2009-01-10
Utmaning 10
Börja och avsluta en text på ca 300 ord med: Det blir aldrig som man tänkt sig.
Det blir aldrig som man tänkt sig. Sista gästen hade gått och ett berg disk väntade i köket. Tänk att han hade kommit. Det var ovisst in i det sista. Hon kände sig trött och ledsen och besviken på sig själv. Efter alla dessa år borde hon ha vetat bättre. Djävla förbannade skit! Skulle hon aldrig lära sig att hantera karlar. Det verkade inte så. Hon hade ju hört om hans skilsmässa och genast börjat hoppas och drömma. Om vad? En tonårsdröm som aldrig fick lov att utvecklas.

De gifte sig på var sitt håll och hon hade verkligen inte tänkt å honom varje dag. Kanske varannan? I hennes tankar var han trevlig, superintelligent, snygg, hjälpsam, charmig, romantisk och stenrik. Hade det blivit de två skulle livet varit en dans på rosor. Men hon hade gift sig med Klas som var o.k. Ingen spännande man, men rätt snäll och bra med barnen. Hon saknade passionen och de roliga överraskningarna, de fantastiska blomsterbuketterna, lyxiga restaurangerna och de romantiska dansaftnarna! Det var detta hon tänkte på när hon bjöd hem Klas. Hennes man hade för länge sedan lämnat henne och hon var rätt nöjd med sin singeltillvaro. Men... med Klas skulle det vara annorlunda.

Middagen började klockan åtta och alla elva personerna som hon bjudit strömmade uppför trappan. Utom Klas..hade han missförstått tiden? En halvtimme senare kom han
insläntrande. Sjavigt klädd och definitivt onykter. När han öppnade munnen kom det en ström av skryt och dumheter ut som fick alla i sällskapet att rygga tillbaka och undrande stirra på denna okända, ytterst otrevliga karl! Hon såg på honom och försökte förgäves få honom att lugna ner sig. Till slut var det bara att be honom gå. Ursäkta sig för de övriga gästerna och försöka göra det bästa av kvällen.

Nu hade alla gått och trots den tråkiga upptakten hade det blivit en trevlig kväll med god mat och många skratt. Hon kunde skatta sig lycklig att ha så bra vänner. När hon
tänkte på sitt liv var det inte så tokigt i alla fall. Underbara ungar, bra arbete, härliga vänner. Varför hade hon trott att Klas skulle komma inridande på sin vita häst och
svepa henne med på äventyr? Hon borde ha lärt sig vid det här laget att man får rida själv på den vita hästen och egenhändigt ta tag i tömmarna. Hennes mormor hade ett bra talesätt: ”När hästen dör, kliv av!!” Tänk så många människor som sitter kvar på döda hästar bara för att man är rädd för förändring.

Det blir aldrig som man tänkt sig.