SURPOTTA BENGTSSON

Surpotta Bengtsson brukade aldrig gå på loppmarknader. Men den här gången tänkte han göra ett undantag.



Långt ute på landsbygden nära Gamleby låg en liten loppmarknad nära hans faster herrgård Odenholm. Äntligen hade han kommit sig för att åka och hälsa på henne efter många års tjatande. Inte för att han hade något emot faster Vera, men det var så långt och omständigt att ta sig från Laholm och dit.

Han tänkte stanna en vecka och faster Vera sade ” Det är loppmarknad alldeles i närheten och det vore så trevligt att åka dit med dig. Du som är expert!” Surpotta Bengtsson fnös. ”Expert! Jag är fan i mig bäst i hela Sverige på antikviteter och ett riktigt proffs!” ”Ja, ja” suckade faster Vera. ”Det var det jag menade!” Och nu var de på väg i faster Veras gamla Dodge.


Väl där tyckte Surpotta Bengtsson att det var riktigt trevligt. Men han aktade sig noga för att tala om det. Det bjöds på kaffe också och hembakta kanelbullar som han älskade.




Just när han skulle sätta en bulle i munnen fick han syn på den. Pottan! En äkta Mariebergs-potta. 1700-tal. Helt oskadd! Han samlade på Marieberg.Han hade flera dyrgripar, som ljusstakar och tillbringare. Men ingen potta!


Marieberg porslinsfabrik var på sin tid landets största. Fabriken startades 1758. Eftersom Marieberg märkte sina produkter väl och bara existerade i 30 år, var det ett tacksamt samlarområde.


Damen som stod vid disken och sålde hade en stor sjalett om huvudet och tjocka starka glasögon. Här gällde det att inte verka för intresserad. ”Rolig sak det här” sa Surpotta Bengtsson ”Inte mycket efterfrågan på pottor nuförtiden eller hur?” Damen granskade honom noggrant och sade på småländska ”Jodå, sommargästerna behöver dem allt fortfarande” ”Jasså minsann, hur mycket vill du ha för den?” ”Ja, den är i gott skick så jag vill nog ha en hundring för den” Surpotta Bengtsson kände att benen vek sig under honom. En sådan är unik sak och detta underbara skick med små rosor målade både utanpå och inuti kärlet skulle betinga ett pris på cirka 20.000:- kronor på en av de finare auktionshusen i Stockholm. När damen såg att han tvekade tyckte hon att hon borde förklara lite närmare hur fin den var. ”Jo, vi brukade allt servera filbunke ur den här hemma” sade hon med en knyck på nacken. ”Serverade ni FILBUNKE hur den?” utbrast Surpotta Bengtsson bestört. Damen såg att hon hade sagt något konstigt och tillade hastig ”Nja, men det var bare på sommarn!”..Surpotta Bengtsson köpte pottan och transporterade hem den till Laholm i triumf. Nu står den på hedersplats i salongen. Han var mycket nöjd med sitt loppisfynd!
c/maina