17 maj 1845, i den lilla byn Folgueroles, vid Vic i Barcelonas provins, föds en liten pojke som kommer att döpas till Jacint, en blommas namn. (Hyacint på svenska). Ett passande namn för en poet.
En poet som skulle bli en av Kataloniens största romantiska poeter:
JACINT VERDAGUER.
Uttalas :/jasint värdagé/.
Son till anspråkslösa bönder. Hans mor, Josefa Santaló, drömde som alla mödrar om att hennes son skulle få det allra bästa här i världen. Ingenting var bättre än att bli präst. Så fick det bli. Redan vid 10 års ålder började han sin bana som präst, inte så mycket av sin egen vilja, utan av respekt för sin mammas önskan. Han traskade varje dag den långa vägen till seminariet i Vic, med matsäck och böcker på ryggen till det gråa och tråkiga seminariehuset där han kände sig instängd som fågel i bur enligt de dikter han senare skrev. I en dikt "L´Harpa" (Harpan) beskrev han det som om hans mor offrade honom till Madonnan:
"..i sent jo petitó, cada diumenge
a dur-li alguna toia em portava
a son fill oferint-me, que em somreia
com jo assegut en la materna falda"
(fritt översatt:och som barn tog mor mig varje söndag, som en present/blombukett till Jungfrun som log mot mig, som om jag satt i modersmanteln).
Jacint var född poet och började tidigt skriva poesí. I 20 årsåldern erhöll han flera gånger det prestigefyllda priset "Als jocs floral", där den bästa poeten belönades med en blomma. 1870 prästvigdes han och blev placerad i en liten församlingskyrka i Vinyoles d´Orís. Man kallade honom Mossén (Fader) Cinto. Han skrev mycket och började arbeta på en lång episk dikt "L´Atlantide" som handlade om Atlantis, den försvunna staden. Men nu bryter hans sjukdom ut, med lungproblem, som tvingar honom att flytta till Barcelona. Där lär han känna markisen av Comillas, som kom att bli släkt med den kände Güells familj. Han blir markisens huspräst. Comillas är en rik skeppsmäklare som äger det transatlantiska kompaniet "La Companyia Transatlàntica". Jacint erbjuds att vara skeppskaplan ombord, och gör inte mindre än 20 resor över Atlanten. Den friska havsluften gör honom frisk och han skriver sina storslagna dikter som "L´Emigrant" som har tonsatts och även "Virolai" som sjungs av gosskören varje dag kl.13.00 i basilikan i Montserrat. Bägge dessa hymner är en del av katalanska själen. Emigranten handlar just om alla dessa katalaner som utvandrade till bl.a. Kuba, många av dem för att aldrig återvända till sitt hemland.
Jacint Verdaguer reste också till Frankrike, Tyskland och Ryssland och till slut även till det Heliga Landet.
Han blev svårt sjuk igen och blev inblandad i mörka handlingar med utdrivning av djävulen "exorcism", två mystiska kvinnor: Amparo och Mercedes Durán och svåra anfäktelser. Det finns mycket skrivet om dessa händelser och de sågs inte med blida ögon av biskopen i Vic. Till slut gick det så långt att han blev fråntagen rätten att förrätta mässa. Verdaguer fick lida mycket av allt detta men först och främst var han poet och under tiden skrev han hundratals storslagna dikter. Kanske måste man lida för att kunna skriva som han gjorde? Vi har ju många exempel på det, t.ex. vår egen poet Ferlin "som var lite mager om benen, tillika om armar och hals".
En annan poet, Maragall, skriver "döden närmade sig när Verdaguer hade givit hela sig själv till vårt katalanska språk; han var dess poet; han var en katalansk Dante!" På sjukbädden blev han förlåten och återupprättad och fick återigen utföra sitt arbete som präst. Han dog den 10 juni 1902, endast 57 år gammal. Han dog fattig och i ett hus som inte var hans hem efter ett långt lidande i tuberkolos. En stor poet hade gått ur tiden och hela Barcelona följde honom till hans sista vila. Aldrig förr hade man sett så många människor vid en begravning. Först då förstod man vilken poet man förlorat! Nu står han staty i Barcelona på Plaça de Mossén Jacint Verdaguer.
Kataloniens heliga berg Montserrat är alltid värt ett besök. Serra betyder bergskedja och Montserrat betyder det "sågade berget", eftersom legenden säger att berget sågades av änglar. Och det kan man tydligt se, av att titta på dessa förunderliga formationer!
Inne i basilikan kan du se "La Moreneta", den svarta mirakulösa Madonnan.
Varje dag ringlar sig en lång kö upp bakom altaret för att kunna röra vid Madonnans fot och uttala en önskan. Vad man än tror på, så kan man tydligt känna den magiska energin på denna plats. Här kan man höra Verdaguers kända
sång "Virolai".
Rosa d'abril, morena de la serra,
de Montserrat estel,
il·lumineu la catalana terra;
guieu-nos cap al cel.
">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar