2009-01-20
Utmaning 20
Skriv en kort text om favoritplatsen i ditt (eller din huvudpersons) hem.
Surpotta Bengtssons absoluta favoritplats i hans hem är vinden. Man tar sig ditupp genom att öppna en lucka i taket utanför badrummet och fälla ner en stege.
Vingligt klättrar man upp till den mörka vinden. Det tar ett tag att hitta strömbrytaren, och ibland måste man vifta bort lite spindelväv för att nå knappen. Det doftar damm och trä och hemligheter. Det första han gör när han klättrat upp, är att gå bort till den vinröda sammetssoffan som han ärvt att en gammal faster från Varberg. Framför soffan står en stor tung kista med gediget hänglås.
Ingen, förutom Lennart själv, ja det är ju så han heter, har någonsin fått öppna denna kista. Med kalla fingrar vrider han om den rostiga nyckeln till det stora hänglåset. Lennart har alltid kalla händer. Faktum är att fingrarna brukar bli blåvita, när han är ute på promenad på vintern. Doktorn har sagt att det är någon slags fransk sjukdom , Reynards... någonting. Låter nästan lite adligt. Han suckar belåtet. Nåja, nu kommer det stora ögonblicket när kistans lock slås upp.
Åh, så fantstiskt. Helt underbart! Han tar upp ett paket inslaget i rosa silkespapper med sidenband runt om. Det prasslar så härligt när Lennart vecklar upp sin skatt. Det här är det bästa ögonblicket. Just när han skall få njuta av innehållet.
Varje gång Surpotta Bengtsson känner sig lite ner eller arg går han upp till vinden och besöker sin favoritplats. Och genast känner han sig glad och optimistisk.
Nu har han äntligen vecklat ut alla silkespapper och där ligger den och skimrar i all sin
prakt. Han kommer precis ihåg när han köpte den. Det var en stor auktion på en herrgård i Småland. Så fort han fick se den, visste han att den här måste han ha. Vad den än kostade. När dagen för auktionen kom, satte han sig längst fram i salen för att inte missa detta tillfälle.
Det hade kommit många utländska handlare. Det var en viktig husauktion med många tunga nummer som silver och utsökt konst. Han kände sig faktiskt lite nervös. Det var ovanligt. För det mesta var han kall och beräknande. Men den här klenoden ville han inte missa.
”Nummer 466” ropade auktionsförrättaren ut! ”Ett ur från 1700-talet i guld och emalj med speldosa och rörliga figurer.” Nu gällde det! Med fast stämma följde han budgivningen och till slut var det bara han och en antikhandlare från Wien kvar. 550.000 kronor...Pang...såld till herren med pottan på huvudet.
Åh, vilken lycka! Uret var hans! Han smekte det med andakt och såg helt förälskad ut när han med fasta steg gick ut ur salen.
Så gick det till när han införskaffade det allra dyrbaraste uret han någonsin ägt. Lite synd var det ju att bara han skulle få njuta av de små figurerna som doldes bakom urets lock. En herdinna i vacker vit emaljklänning med rosor på som med mekanikens hjälp lyfte på kjolen och gav sig åt en herde upprepade gånger tills man slog igen locket.
Lennart log för sig själv och vek omsorgsfullt ihop det rosa silkespappret och lade ner det lilla paket i kistan och låste hänglåseet.
Så satte han sig i soffan och tog upp en bok ur fickan och de guldbågade glasögonen och lutade sig bekvämt tillbaka. Det var verkligen hemtrevligt här uppe på vinden. Solen sken in genom det lilla fönstret i snedtaket och lugnet lägrade sig över Surpotta Lennart Bengtsson där han satt på sin favoritplats och läste, väl medveten om den lilla herdinnan inlåst i kistan vid hans fötter.
Copyright © Maina Novara