Att gå ensam hem helt orädd på natten i Barcelona!

EL SERENO

”Klockan är 2 och allt är lugnt!”/sereno/. Vet du om att det kunde låta så i Barcelona för bara 50 år sedan?

I alla byar och städer fanns det en man kallad ”sereno”, som hade till uppgift att se till att allt var lugnt och bra. Han kunde också hjälpa till när det behövdes att kalla på brandkår, ambulans, polis, präst, läkare, barnmorska etc. De vakade över affärer, långt innan det fanns larm, och de kunde även ha till uppgift att tända gaslykorna på gatorna. I början fanns det endast ”serenos” i stora städer, men 1864 bestämdes det att även alla byar skulle ha en eller flera ”serenos”.

Från början sjöng de ut varje timme på natten.
I Barcelona fanns det således många serenos i alla stadsdelar och de hade också nycklar till samtliga portar.

Fortfarande 1960, när man kom hem mitt i natten, ställde man sig framför porten och klappade i händerna. Då hörde ”el sereno” det och med en stav, som var plåtbeklädd i en ändan, bultade han till svar i trottoaren att han hört och var på väg. Väl framme tog han upp en stor nyckelknippa och låste upp porten. Det mest fantastiska var att han aldrig tog fel nyckel i knippan!! Man brukade då ge honom dricks och fick ett litet vaxljus typ ”julgransljus” så man kunde lysa sin väg uppför trappan. Ljuset var oftast avstängt efter klockan 10, så att inte lamporna skulle vara tända hela natten.

På kvällen vid 10-tiden kunde man se en hel grupp serenos samlas i kvarterets officiella byggnad innan de gav sig ut i sina respektive distrikt.

I alla fiskebyar var ”el sereno”en mycket viktig person. Han skulle varna fiskarna för att en storm var på väg och att de skulle dra upp båtarna. Då gick han runt och bankade på alla portar och skrek ”La mar puja!” /Havet stiger/.

El sereno hade en blygsam lön utbetalad av kommunen, men fick den utdrygad med en riklig julgratifikation kallad ”aguinaldo” av innevånarna.






Varje jul gick han runt, den 25 december vid lunchtid, då alla var hemma, och delade ut julkort och allt efter egen ficka gav man honom då en ”aguinaldo”. Likaså gjorde man till portvakten, brevbäraren och sophämtaren.

Tänk om vi fortfarande hade en ”sereno” i varje kvarter. Så tryggt det skulle vara!