Utmaning 12
Skriv 200 ord om en resa med förhinder!

Surpotta Bengtsson skulle just stänga affären och bege sig till stationen. Han hade köpt t.o.r. från Laholm till Stockholm Central. Tåget gick klockan 14.44, så han hade en timme på sig.

Då hörde han en knackning på dörren. Utanför stod en mycket elegant dam med päls och hatt och ville tydligen komma in. Surpotta Bengtsson, han hette egentligen Lennart,
tittade bekymrat på den tilltänkta kunden. Skulle han öppna? Han hade ju inte haft en kund på hela veckan, såå... Men just idag, då han bestämt sig för att göra denna långa resa för att hälsa på sin gamla moster? Neej, han måste höra vad hon ville!

Han vred om nyckel och öppnade. “Hur var det här då?” frågade han vresigt. Damen tittade storögt på honom, tog ett steg bakåt och sade “Jag hade tänkt att köpa ett smycke till mig själv. Men om det inte passar, kan jag ju gå någon annan stans.” “Nej, nej för all del kom in. Bara det går fort, för jag skall med tåget om en timme.”

Efter tjugo minuters tittande på alla smycken han hade, sa damen “Nej, det finns inget som passar tyvärr. Jag kommer tillbaka en annan gång”.

När hon var på väg mot dörren, som fortfarande var låst, upptäckte Lennart till sin fasa, att hans dyraste ring med smaragd och diamanter fattades. Han stoppade damen som förgäves försökte komma ut och frågade om hon möjligtvis sett till ringen. Helt kallt avvisade hon alla anklagelser. Men eftersom Lennart var säker på att hon stulit den, tillkallade han polisen. Efter några minuter kom polisbilen tjutande och ut hoppade flera poliser med dragna pistoler. Det är inte så ofta det inträffar ett rån av juveler i Laholm.

Damen nekade och Lennart började kallsvettas. Tänk om han hade misstagit sig? Då tog den kvinnliga konstapeln med damen in i köket bakom affären för kroppsvisitation. Långa minuter gick då man plötsligt hörde konstapeln ropa “Jag har hittat ringen! Hon hade gömt den i hattbandet”.

Surpotta Bengtsson sjönk utmattad ner på första bästa antika stol. Vilken tur han haft! En titt på den gamla farfarsklockan sade honom dock,att han inte skulle hinna med tåget. Han måste ringa till sin moster och säga att resan hade blivit förhindrad. Kanske han kunde åka dit nästa jul istället?

Han kände sig rätt lättad och glad. Egentligen avskydde han att resa.