2009-02-20
Utmaning 51 - 20 februari
En bild att skriva till:

Ljuset

Bilens hastighet var alldeles för hög. Men just idag kände hon för att köra så fort. Hon körde nedcabbat och håret flög omkring hennes ansikte. Solen sken och det var en underbar försommardag. Kanske hon skulle sätta på någon bra musik? Luckan till CD-hållaren krånglade och hon fick luta sig ner för att få upp den. När hon tittade upp var den stora långtradaren någon meter ifrån bilen och krachen var oundviklig. Glas som splittrades, metall som gnisslade sönder, en outhärdlig smärta och sedan ... lugn. Hon kände att hon svävade, nej flög fram över vägen i en otrolig hastighet. Ett grönt skarpt ljus och en konstig skärpa över hela landskapet.
Drömde hon? Hon vände sig om och såg. Såg bilen totalkvaddad och sig själv svårt skadad liggande på vägen. Ett otroligt lugn spred sig genom kroppen. Hon kände sig totalt lycklig och avslappad. Kunde det vara så? Kunde hon vara död? Hennes kropp fanns ju kvar? Ingen smärta bara en stor frid och glädje. Långt framför henne som i en dimma kom en stor grupp människor gående. En kvinna vinkade åt henne och skrattande närmade hon sig. Men det var ju...det kunde inte vara.. Mamma! Hon ropade högt av glädje. Mamma! Hennes älskade mamma som hon saknat så.
Plötsligt ändrades bilden och allt blev mörkt. Smärta, en röst som sade ”Älskling, vakna! Kom tillbaka till mig!” Hon öppnade ögonen och såg sin man stå bjöd över henne. ”Doktorn, hon har återfått medvetandet”. Hon ville inte. Hon ville tillbaka till glädjen och friden.
Med en djup suck återvände hon till livet och kämpade för att säga åt sin man ”Jag har sett ljuset. Det gröna skimrande ljuset och den klara dagen. Aldrig mer kommer jag att vara rädd för döden”