En inbjudan till Surpotta Bengtsson.

En inbjudan

Attans också, Surpotta Bengtsson skar sig på brevkniven gjord i sterling silver av Georg Jensen

Han hade blivit för ivrig när han såg det imponerande kuvertet med Lennart Bengtsson i sirliga bokstäver. Såg ut som en inbjudan... Till slut fick han upp det och nästan slet ut det avlånga kortet. Oj, han visslade lite tyst under den stora yviga grå mustaschen. En middagsinbjudan till baronessan Dukingsberg med alla finesser till och med ”Om svar anhålles”. Han satte omständigt på sig sina guldbågade läsglasögon.




Dem han köpt på Stadsaution i Stockholm för länge sedan. De passade honom precis och han såg alldeles utmärkt med dem.

Få se nu vad det stod:

Härmed inbjuds högtidligen
Herr Lennart Bengtsson
till middag

fredagen den 28 maj 2010 klockan 19.30
till Baronessan Alice Dukingsberg

Dukingsbergs Slott
Laholm

O.s.v. anhålles Klädsel: Kavaj
senast 15 maj
tel 123456

Han läste ända ner på det finna kortet och kände sig helt villrådig. Han visste inte om han skulle bli glad eller bekymrad. Skulle han gå? Det är klart, utbrast han själv. Om inte annat skulle han ju spara in en middag, och det skulle säkert bli både god mat och gott vin. Men vad skulle han ta på sig. Han tittade längst ner på kortet. Där stod det, Klädsel: Kavaj. Då så, då kunde han ta den gamla som hängde i garderoben. Saken var klar. Han gick för att skriva ett tackkort.

Han kunde inte komma ihåg när han var bjortbjuden senast.


Frisören! Han måste gå och klippa sig också! Ännu en oväntad utgift. Barberaren gick han till endast 3 gånger om året. Surpotta envisades med att kalla honom Barberare, och frisören Kalle Klippare nickade roat varje gång han blev tilltalad av Surpotta.

Men det var minnen från långt bak i tiden som gjorde att det blev så. Surpottas fader, ingenjör Algot Bengtsson hade sin egen barberare i Stockholm på 1940-talet. Salongen låg precis nära Stureplan och ingenjören gick dit varje morgon innan han började sitt arbete på Kungsgatan 28. Han hade sin privata låda i raksalongen med namnet ”Ingenjör Algot Bengtson” på en metallplatta.


Inne i lådan låg alla hans rakgrejor och även en manikyrlåda eftersom han då och då fick manikyr av någon av de flickor som arbetade där! Ja se, det var tider det, suckade Surpotta.

Han visste mycket väl anledningen till inbjudan. Baronessan ville ha en gratis värdering av en massa antikviteter hon hade på slottet. Surpotta suckade. Tänk att folk inte kunde förstå att det kostade pengar att göra en värdering.

En gång, mindes han, hade han blivit riktigt förbannad. En otrevlig tant hade kommit in med en hel väska full av smycken för värdering, och när han berättat priset för värderingen hade hon utbrustit ”Kostar det någonting?!”. Mycket lugnt och värdigt hade Surpotta bett henne sitta ner och därefter frågat ”Har damen gått till en läkare någon gång?” ”Det har väl inte herr Bengtsson något med att göra” replikerade hon. ”Men faktiskt var jag igår hos min läkare”. Hmm, sade Surpotta ”och gjorde han en diagnos på era besvär?” Damen nickade. ”Det är också en slags värdering och jag antog att ni betalade utan att klaga?” Priset man betalar är för studier, lång erfarenhet och kunskaper i ämnet vare sig det gäller att värdera smycken, hus, människor, hästar med mera”.

Damen hade blivit tyst en lång stund, men till slut sagt ”Det hade jag inte alls tänkt på. Jag är ledsen att jag uttryckte mig så klumpigt” Hela historien hade avlöpt mycket lyckligt. Smyckena hade värderats och sedan hade damen bjudit Surpotta till stans konditori och där hade de ätit hans älsklingsbullar med vanilj och länge suttit och druckit kaffe.

Nåja, nu skulle det inte bli så lätt att övertyga baronessan Dukingsberg. Först skulle han gå på middagen och sedan fick han se hur han skulle göra.

Den 15 maj infann sig Surpotta mycket punktligt till middagen. Han kände sig lite fånig i kostym och slips, men allt eftersom middagen fortgick, kopplade han av och upptäckte att det faktiskt var rätt trevligt. Han hade den stora äran att ha baronessan till bordet och de hade mycket att prata om.
Lite gruvade han sig för att hålla tacktalet, men han var rätt bra på att prata när det begav sig, så det skulle han nog klara galant.

Det bjöds på inkokt lax till huvudrätt och baronessan skakade iriterat på huvudet när hon såg den nya husan Elsa servera fisken på helt galet sätt. Tänk så svårt det var att få tag på bra tjänstefolk!
Jojo, tänkte Surpotta det är inte alla som kan kosta på sig att ha husor.




Nu lutade sig Elsa fram mot Löjtnant
Adelfalk och höll nästan på att tappa hela fatet med lax i knäet på honom. Löjtnanten hade väldigt besvär att ta för sig och Baronessan utbrast högt och ljudligt ” Om Elsa särar på benen, kommer löjtnanten bättre åt!” Det blev alldeles dödstyst kring bordet och Elsa och löjtnanten var bägge högröda i ansiktet. Till slut började Baronessan själv skratta och Surpotta exploderade av skratt och alla gästerna började lättat skratta. ”Tänk, så det kan bli” mumlade Baronessan, och Surpotta nickade instämmande.

Han klingade i kristallglaset och reste sig upp. Efter ett långt och inspirerat tal om antikviteter och vackra damer ville han uttrycka sin uppskattning för den goda maten. Baronessan hade förtroligt talat om att hon lyckats få fatt på en fransk kock från Grand Hotel i Stockholm och att hon var väldigt stolt över det. Så Surpotta tänkte runda av med ”Ett leve för kocken”. Nu föll det sig inte bättre än att han just fick lite hicka och svalde kraftigt och vad som kom ut under mustaschen var ”Ett leve för kuken”... Nu blev det verkligen tyst och till och med Baronessan visste inte vad hon skulle säga. Surpotta önskade att marken skulle öppna sig under honom och ville bara försvinna. Just då kom den franske kocken in med hög kockhatt och allting och sade på engelska med kraftig fransk brytning ”Good evening everybody, I am the cuuuuk”! Nu kunde ingenting i världen hindra att alla i sällskapet vrålade av skratt. Kocken förstod inte alls vad han sagt som var så roligt, men det är klart, svenskar är ett lite underligt folk.

Nöjd och mätt och glad vandrade Surpotta hem i natten. Det var en ljum natt och månen lyste upp hela landskapet. Livet var inte så pjåkigt i alla fall.Han fick faktiskt erkänna för sig själv att det hade varit en väldigt trevlig inbjudan.

Koppla av!

">

Sätt dig tillbaka i stolen. Tag några djupa andetag och slut ögonen.
Låt dina tankar vandra var de vill. Tänk att du kommer till din
favoritplats. Se den framför dig, gå omkring och känn hur det känns.
Allting är bara bra och allting kommer att lösa sig till det bästa.
Var helt säker på det. Ta några djupa andetag och öppna ögonen.
Livet ler och du klarar allt du vill!

Surpotta Bengtsson och linjalen

Linjalen

Han hade gjort det igen!! Surpotta Bengtsson var riktigt förbannad. En strykbräda!! Hur kunde han vara så klantig? När han lämnat uppdrag på auktionshuset hade han tagit fel på rad på listan med auktionsnummer. Ett par fina kopparbunkar trodde han att han lämnat bud på för 150 kronor. Och så glad han blivit när han trodde att han fått dem för 50 kronor!! Istället visade det sig att han fått en jädrans strykbräda för ”fyndpriset”. Surpotta frustade av ilska. Vad skulle han med en strykbräda till? Han hade en aldeles utmärkt en från 1945. Lite vinglig kanske, men den dög för det lilla han strök.
Surpotta klädde sig bara i jeans och t-shirt och en tröja. Visserligen var han mycket noga med att de skulle vara rena och fina och han strök allt med mycket möda. Men det var länge sedan han hade haft skjorta och slips.

Få se nu... det var nog fem år sedan som han klätt upp sig. Eller klätt ut sig, muttrade han. Det var hans moster som kommit och hälsat på och sagt att en antikhandlare kan verkligen inte vara klädd i jeans och tröja! Kostym, fin skjorta och slips skulle det vara. Efter mycket argumenterande fick han till slut ge med sig. Moster var inte att leka med när hon var på det humöret.

Fastän inte fick han fler kunder för det, och inte behövde han det heller. Han var helt nöjd med sin affär och kundkrets. Fastän en rolig sak hände ju förstås. Grevinnan Ögonböj kom för att handla sitt årliga smycke till systern Elsa Trogen. Så fort hon kom in i affären utbrast hon ”Nej men herr Bengtsson. Skall ni gå på begravning?” Efter det hade han hängt in kostymen i garderoben och där fick den hänga hur mycket än moster bönade och bad!

Men nu var det frågan om hur han skulle göra för att inte begå samma misstag igen när han lämnade bud på auktionsvaror. Det här var inte första gången det hänt. Före jul hade han köpt en hiskeligt ful vas, (i hans ögon i alla fall) då han trott att han lämnat bud på en grötskål i tenn. Fastän han hade haft tur och sålt vasen till en kille som tyckte att den var ”ascool”. Vad nu det betydde? I vilket fall som helst så betalade han mer än tre gånger vad Surpotta givit för den.



Så hela historien avlöpte väl. Men nu ville han inte göra några fler tabbar. Hmm, han tänkte igenom vad han gjort för fel. Han hade tagit fel på rad. Synen började bli rätt dålig, speciellt på det ena ögat. Då kom han på det! Han skulle använda sig av en linjal förstås.

Sagt och gjort, var fasiken hade han en linjal. Surpotta letade och letade, men fann inte tillstymmelse till linjal. Konstigt, mumlade han, den borde ju ligga i skrivbordslådan. Till slut fick han bita i det sura äpplet och inse att det bara var att öppna portomonän och gå till pappersaffären på hörnet och köpa en ny linjal.

Fröken Olsson blev riktigt glad att se honom. ”Åh, herr Bengtsson” kvittrade hon. ”Det var inte igår jag fick ett sådant fint besök”! ”Jodå” sade Surpotta, ”Jag var faktiskt här för två år sedan på våren”. Men nu tyckte han att det var slutpratat och drog till lite ilsket ”En linjal behöver jag”! Fröken Olsson såg lite ledset förnärmad ut och skyndade sig att dra ut en låda i disken och där låg ett dussin olika linjaler. ”Är det någon herr Bengtsson tycker om?” frågade hon lite tyst. ”HUR SA? Ni pratar ju så tyst att man inte hör ett dugg”! Surpotta gjorde verkligen skäl för namnet idag tänkte fröken Olsson.

Den första linjalen han tittade på, var en linjal med inbyggd kalkulator. Praktisk, tänkte Surpotta, men när han fick se priset på 98 kronor, fick han nästan hicka.


Efter mycket om och men bestämde han sig äntligen för en sober linjal i svart med stora vita siffror som var lätta att se. Han betalade det enorma priset av 30 kronor och stegade myndigt ut på gatan med en nick till den avsnoppade fröken Olsson.

Tänk att man kunde bli så glad för en linjal! Han kände sig riktigt nöjd och tänkte att nu skulle det inte bli några fler fel på autionslistorna inte. Solen sken och han kunde känna vår i luften. Visst skulle det smaka gott med lite kaffe och en vaniljbulle. Han ställde stegen mot konditori Cecilia. Just då passerade han tidningskiosken och läste på löpsedeln:

"Inbrottstjuvar stal prinsesstårtan
LAHOLM. Under natten har konditori Cecilia haft inbrott. Tjuvarna plockade med sig en espressomaskin och en prinsesstårta.När personalen kom till konditori Cecilia på måndagsmorgonen upptäcktes inbrottet. Kaffemaskinen, en prinsesstårta samt läsk hade tjuven eller tjuvarna tagit med sig genom att slå in ett skyltfönster."


Det är ju inte klokt vad som händer nuförtiden! Att bli så desperat för en kaffe och tårtbit! Han skakade ledsamt på huvudet. Våldet hade nått hans lilla stad. Dessutom var konditoriet stängt några timmar idag och det blev inga vaniljbullar! Nåja, han fick gå hem och titta i frysen, vanligtvis fanns det någon torr kanelbulle eller muffins där, och så skulle han ju pröva sin nya linjal!

Alla goda ting är tre!

ALLA GODA TING ÄR TRE...

Surpotta Bengtsson var på riktigt gott humör när han vaknade. Idag
använde han ett nytt Melitta-filter och kaffet smakade verkligen gott.
Han brukade använda sina filter minst tre gånger. Tvätta ur dem och
sätta på tork på värmeelementet i köket. Men det var klart, inte
smakade det lika gott som med ett fräscht filter!


Medan han stod vid fönstret och avnjöt det ångande kaffet,
såg han brevbäraren Erikson komma cyklandes. Han stannade vid
brevlådan och lade i något. Surpotta blev riktigt nyfiken och
skyndade sig ut för att ta in posten.

Ett elegant vitt kuvert med tryck i guld i vänstra nedre hörnet.
Vad kunde det vara? Omsorgsfullt sprättade han upp det med en
smörkniv och stavade sig igenom texten. Från ”Fiskebröderna”,
en klubb han var medlem i. ”Bästa herr Bengtsson, vi har nöjet
att meddela att ni vunnit 500:- kronor i vårt lotteri. Vi
översänder härmed en check på beloppet.Högaktiningsfullt etc.etc.”

Oj, han tog några ostadiga danssteg mitt på köksgolvet och sa högt för
sig själv ”Det var som attan, nu kan jag köpa det där fiskespöet jag tittat
på” Han hade sett en reklam för ett spö i sportaffären som han länge gått
och grunnat på.

Kanske var det den vackra flickan han mest tänkt på
skrockade han. Undrar om hon följer med på köpet?



Absolut inte, bannade han sig själv. I stället för att gå och drömma får du allt pallra dig iväg till affären! Klockan var redan 10.45 och han öppnade sin lilla antikaffär klockan 11. Han tog fumlande på sig rocken och hade väldigt besvär att knäppa igen den. Det blev värre och värre det här med motoriken. Fingrarna ville inte riktigt följa med. Han suckade och skakade sorgset på huvudet. Gubben var gammal och nu började han verkligen känna av sin ålder.

När han kom fram till affären, spärrade han upp ögonen. Det var kö utanför!! Fyra personer stod och trampade och tittade uppfodrande på honom där han kom skyndandes. ”Goddag, goddag” sade Surpotta.
”Ja, det var på tiden att herr Bengtsson kom”, utbrast en av damerna. ”Klockan är faktiskt 11.05!” ” Hmmm”, mumlade Surpotta och låste upp dörren. ”Damerna får vänta ett tag medan jag larmar av”. Han begav sig in i affären och snart spred sig ett varmt ljus över lokalen och han bugade sig artigt och sade: ”Med vad kan jag stå till tjänst?” – ”Jo, min dotterdotter doktorerar på Universitet och jag och mina systrar här vill ge henne något riktigt fint. Hon önskar sig ett antikt halsband, gärna med koraller”. Surpotta drog efter andan. Han hade ett utsökt korallhalsband från mitten av 1800-talet. Men det kostade 15.500:- och det kanske inte damen tänkt sig. Han gick till kassaskåpet och tog fram några etuier med halsband. ”Nja”, sa damen, ”de är fina men vi hade tänkt oss något lite dyrare”. Då, toga han fram det fina orginaletuiet och öppnade långsamt locket. ”ÅHHH”, damen och hennes sällskap drog efter andan. ”Precis vad hon skulle tycka om. Hur mycket kostar det?” ”Ja. jag måste ha 20.000:- för det. Halsbandet är i utmärkt skick med stämplat guldlås. Ett fantastiskt skick och i orginaletui” sade Surpotta högtidligt.



Efter mycket pratande hit och dit så kom de överens om 16.500:- och alla parter var nöjda. ”Vi skulle gärna ha ett fint paket”, bad damen och han skyndade sig ut i köket innanför affären och tänkte slå in halsbandet där, eftersom han inte ville vissa hur fumlig han hade blivit. Efter mycket möda var han dock nöjd med det fina paket i guldpapper och röda band. Damerna var också mycket nöjda och efter att Surpotta fått damen att gå in i banken bredvid och hämta ut kontanter, eftersom han var emot de där nymodigheterna med kreditkort, vandrade de iväg med sin dyrgrip och Surpotta tog några danssteg för andra gången idag.

Han tittade på klockan. Den var nästan 13 och det var inte mycket idé att stanna kvar i affären. Han var nöjd för idag. Beslutsamt tog han skylten med texten ”Stängt på grund av anledning” och satte upp på dörren, larmade, låste och gick visslande ut på gatan. Vilken dag! Han borde faktiskt ta och fira med att köpa sitt älsklingsvin på systemet i Laholm.
”Montepulciano D´Abruzzo”. Efter resan till Italien förra året hade han hittat det i Laholm till sin stora glädje.




Han drömde sig tillbaka till den härliga resan till den Adriatiska kusten med buss. Åh.. tänk om han skulle ta och göra en resa till? Innan han blev för gammal att åka någonstans.

Men nu var han framme vid Systemet och steg beslutsamt in i lokalen. Tänk att handla vin på en onsdag! Han kände sig lite skuldmedveten och såg sig omkring för att se att inga bekanta skulle upptäcka vad han gjorde.

Med vinet i väskan, naturligtvis tänkte han inte spendera något extra på en plastpåse, begav han sig hemåt.

Plötsligt öppnade sig jorden och Surpotta föll handlöst i en grop i trottoaren. Han hade inte sett att det var en platta som fattades. När han låg där kom det folk springandes och en stor blodpöl spred sig över gatan. ”Ring efter ambulans”, skrek någon. Nu blev han riktigt rädd. Hur kunde han varit så klantig att inte se var han satte fötterna. Tänk om han skulle bli liggande på sjukhus och sedan inte kunna arbeta i sin lilla affär och inte kunna klara sig själv. Han kände att ögonen fylldes med tårar. Han var ju dessutom helt ensam i världen och hade ingen familj och inga vänner.

Försiktigt rörde han på kroppen. Nej, inget verkade brutet. Han satte sig mödosamt upp och kom till slut på fötter med hjälp av en snäll pojke som nästan bar honom. Surpotta var liten och mager och vägde inte mer än 50 kg och det kunde han vara tacksam för nu. Men var kom allt blodet ifrån? Plötsligt kände han en omisskännlig doft av vin. Det var vinflaskan som gått sönder. Det var inte blod! Han mådde riktigt bra och kunde röra på armar och ben. Just då anlände ambulansen och efter att ambulanspersonalen sett att han var i god form och förhört sig om hans namn, ålder och personnummer åkte de iväg. Surpotta borstade av sig och tackade alla de omkringstående för hjälpen och försäkrade att det inte var något fel alls på honom.

För tredje gången den här dagen tog han några danssteg på gatan. Vilken tur han haft! Nu skulle han gå tillbaka till Systemet och köpa en ny flaska vin och gå hem och fira. Det är så sant som det är sagt tänkte han. Alla goda ting är tre!

I´m singing in the rain!

Det regnar inte alls!! Vad jag vill säga är att jag sjunger i mitt
"blåregn" som forsar ner över terrassen. Väldigt vackert! Annars skiner solen som
bara den och jag funderar starkt på att gå ner till stranden och ta årets första dopp. Men vi bybor tycker det är lite för kallt i vattnet fortfarande. Omkring 18 grader...brrrrrrr!

Kommer du ihåg filmen med Gene Kelly? Singing in the rain! Man blir glad av att titta på den. Måste säga som min son Patrik sade en gång för länge sedan. Någon av våra vänner sade. "Usch så det regnar. Nu kan jag ju inte gå ut!" Patrik tittade
fundersamt på honom och tänkte en lång stund och sade sedan:" Har du inga stövlar?"
Allting beror på hur man ser det! Här kommer "Singing in the rain"

Singing in the rain

Oh boy! Tiden står still...

Oh boy, vilket härligt väder! Solen skiner idag!
Inga tunga käder behövs!Sommaren är tillbaka.
Vilken skön sång. Precis så känns det just nu.


Rosorna doftar på köksterrassen där jag sitter
med en kopp espresso och njuter i solen. Havet
har den där riktiga medelhavsblå färgen och en
lätt bris för med sig dofter av rosmarin, basilika
och timjan från min lilla kryddträdgård.

Oh boy, VILKEN HÄRLIG DAG!

Mina tankar går tillbaka till minnen från Kreta, där
jag tillbringade många semestrar. Då kunde jag inte
föreställa mig att livet skulle vända och kasta mig
ut i Europa till Spanien. På Kreta skrev jag en dikt
som beskriver just som jag känner mig idag.

Försommar på Kreta

Genom en ridå av surrande bin
spelar bergens symfoniorkester upp
Fåglar ropar och långt borta
gal en tupp som solist
I klangsektionen hörs fårens bjällror,
skall från vallhunder
och herdens visslingar

Som bakgrund prasslar olivträden i blåsten
En varm frid sprider sig igenom kroppen
och jag sätter mig på en sten vid vägkanten

Tiden står still. Och en bit av oändligheten
rör lätt vid min kind

Ekonomiskt lättsinne.

Postsparbanken stod det på boken. Boken han hade fått av
sin moster i Västervik. Surpotta Bengtsson eller Lennart,
som han var döpt till,öppnade boken kärleksfullt. Fina
frimärken med bl.a. valörerna 5 kronor,10 kronor och till
och med 100 kronor var inklistrade och stämplade i
långa rader. Få se nu hur mycket han sparat. 795 kronor!
Som han inte rört sedan 1945.


Men nu skulle det bli av. Han tänkte köpa en radiogrammofon
så han kunde spela sina gamla 78:or. Skivorna hittade han
när han en dag skulle städa på vinden. Härliga skivor med
Tango Jalousie, Amapola och Kejsarvalsen. Äntligen skulle
han kunna sitta och njuta.

Beslutsamt stegade han iväg till banken i Laholm. Posten
var ju nedlagd, så det fick bli banken. ”Vilka påhitt”
fnyste han när han skjöt upp dörren till Sparbanken. Nu
skulle han vara riktigt lättsinnig och spendera alla sina
besparingar på den boken. Surpotta Bengtsson kände sig
väldigt upplivad.

Kassörskan kände väl till den lille mannen som steg in.
Han hade ett avsevärt kapital på banken och var en mycket
exentrisk antikhandlare.”Vad kan jag hjälpa herr Bengtsson
med” frågade hon vänligt. Surpotta Bengtsson slängde upp
bankboken på disken och sade med myndig stämma ”Ta ut
rubbet”! Det blev alldeles tyst och han trodde att
kassörskan tyckte att han var för lättsinnig att ta ut
en sådan stor summa. ”Jo, jag behöver köpa en radiogrammofon.
En bra en!” förklarade han lite trevande.
Nu var det ju inte summan det var fel på utan sparboken från
1945. Kassörskan såg olycklig ut. ”Ett ögonblick så skall jag
kalla på bankdirektören” mumlade hon. ”Ja, ja, det kan man
ju förstå. Det är väl inte ofta någon tar ut så mycket pengar”
suckad Surpotta.

Efter en lång stund kom bankdirektören ut med bekymrad min.
”Jaha, herr Bengtsson. Den här boken gäller inte längre.”
” VAAA?” nästan skrek Surpotta. ”GÄLLER INTE LÄNGRE??”
Han kände sig svimfärdig. Så så sade bankdirektören,
”Vi skall försöka ordna det här på något sätt, och jag
föreslår att herr Bengtsson tar ut 795 kronor från ert
sparkapital, som ju ligger på 3.550.352 kronor så länge,
så kontaktar vi er när vi vet hur vi skall gå till väga.”

Surpotta Bengtsson försökte lugna ner sig och andades djupt.
Nåja, nu hade han ju bestämt sig för att storhandla och en
gång i livet kunde han ju kosta på sig att vara lättsinnig.
Han böjde på huvudet och sade ”Kör i vind, hit med kosingarna”
men sedan ångrade han sig och sade lite artigare ”Det vore
väldigt bra tack”.


Kassörskan räknade upp 7 hundralappar, 1 femtiolapp, 4 tior
och en 5-krona på disken och Surpotta fick skriva på ett
uttagskvitto och stegade ut i den vackra vårsolen.
Nu skulle det bli handla av!

Vad gör Sicilien, Neapel och Korsika i Barcelona?

Varje gång jag går förbi de stora vältrafikerade gatorna i Barcelona som heter:
Valencia, Mallorca, Sicilien, Korsika så undrade jag över varför just dessa namn. Nu vet jag!

Det var en gång en prinsessa. Petronila de Aragón. Hon satt på sin tron och undrade över vem hon skulle kunna gifta sig med. Hennes pappa föreslog greven av Barcelona och så blev det.

Den 13 november 1137 uppstod en dynasti mellan kungadömet Aragón och grevskapet Barcelona genom att prinsessan av Aragón: Petronila gifte sig med greven av Barcelona :Ramón Berenguer. Petronila tog titeln Reina de Aragón och Ramón tog titeln Conde de Barcelona och Príncipe de Aragón.
Genom att erövra nya territorier under denna union av krona och grevskap utvidgades Katalonien genom att lägga under sig: Mallorca. València, Sicília, Còrsega, Sardenya, Nàpols, Aragó och även delar av Aten och Neopatria och blev en del av Aragonska-Katalanska kungadömet.

Därav namnen på gatorna Carrer Mallorca, Carrer València, Carrer Sicília etc. ! Än idag pratas det för övrigt katalanska i Alguero (Sardinen). Och spanska kungen är fortfarande Conde de Barcelona! Tänk så mycket det är som man inte vet att man inte vet!!

Huka er tjejer och killar för nu laddar jag om!

Äntligen efter mycket tänkande och dividerande med mig själv har jag börjat idag! Börjat att träna alltså. Känns bra! Har tagit det stora steget med "personal trainer" på vårt gym. Siscu heter han och verkar mycket kunnig, noggrann och duktig. Nu är det upp till mig. Jag, som tränat sedan jag var 2 år. Här ser du ett foto från den tiden:


















Sedan har åren gått och gått och gått och nu blir det mera likt mina kompisar
i Solna














Men med regelbunden träning så kommer jag att se ut så här till sommaren. Nåja, till jul i alla fall!

Hushålla! Det är aldrig för sent!

Att hushålla borde vara roligt, men det låter väldigt tråkigt. Man ser framför sig en liten tant som syltar och saftar och lägger in så det står härliga till. Vänder på skjortkragar och äter stekt gröt till lunch.


Men man kan hushålla med mycket och t.o.m bli miljonär på en enda sardin..
Man kan hushålla med:
vatten
energi
andras pengar
resurser
hälsa
kärlek m.m. m.m.
Att hushålla är inget modernt påfund. Jag läste att själva ordet ekonomi kommer av grekiskan "oikonomia" som betyder just hushållning. Så var det det här med sardinen...



Ett bra exempel på hur ett företag kan få större vinst genom att hushålla med sina resurser är berättelsen om portugisen Antonio Lucas. Han arbetade inom en av Portugals många sardinfabriker. Alla fabriker lade in sardinerna i samma slagas ovala burkar och sålde dem till samma pris. En dag bestämde sig Antonio för att starta en egen fabrik. ”Du är inte klok” sade man till honom. ”I den hårda konkurrensen har du inte en chans. ”


Men Antonio Lucas blev miljonär. Genom att lägga in ytterligare en liten sardin i varje burk! I det här fallet bestod hushållningen i att det då inte fanns plats för lika mycket olja i burken som tidigare. Och oljan var mycket dyrare på ml än sardinerna.
En sedelärande liten historia.




Igår grillade vi färska sardiner på vår köksterrass. De var fiskade i havet precis nedanför vårt hus och jag hade själv köpt dem av fiskaren. Så alltså ingen dyr transport. Vi hade hushållit med energin.. Det blev 6 sardiner kvar, kanske skall jag lägga in dem i en burk och ha första euron till min million...

Classic Tea Room en oas i Stockholm!!

Du behöver inte åka till England för att få härligt te och "creamy scones". Du tar dig bara till Birkastan och där ligger den - oasen- Classic Tea Room. Det första jag kommer att göra när jag nästa gång besöker Stockholm....!

Efter att ha besökt England och där fått njuta av många härliga Afternoon Tea med snittar, ljuvliga tårtor och gott te blev jag jätteglad över att finna att Classic Tea Room finns på närmare håll!

Det är en riktig engelsk tesalong. En salong där gästerna kan sitta i lugn och ro, i härligt insuttna fåtöljer och soffor, läsa en tidning och i sann brittisk anda avnjuta en riktig ”Afternoon Tea”.

Den 7 december 2009 tog Systrarna Sterner & Broder Olle över verksamheten av Classic Tea Room. Systrarna Sterner & Broder Olle består av Kristina Sterner, Margareta Grape och Olle Larsson.

Öppet: Måndag – söndag 11:00 – 18:00. På helgerna är det ofta fullbelagt, så för att vara säker på att få ett bord rekommenderas bordsbokning. Bordsbokning även på vardagar, när ni önskar komma i ett större sällskap, eftersom de endast kan ta emot ett trettiotal gäster per sittning. Vid bokning för fler än 4 personer önskar de att ni förbeställer från någon av våra menyer.Det går även bra att boka hela salongen för privata tillställningar vardagar, helger och kvällar.

Classic Tea Room
Rörstrandsgatan 25
113 40 Stockholm Tel 08 631 02 00
info@classictear

Smaka på ordet: MAJ....

Nu har vi gått in i månaden maj med alla löften och förväntningar inför sommaren. Man kan verkligen sjunga "Sköna maj välkommen"!!



Inför första maj såldes i Sverige majblommor av ca 195 000 barn runt om i landet för att hjälpa andra barn. Majblommans syfte är att hjälpa barn och ungdomar i Sverige som har det besvärligt på grund sjukdom, handikapp eller social situation.


Majblomman lanserades 1907 av Beda Hallberg, en kvinna som sedan tidigare var engagerad i den frivilliga fattigvården i Göteborg, främst för att bekämpa det elände som följde i tuberkulosens spår. Majblomman skulle symbolisera vårens vilda blommor och skulle ha ett så lågt pris att alla hade råd att lämna ett bidrag genom att köpa en blomma. Dessutom skulle hela insatsen bygga på frivillig medverkan. Genom personliga kontakter fick Beda skolorna och scouterna att sälja blommorna. Första året sålde man 139 000 blommor för 10 öre styck och majblomma var därmed en succé.


Beda lanserade majblomman även i andra länder runt om i världen men på många ställen försvann majblomman i och med att tuberkulosen utrotades. Majblomman finns idag i Sverige, Finland, Norge och Estland. Årets blomma är i grönt, blått och gult - köp den du med!

1 maj har sedan antiken varit en profan festdag i Europa, just eftersom den räknats som vårens intåg. I USA har första maj traditionellt varit arbetarnas dag och på den internationella socialist-kongressen 1889 i Paris beslutade man att första maj skulle vara en dag för demonstrationer. 1939 blev första maj Sveriges första och enda borgerliga helgdag, alla andra helgdagar hade religiös anknytning.


Den första förstamajdemonstrationen i Stockholm 1890 samlade omkring 20 000 personer i tåget och på Gärdet var det inte mindre än 50 000 som lyssnade till talarna: socialisterna Hjalmar Branting, Hinke Bergegren, August Palm, R Hansen, P M Landin och K J Karlsson.

”I följd av ett beslut, enhälligt fattat på den internationella arbetarkongress, som förlidet år hölls i Paris, ha vi idag, den 1 maj 1890, i likhet med hela Europas och Amerikas klassmedvetna proletariat, samlats till en världsdemonstration för lagstadgad 8-timmarsarbetsdag.”

Dessa ord är hämtade ur den resolution som antogs på Ladugårdsgärdet i Stockholm vid Sveriges allra första förstamajdemonstration.

I början av 1900-talet var det inte ovanligt att SAC, kommunisterna, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna samlades i ett gemensamt tåg.

Första maj är allmän helgdag i Sverige sedan 1939. Fram till 2005 var första maj den enda av Sveriges allmänna helgdagar som inte hade någon koppling till, eller sammanföll med, Svenska kyrkans kyrkoår. Sedan 2005 är även nationaldagen allmän, icke-kristen helgdag.

Under andra världskriget fick första maj en nationell karaktär. Socialdemokrater och borgerliga manifesterade nationell enighet på första maj genom att tillsammans gå i "Medborgartågen för Sveriges frihet och oberoende”.

Vintern rasat ut

"Vår" i Sverige ligger gömt djupt inne i mitt hjärta. Inbäddat i vitsippor med en lukt av valborgsmässoeld i den skimrande natten. Studentsång och glada vänner och hela livet framför mig .....