Surpotta Bengtsson och linjalen

Linjalen

Han hade gjort det igen!! Surpotta Bengtsson var riktigt förbannad. En strykbräda!! Hur kunde han vara så klantig? När han lämnat uppdrag på auktionshuset hade han tagit fel på rad på listan med auktionsnummer. Ett par fina kopparbunkar trodde han att han lämnat bud på för 150 kronor. Och så glad han blivit när han trodde att han fått dem för 50 kronor!! Istället visade det sig att han fått en jädrans strykbräda för ”fyndpriset”. Surpotta frustade av ilska. Vad skulle han med en strykbräda till? Han hade en aldeles utmärkt en från 1945. Lite vinglig kanske, men den dög för det lilla han strök.
Surpotta klädde sig bara i jeans och t-shirt och en tröja. Visserligen var han mycket noga med att de skulle vara rena och fina och han strök allt med mycket möda. Men det var länge sedan han hade haft skjorta och slips.

Få se nu... det var nog fem år sedan som han klätt upp sig. Eller klätt ut sig, muttrade han. Det var hans moster som kommit och hälsat på och sagt att en antikhandlare kan verkligen inte vara klädd i jeans och tröja! Kostym, fin skjorta och slips skulle det vara. Efter mycket argumenterande fick han till slut ge med sig. Moster var inte att leka med när hon var på det humöret.

Fastän inte fick han fler kunder för det, och inte behövde han det heller. Han var helt nöjd med sin affär och kundkrets. Fastän en rolig sak hände ju förstås. Grevinnan Ögonböj kom för att handla sitt årliga smycke till systern Elsa Trogen. Så fort hon kom in i affären utbrast hon ”Nej men herr Bengtsson. Skall ni gå på begravning?” Efter det hade han hängt in kostymen i garderoben och där fick den hänga hur mycket än moster bönade och bad!

Men nu var det frågan om hur han skulle göra för att inte begå samma misstag igen när han lämnade bud på auktionsvaror. Det här var inte första gången det hänt. Före jul hade han köpt en hiskeligt ful vas, (i hans ögon i alla fall) då han trott att han lämnat bud på en grötskål i tenn. Fastän han hade haft tur och sålt vasen till en kille som tyckte att den var ”ascool”. Vad nu det betydde? I vilket fall som helst så betalade han mer än tre gånger vad Surpotta givit för den.



Så hela historien avlöpte väl. Men nu ville han inte göra några fler tabbar. Hmm, han tänkte igenom vad han gjort för fel. Han hade tagit fel på rad. Synen började bli rätt dålig, speciellt på det ena ögat. Då kom han på det! Han skulle använda sig av en linjal förstås.

Sagt och gjort, var fasiken hade han en linjal. Surpotta letade och letade, men fann inte tillstymmelse till linjal. Konstigt, mumlade han, den borde ju ligga i skrivbordslådan. Till slut fick han bita i det sura äpplet och inse att det bara var att öppna portomonän och gå till pappersaffären på hörnet och köpa en ny linjal.

Fröken Olsson blev riktigt glad att se honom. ”Åh, herr Bengtsson” kvittrade hon. ”Det var inte igår jag fick ett sådant fint besök”! ”Jodå” sade Surpotta, ”Jag var faktiskt här för två år sedan på våren”. Men nu tyckte han att det var slutpratat och drog till lite ilsket ”En linjal behöver jag”! Fröken Olsson såg lite ledset förnärmad ut och skyndade sig att dra ut en låda i disken och där låg ett dussin olika linjaler. ”Är det någon herr Bengtsson tycker om?” frågade hon lite tyst. ”HUR SA? Ni pratar ju så tyst att man inte hör ett dugg”! Surpotta gjorde verkligen skäl för namnet idag tänkte fröken Olsson.

Den första linjalen han tittade på, var en linjal med inbyggd kalkulator. Praktisk, tänkte Surpotta, men när han fick se priset på 98 kronor, fick han nästan hicka.


Efter mycket om och men bestämde han sig äntligen för en sober linjal i svart med stora vita siffror som var lätta att se. Han betalade det enorma priset av 30 kronor och stegade myndigt ut på gatan med en nick till den avsnoppade fröken Olsson.

Tänk att man kunde bli så glad för en linjal! Han kände sig riktigt nöjd och tänkte att nu skulle det inte bli några fler fel på autionslistorna inte. Solen sken och han kunde känna vår i luften. Visst skulle det smaka gott med lite kaffe och en vaniljbulle. Han ställde stegen mot konditori Cecilia. Just då passerade han tidningskiosken och läste på löpsedeln:

"Inbrottstjuvar stal prinsesstårtan
LAHOLM. Under natten har konditori Cecilia haft inbrott. Tjuvarna plockade med sig en espressomaskin och en prinsesstårta.När personalen kom till konditori Cecilia på måndagsmorgonen upptäcktes inbrottet. Kaffemaskinen, en prinsesstårta samt läsk hade tjuven eller tjuvarna tagit med sig genom att slå in ett skyltfönster."


Det är ju inte klokt vad som händer nuförtiden! Att bli så desperat för en kaffe och tårtbit! Han skakade ledsamt på huvudet. Våldet hade nått hans lilla stad. Dessutom var konditoriet stängt några timmar idag och det blev inga vaniljbullar! Nåja, han fick gå hem och titta i frysen, vanligtvis fanns det någon torr kanelbulle eller muffins där, och så skulle han ju pröva sin nya linjal!