A CHRISTMAS-TALE 2013 - Patrik makes the "pessebre/belén"- "julkrubba" "nativity scene" in Baix-a-Mar in Torredembarra!!

It is Christmas again..and Patrik is here again...It is fantastic how a person can bring so much joy!! Yesterday we went to the fishermen village "Baix-a-Mar" in Torredembarra. My cousin Antonieta makes the "pessebre" every year in the small church by the beach. She asked us if we wanted to come and help. And of course we did. This year they have a new priest: Mossèn Giacomo or Padre Giacomo as Patrik wanted to call him. Of course Patrik and Padre Giacomo immediately got along very well, speaking Italian.

They  began to prepare everything... BUT disaster...they had no straw for the crib!! What to do? Well, we have very good friends who have the riding school here in Torredembarra and the boy who is the owner, Robert, is a great friend of Patrik so...away we went to get some straw. Robert very nicely said: I will ask one of the boys to prepare some for you.

Well, away we went again...back to the church where Antonieta and Padre Gaicomo waited for us. And what a nice crib it was going to be. Antonieta cut the straw in small pieces

And then everything was put in its place and nobody has ever seen a more beautiful nativity scene with the crib for Jesus child!! Ready for Christmas morning!!

NOW wasn´t that a very nice Christmas story?? And after all a miracle also occured... all of a sudden it began  to snow in the small church of Baix-a-Mar in Torredembarra over  the crib, Patrik, and Padre Giacomo!!

HAPPY CHRISTMAS TO ALL OF YOU!!!

Lucy, min engelska mormor.

Här mormor Lucy med min mamma Doris.

Lucy föddes 1882 i London, Surbiton. Det var en lycklig dag i doktor Abbot Browns hus. Hon växte upp till en verklig skönhet med sitt kopparröda hår och gröna gnistande ögon.

En dag när Lucy var 16 år kom en svensk pojke från Norrköping resande för att göra affärer med ett engelskt rederi. Han hette Hjalmar Kjellgren och var en Don Juan av Guds nåde. Kolsvart hår, olivbrun hy och blå gnistrande ögon. Jo, han var faktiskt från Norrköping, men min mamma påstår att det fanns vallonblod i släkten.

Vad händer när en rödhårig skönhet möter en Don Juan från Norrköping? Vild förälskelse. Det hjälpte mycket att Lucy hade det gott ställt och var begåvad med en stor hemgift. De gifte sig och Hjalmar gjorde i rask takt slut på alla pengar, köpte tävlingshästar, bilar och båtar.

Lucys mamma grät och pappan röt. Ingenting hjälpte och till slut flyttade hela familjen till Sverige. Under tiden hade min mamma fötts 1901 och moster 1909. De tog sista båten från England till Göteborg år 1914 precis vid krigsutbrottet. Båten efter dem sköts i sank.

Lucys äktenskap sköts också i sank och flickorna vantrivdes i den svenska skolan. Hjalmar tvingade dem att gå i sina engelska skoluniformer och halmhattar och de led alla mobbningskval i världen. När alla pengar var slut och mormor hade blivit tråkig hittade han andra kvinnor och skilsmässan var ett faktum.

Mormor sörjde hela livet tills hon dog vid 91 års ålder. Vi hittade många dikter hon skrivit och bundit ihop med röda silkesband. En dikt har fastnat i mitt minne:

”Han sträckte ut handen

hon fattade den

Men vägen kröktes

och dag blev natt”

Mormor fick försörja sig med allt möjligt. Hon sydde fantastiska hattar, målade porslin, gjorde tändsticksaskar och undervisade i engelska. En av hennes privatelever hette Raul Wallenberg

.

Symaskinen hon sydde hattar på kom naturligtvis från England och var en tung apparat från 1880-talets slut med handvev. Så gick maskinen sönder på 1970-talet och mormor stegade iväg till en symaskinsaffär i Stockholm. ”Oj, det här är en museigrej” sa biträdet ”den går inte att laga”. Min mormor som inte hade så stor aktning för svenskar knyckte på huvudet och sa ”Dessa utlänningar förstår ju ingenting!” med sin härliga engelska brytning. ”I England, där förstår de sig på sådana här saker.” Sagt och gjort, hon tog med sig symaskinen på båten över till England. Flyga tänkte hon sannerligen inte försöka sig på.

När hon kom till symaskinsaffären i London, vad fick hon se där? Huset fanns inte längre. Hon gick in i en elaffär som låg i det nya huset. ”Var finns symaskinsaffären” frågade hon indignerat. ”Jag har kommit hela vägen från Sverige för att laga den här maskinen. Jag bodde här med min familj Abbot Brown i många år och min mor Elizabeth Edwards hade ett hus precis här bredvid” ”Oh, huset blev bombat under kriget och det var länge sedan den affären upphörde. Men kanske jag kan hjälpa damen” sade affärsföreståndaren. ”Kom tillbaka om en vecka, så skall jag se vad jag kan göra”.

Efter en vecka kom mormor tillbaka och där stod symaskinen. Lagad! Mannen hade gått till en verkstad som tillverkat den trasiga delen. ”Det är ett sant nöje att kunna hjälpa er. Jag vet att er far Doktor Abbot Brown räddade livet på min farfar så det här bjuder jag på!” Mormor åkte i triumf tillbaka till Sverige och berättade för alla att ”I England, där kan man laga symaskiner och vilken service!! De har mycket att lära här!” Och man måste ju faktiskt hålla med om det.

Allt detta tänkte jag på när jag gick upp i ”mitt svenska tornrum” här hemma i Torredembarra. Där står mormors symaskin i en trälåda med liten nyckel. Jag öppnade försiktigt dörren med nyckeln och där...stod den..maskinen som varit med om så mycket.

Undrar vem som kommer att hitta den och fantisera om var den kommer ifrån? Om maskinen kunde prata så skulle upphittaren få höra den här historien du just läst!

XATÓ, special Catalan dish!

Masia Cal Pastoret 

The other day I went to a "xatonada" with the local women's organisation here: "Grup Dones, Torredembarra". Xató is typical from the  "Penedès" area. They have even contests of whom makes the best xató!! Very serious matter...It can be quite a war between villages!! This was the best I have ever had I must say and the tortillas were very good.

We were around 40 women who gathered in an old restaurant "Cal Pastoret" to enjoy this very special Catalan dish. It consists of Escarolsallad dressed with Romesco-sauce, Bacallà (salted cod), red peppers. black and green olives and different kind of tortillas with spinach, artichokes, onions, white beans and mushroms.

 Together with that, they served grilled farmers bread that you soak with garlic, fresh tomatoe, oliveoil and salt. Delicious!! Sometimes with Serrano-ham.

 We also had very nice red wine from nearby Falset. And of course some tempting desserts...

 
For me it is a very warm feeling to be in this group of women and my Catalan is improving!!

Cal Pastoret is an old farmhouse

It was a very nice day with nice friends and the sun was shining both indoors and outdoors!!

It is fantastic to be part of a new life and a new culture...

SWEA Barcelona Årsmöte och middag!

 

Årsmötet med middag inleddes med nya ordförande Anna Krossling

som öppnade genom att slå an takten!

Sedan följde middagen på Restaurang Pomarada.

Maten var utsökt: Bl.a Bacallà med karamelliserad tomat & lök

samt till efterrätt profiterols med grädde och varm chokladsås...Mmmmm!

 Nina Yunkers Maina och Yvonne såg glada ut som vanligt!

 Såklart blev det en liten rolig historia också...

Maten var god och stämningen hög. Vi hade också ett

mycket intressant föredrag av Marianne Ström som

berättade om Le Marais-kvarteret i Paris

Marianne visade bilder och vi fick en inblick i denna fascinerande

stadsdel.

Marianne är  Swea i SWEA Paris såklart!!

Tack allihop för en mycket trevlig tillställning!

Paella and Line Dance at Cal Cameu!

Now it was a looong time since I wrote anything! Today is the day I begin again with a lovely day at a
rural house called Cal Cameu about 30 minutes from Torredembarra. It is owned by Judy, my good
friend and companion of Line Dance.

We had a Paella at her house (and what a paella cooked by Pilar!). Our gang is a bunch of very nice people and I am very happy to be part of it!! Here you see Judy and I:

We were 26 people,  husbands, wifes and children also making part of the fiesta. First of all it was
a fantastic sun shining day and a fantastic wind, blowing away all the clouds. When we arrived at the house
it was a breathtaking view. The house is built in a rustic style with all comfort:

Everybody helped to bring wood to the fire, to prepare tables and drink vermouth to keep the wind
away. Pilar, our companion-cook, really knew how to make paella and for 26 people!! Here she is at work:

It was a seafood paella and first all the shrimps, calamares and vegetables and then all the rest of ingredients followed to be fried. Then the rice was poured in:. 3 kilos! followed by the stock: 9 liters!
Here Tony and other Linedancers are at work helping Pili:

Now the tempting smell was flying over the garden and Frank came to see whether it was ready.

Mmmm, I think he was a little hungry. The "aperitivo" had stimulated the apetite..

READY! Looking delicious! Everybody in the house and to the table:

Here Rosalia (a relative of Frank) and her husband Salvador enjoy the food and company.

Then came coffee with "avec",  and a looooot of cakes and goodies. Wow! I think  I had whipped cream coming out of the ears. Mmmmm - I AM a cookymonster... Satisfied and happy the dance could begin out in the garden. Frank prefers to look at the people dancing..:

Pere and Belén also enjoy watching us dance...very amused it seems!

It IS really great fun to dance Line Dance. Have you tried sometimes? My friend Angels is a real prof!!!

Well, so after a lovely, funny, nice day with Frank and good friends, we said goodbye and went home.
Judy and a friend Marie here saying goodbye!!

Thanks all friends who had bought, prepared and cooked everything. And thank you Tony and Belén for your arrangement of the whole thing and THANK YOU  JUDY FOR HAVING US ALL WILD LINE DANCERS IN YOUR HOUSE!!

This was one of this days I will remember with joy and warmth!