Sista delen, del 4, av Marocko- och VEMA-resan med äventyrligt slut!!

Tisdag den 5 oktober 2010 på kvällen.
Vi bestämde oss för att gå på marockansk restaurang med typisk inhemsk mat och underhållning med magdans. Oj, då vad skulle vi ta på oss! Naturligtvis en marockansk kaftan!! Sagt och gjort vi inhandlade sådana i de mest fantastiska färger. Jag kunde inte motstå en röd!!
Gunilla vit och grå, Anita persikofärgad och Kristina byxdress i vinrött, vitt och svart.

Det fanns många att välja på:

Förväntansfulla satte vi oss i bussen och åkte iväg från hotellet. Efter mycket skumpande och kringelkrokar stannade vi framför några smala, mörka vindlande trappor i en liten gränd. Det var endast män som stod hängande över räcket och vi började känna oss lite illa till mods. Men vi togs av vår guide in i en port i huset och där låg ”Restaurang Palais Medina” En restaurang med många runda bord och en scen längst nere i salen. När vi satt oss dukades det snabbt upp en mängd marockansk mat
och i samma stund strömmade musiker in med mycket speciella instrument.
De satte sig uppe på scenen och några kom ut bland borden och hamnade i knäet på Marbellas ordförande Rose-Marie , som inte såg ledsen ut för det!!

Ann, AO från Gäteborg och Rose-Marie på festkvällen.

Som höjdpunkt på kvällen blev det såklart magdans

Kvalitén på magdansen kanske inte var superb, men vi hade jätteroligt och nöjda med vår kväll åkte vi tillbaka till hotellet för att få lite sömn innan morgondagens nya upplevelser.

Onsdag 6/10 Fez, Meknés och Rabat

Frukost på hotellet. Så reser vi vidare mot Meknés, en av Marockos många kungastäder och huvudstad under sultanen Moulay Ismail på 1600-talet.

Meknès (alternativ stavning Meknes, arabiska Miknasa) är en stad i Marocko, på en platå cirka fem mil sydväst om Fès, delad i två delar av floden Boufekrane.

Försäljare i Meknés.


Meknés är känd för sina kakor och allehanda otroliga bakverk. Jag gick snabbt förbi dessa affärer, eftersom jag nämligen kan motstå allting utom frestelse...


Legenden säger att Moulay Ismail gjorde allt i stor skala bland annat påstås det att han hade 500 fruar och över 1000 barn.
Vi tittar också på kungliga palatset och moskén av Moulay Ismails mausoleum.
Gamla staden i Meknès upptogs 1996 på UNESCO:s världsarvslista. Dess breda torg flankeras av två stora, vackra stadsportar. I staden finns också sultanens palats, som rymmer ett konstmuseum, samt flera moskéer. Vi fortsatte till Meknés och på torget i Meknés fick vi se en vacker bröllopsvagn!

Sedan fortsatte resan till Ismail Moulays mausoleum
Moulay Ismailpalatsets port och Soussi i mystiskt perspektiv.

Vi gick in i mausoleet genom denna vackra port och beundrade de många salarna med spelande fontäner och underbar mosaik.

Soussi visade oss hur männen ber i moskén.
<

Moulay Ismails grav var noga vaktad av en hel armé av stränga pojkar i färgglada uniformer.

Från en balkong fick man en bild på själva graven i skinande marmor och omgiven av
en hel fanborg av marockanska fanor.


Nu hade vi hunnit bli hungriga och vi åkte till Meknés och åt lunch på en restaurang vid torget. Soussi försöker hålla ihop sitt harem!!


Naturligtvis serverades ingen alkohol så här ser vi ett ovanligt lunchbord fyllt av vattenflaskor och coca cola!!

Sultanen älskling eller en av Sweorna låg till bords och såg så här vacker ut!!

Allt medan guider och bussförare diskuterade om hemliga och viktiga ting!!

Efter lunchen serverades det härliga mint-teet. Titta vilken snits de använder vid serveringen i glas!

Jag köpte med mig både speciell kanna och grönt mint-te och dricker det ofta till maten hemma. Myntan odlar jag själv i min lilla örtträdgård.


Sedan anlände vi till Rabat och tog in på ett mycket orginellt hotell som var byggt som ett skepp. De olika våningarna hade balkonger som man kunde stå på och titta ner på entrén.


Torsdag den 7/10 RABAT/TANGER/ALGECIRAS/MALAGA/TORREMOLINOS

Rabat
Efter frukost åkte vi på sightseeing och besökte Hassantornet.

“Hassantornet” är en minaret på en ofullbordad moské i Rabat. Man började bygga tornet år 1195 och det var menat att bli den största minareten (86 meter hög) i världen vilket också moskén var ämnad att bli. Men när sultanen Yacoub al-Mansour dog 1199 så övergavs byggandet och tornet blev endast 44 meter. Moskén skulle ha blivit världens största moské med 312 kolonner och 42 marmorpelare. När sultanen dog blev den halvfärdiga moskén övergiven, men den öde platsen är lite kuslig med sina 200 kolonner som var färdiga och fortfarande står kvar som ett minne av vad som kunde blivit.

Utanför moskén rider ståtliga vakter med Marockanska flaggan!


Mausoléet en vacker byggnad i vit marmor och det byggdes färdigt 1960 och innehåller Kung Mohamed V:s och hans son Kung Hassan II:s samt ytterligare några familjemedlemmars gravar. Kung Mohamed V är en mycket respekterad kung i Marocko eftersom han anses vara den som huvudsakligen var ansvarig för attde blev självständiga från Frankrike som hade regerat från sent 1800-tal till år 1956.
Hassantornet och Mausoléet är de mest besökta platserna av turister i Rabat.


Så var det dags för avfärd mot Tánger med ett stop i Volubilis för att beundra de utsökt bevarade romerska ruinerna.

Volubilis är ett arkeologiskt utgrävningsområde Marocko.
Här finns de bäst bevarande utgrävningarna i nordvästra Afrika.Volubilis var viktig stad i den västligaste delen av det romerska riket. Staden byggdes omkring år 40 på platsen där det tidigare legat en bosättning på 300-talet f Kr.

En mycket orginell guide berättade med pipig röst om de gamla stenarna och de fantastiska mosaikgolven

Anette lyssnar och beundrar.
Han berättade under mycket fnitter att han hade en hemlighet att visa oss. En liggande staty… Han föreslog oss också att sitta ner och vila ett tag på stenen. Sedan började han skratta så mycket att han inte kunde fortsätta och prata. Ja, ja, killar växer aldrig riktigt upp… En bild av härligheten blev det i alla fall:
Resan fortsatte efter denna upphetsande utflykt till Volubilis till Larache där vi åt lunch i den rödaste restaurang jag någonsin sett!

Vi hann också stanna för kaffe på vägen och på taket mittemot kaféet såg vi något häpnadsväckande. Ett fågelbo uppe på en skorsten. Och inte vilken fågel som helst. Ett påfågelsbo. Mamma påfågeln satt på kanten och matade ungarna!!
Anette som pratar alla språk hade en lång överläggning med kyparna. Vad de pratade om fick vi aldrig veta...
Det här var bara en bråkdel av allt vi fick vara med om och uppleva. En mycket spännande resa. Avslutningen blev också en upplevelse som vi helst hade velat slippa.
Precis innan vi kom till Tànger fick vi plötsligt höra ett knackande under bussen. Vi undrade vad som hände men chauffören förstod genast vad det var fråga om. Någon hade gömt sig under bussen!! Vi körde in till kanten av vägen och ut från under bussen flög en ung pojke som skjuten ur en kanon och sprang bort över fälten. Han hade säkert legat gömd därunder väldigt länge och orkade inte hålla sig fast längre. Vi blev alla skakade och ledsna och bussföraren var mycket upprörd. Han ville ju helst inte att någon skulle dö under hans buss. Vi fortsatte under tystnad en stund tills chauffören skrek till. Nu var det flera pojkar som hängde bakpå bussen. De försökte att smuggla sig ut ur landet och in i Spanien. Det här händer tydligen ofta. Chauffören hade en filmkamera som tog bilder från bakdelen på bussen och där kunde vi se hur små pojkar panikartat försökte hänga sig kvar.

Till slut lyckades vi bli av med dem,men det tog lång tid innan vi alla lugnat ner oss så pass mycket att vi kunde börja prata om det. Det här är ju sådant man läser om i tidningen och ser på TV, men att vara med om det i riktiga livet är en helt annan sak.
Till slut var vi alla ombord på färjan och lade ut från Tangers hamn med fart mot Algeciras på den spanska kusten. På väg ut mötte vi världens största kryssningsfartyg. Det var imponerande men inte ett särskilt vackert fartyg.

Bye, bye Marocko för den här gången!!

Rose Marie i solnedgången... .......... Marockos flagga

Algeciras

Det kändes rätt skönt att vara tillbaka i Spanien! Trötta var vi och såg fram emot att komma till Torremolinos där vi skulle tillbringa sista natten.
Lite sightseeing och lunch lyckades vi hinna med i alla fall innan det bar av till stationen och vi äntrade snabbtåget "AVE:n" tillbaka till Barcelona.

Vilken resa vi hade varit med om!! Helt fantastiskt från första dagen i Marbella till sista dagen i Torremolinos. Det här är en av de många fördelar man har av att vara en Swea!! En privat resebyrå och var man än kommer i världen ställer Sweor upp och visar de bästa av just den platsen de bor på. Var det än må vara...Sydafrika, Amsterdam, Berlin, Washington eller Barcelona och nu Marbella, bara för att nämna några av de senaste resorna jag haft nöjet och förmånen att följa med på!!

TACK GUNILLA HÄLL, KRISTINA MÄCS OCH ANETTE JUNGGREN FÖR DET FINA RESSÄLLSKAPET.
Vi Barcelona-Sweor hängde ihop i ur och skur och skrattade mycket. Tack också alla fina Sweor från hela världen och speciellt Marbella-Sweorna som anordnat ett sådant fint VEMA-möte och en fantastisk resa till Marocko!!!