Herrens vägar äro outgrundliga!

Dopfunten, formad som en snäcka med rep, i sjömanskyrkan Sant Joan.

Igår var Frank och jag på dop. Ett rätt ovanligt dop, eftersom
de två barnen som skulle döpas var 4 och 8 år. Min styvson
Frank Jr:s dotter och son. Frank Jr är inte så väldigt religös,
d.v.s. inte alls religös, och hade sagt att om barnen skulle
döpas så fick de väl bestämma det själva så småningom. Mamma
Anna var väl inte helt överens,men böjde sig för sin mans
argument.

Men Herrens vägar äro outgrundliga, och det föll sig inte
bättre än att Marc, den 8-åriga sonen, har många kompisar
som skall konfirmeras i år. Här gör man det ju mycket
tidigare än i Sverige.

Och Marc kom hem till sin mamma och pappa och ville absolut
gå i bibelskola med sin bästa vän Artur och konfirmeras
tillsammans med alla andra vänner i byn. Sagt och gjort,han
har gått ett helt år och läst och nu i maj stundar
”Primera Comunió”,som man säger här.
Det betyder första nattvarden.

Nu infann sig dilemmat: Marc kunde inte konfirmeras, eftersom
han inte är döpt. Pappa Frank fick böja sig och mamma Anna
var mycket nöjd. Hon sade: ”Det är ju lika bra att vi döper
Laia, 4 år, också, eftersom det säkert kommer att bli
likadant för henne.”
Sagt och gjort. Igår döptes Marc och Laia. Ett högtidligt, lite
ovanligt dop.



Stundens allvar!


Marc och Laia döps!










För dig som känner Patrik, min yngste son, kan jag ju säga att
hans vänner Ärkeänglarna Mikael och Rafael måste ha kontaktat
Sant Marc och Santa Laia, som antagligen jobbat övertid för
att ordna det här!
När jag stod där kunde jag inte låta bli att titta upp i himlen
och blinka till Gud och säga:
”Det där gjorde Du bra!! Smart drag!!”


Hela familjen utanför kyrkan vid stranden