lördag 22 maj 2010

Alla goda ting är tre!



ALLA GODA TING ÄR TRE...

Surpotta Bengtsson var på riktigt gott humör när han vaknade. Idag
använde han ett nytt Melitta-filter och kaffet smakade verkligen gott.
Han brukade använda sina filter minst tre gånger. Tvätta ur dem och
sätta på tork på värmeelementet i köket. Men det var klart, inte
smakade det lika gott som med ett fräscht filter!


Medan han stod vid fönstret och avnjöt det ångande kaffet,
såg han brevbäraren Erikson komma cyklandes. Han stannade vid
brevlådan och lade i något. Surpotta blev riktigt nyfiken och
skyndade sig ut för att ta in posten.

Ett elegant vitt kuvert med tryck i guld i vänstra nedre hörnet.
Vad kunde det vara? Omsorgsfullt sprättade han upp det med en
smörkniv och stavade sig igenom texten. Från ”Fiskebröderna”,
en klubb han var medlem i. ”Bästa herr Bengtsson, vi har nöjet
att meddela att ni vunnit 500:- kronor i vårt lotteri. Vi
översänder härmed en check på beloppet.Högaktiningsfullt etc.etc.”

Oj, han tog några ostadiga danssteg mitt på köksgolvet och sa högt för
sig själv ”Det var som attan, nu kan jag köpa det där fiskespöet jag tittat
på” Han hade sett en reklam för ett spö i sportaffären som han länge gått
och grunnat på.

Kanske var det den vackra flickan han mest tänkt på
skrockade han. Undrar om hon följer med på köpet?



Absolut inte, bannade han sig själv. I stället för att gå och drömma får du allt pallra dig iväg till affären! Klockan var redan 10.45 och han öppnade sin lilla antikaffär klockan 11. Han tog fumlande på sig rocken och hade väldigt besvär att knäppa igen den. Det blev värre och värre det här med motoriken. Fingrarna ville inte riktigt följa med. Han suckade och skakade sorgset på huvudet. Gubben var gammal och nu började han verkligen känna av sin ålder.

När han kom fram till affären, spärrade han upp ögonen. Det var kö utanför!! Fyra personer stod och trampade och tittade uppfodrande på honom där han kom skyndandes. ”Goddag, goddag” sade Surpotta.
”Ja, det var på tiden att herr Bengtsson kom”, utbrast en av damerna. ”Klockan är faktiskt 11.05!” ” Hmmm”, mumlade Surpotta och låste upp dörren. ”Damerna får vänta ett tag medan jag larmar av”. Han begav sig in i affären och snart spred sig ett varmt ljus över lokalen och han bugade sig artigt och sade: ”Med vad kan jag stå till tjänst?” – ”Jo, min dotterdotter doktorerar på Universitet och jag och mina systrar här vill ge henne något riktigt fint. Hon önskar sig ett antikt halsband, gärna med koraller”. Surpotta drog efter andan. Han hade ett utsökt korallhalsband från mitten av 1800-talet. Men det kostade 15.500:- och det kanske inte damen tänkt sig. Han gick till kassaskåpet och tog fram några etuier med halsband. ”Nja”, sa damen, ”de är fina men vi hade tänkt oss något lite dyrare”. Då, toga han fram det fina orginaletuiet och öppnade långsamt locket. ”ÅHHH”, damen och hennes sällskap drog efter andan. ”Precis vad hon skulle tycka om. Hur mycket kostar det?” ”Ja. jag måste ha 20.000:- för det. Halsbandet är i utmärkt skick med stämplat guldlås. Ett fantastiskt skick och i orginaletui” sade Surpotta högtidligt.



Efter mycket pratande hit och dit så kom de överens om 16.500:- och alla parter var nöjda. ”Vi skulle gärna ha ett fint paket”, bad damen och han skyndade sig ut i köket innanför affären och tänkte slå in halsbandet där, eftersom han inte ville vissa hur fumlig han hade blivit. Efter mycket möda var han dock nöjd med det fina paket i guldpapper och röda band. Damerna var också mycket nöjda och efter att Surpotta fått damen att gå in i banken bredvid och hämta ut kontanter, eftersom han var emot de där nymodigheterna med kreditkort, vandrade de iväg med sin dyrgrip och Surpotta tog några danssteg för andra gången idag.

Han tittade på klockan. Den var nästan 13 och det var inte mycket idé att stanna kvar i affären. Han var nöjd för idag. Beslutsamt tog han skylten med texten ”Stängt på grund av anledning” och satte upp på dörren, larmade, låste och gick visslande ut på gatan. Vilken dag! Han borde faktiskt ta och fira med att köpa sitt älsklingsvin på systemet i Laholm.
”Montepulciano D´Abruzzo”. Efter resan till Italien förra året hade han hittat det i Laholm till sin stora glädje.




Han drömde sig tillbaka till den härliga resan till den Adriatiska kusten med buss. Åh.. tänk om han skulle ta och göra en resa till? Innan han blev för gammal att åka någonstans.







Men nu var han framme vid Systemet och steg beslutsamt in i lokalen. Tänk att handla vin på en onsdag! Han kände sig lite skuldmedveten och såg sig omkring för att se att inga bekanta skulle upptäcka vad han gjorde.

Med vinet i väskan, naturligtvis tänkte han inte spendera något extra på en plastpåse, begav han sig hemåt.

Plötsligt öppnade sig jorden och Surpotta föll handlöst i en grop i trottoaren. Han hade inte sett att det var en platta som fattades. När han låg där kom det folk springandes och en stor blodpöl spred sig över gatan. ”Ring efter ambulans”, skrek någon. Nu blev han riktigt rädd. Hur kunde han varit så klantig att inte se var han satte fötterna. Tänk om han skulle bli liggande på sjukhus och sedan inte kunna arbeta i sin lilla affär och inte kunna klara sig själv. Han kände att ögonen fylldes med tårar. Han var ju dessutom helt ensam i världen och hade ingen familj och inga vänner.

Försiktigt rörde han på kroppen. Nej, inget verkade brutet. Han satte sig mödosamt upp och kom till slut på fötter med hjälp av en snäll pojke som nästan bar honom. Surpotta var liten och mager och vägde inte mer än 50 kg och det kunde han vara tacksam för nu. Men var kom allt blodet ifrån? Plötsligt kände han en omisskännlig doft av vin. Det var vinflaskan som gått sönder. Det var inte blod! Han mådde riktigt bra och kunde röra på armar och ben. Just då anlände ambulansen och efter att ambulanspersonalen sett att han var i god form och förhört sig om hans namn, ålder och personnummer åkte de iväg. Surpotta borstade av sig och tackade alla de omkringstående för hjälpen och försäkrade att det inte var något fel alls på honom.

För tredje gången den här dagen tog han några danssteg på gatan. Vilken tur han haft! Nu skulle han gå tillbaka till Systemet och köpa en ny flaska vin och gå hem och fira. Det är så sant som det är sagt tänkte han. Alla goda ting är tre!

2 kommentarer:

Agneta sa...

Maina, nu börjar jag bli så nyfiken - har du hittat på Surpotta Bengtsson eller finns han på riktigt eller i någon bok eller så!? Jag brukar berätta sagorna om Surpotta Bengtsson för Uphphe innan han ska somna på kvällarna.

Maina sa...

Han är min egen. Tänker att det skall bli en Surpotta Bengtsson bok så småningom! Han har dock starka drag av en person jag känner väl...

Summa sidvisningar