Nu har SWEA Barcelonas lag gått i mål på den Internationella stegtävlingen!!!
GRATTIS TILL LAGET SOM GÅTT STRÄCKAN BOSTON-WASHINGTON på 65 dagar.
Hurra, hurra, hurraaaaa....
tisdag 7 april 2009
tisdag 10 mars 2009
torsdag 26 februari 2009
2009-02-24
Utmaning 55 - 24 februari
Skriv om ett loppisfynd (verkligt eller påhittat).
Surpotta Bengtsson brukade aldrig gå på loppmarknader. Men den här gången tänkte han göra ett undantag.
Långt ute på landsbygden nära Gamleby låg en liten loppmarknad nära hans faster herrgård Odenholm. Äntligen hade han kommit sig för att åka och hälsa på henne efter många års tjatande. Inte för att han hade något emot faster Vera, men det var så långt och omständigt att ta sig från Laholm och dit.
Han tänkte stanna en vecka och faster Vera sade ” Det är loppmarknad alldeles i närheten och det vore så trevligt att åka dit med dig. Du som är expert!” Surpotta Bengtsson fnös. ”Expert! Jag är fan i mig bäst i hela Sverige på antikviteter och ett riktigt proffs!” ”Ja, ja” suckade faster Vera. ”Det var det jag menade!” Och nu var de på väg i faster Veras gamla Dodge.
Väl där tyckte Surpotta Bengtsson att det var riktigt trevligt. Men han aktade sig noga för att tala om det. Det bjöds på kaffe också och hembakta kanelbullar som han älskade. Just när han skulle sätta en bulle i munnen fick han syn på den. Pottan! En äkta Mariebergs-potta. 1700-tal. Helt oskadd! Han samlade på Marieberg. Marieberg porslinsfabrik var på sin tid landets största. Fabriken startades 1758 och eftersom Marieberg märkte sina produkter väl och bara existerade i 30 år, var det ett tacksamt samlarområde. Damen som stod vid disken och sålde hade en stor sjalett om huvudet och tjocka starka glasögon. Här gällde det att inte verka för intresserad. ”Rolig sak det här” sa Surpotta Bengtsson ”Inte mycket efterfrågan på pottor nuförtiden eller hur?” Damen granskade honom noggrant och sade på småländska ”Jodå, sommargästerna behöver dem allt fortfarande” ”Jasså minsann, hur mycket vill du ha för den?” ”Ja, den är i gott skick så jag vill nog ha en hundring för den” Surpotta Bengtsson kände att benen vek sig under honom. En sådan är unik sak och detta underbara skick med små rosor målade både utanpå och inuti kärlet skulle betinga ett pris på cirka 20.000:- kronor på en av de finare auktionshusen i Stockholm. När damen såg att han tvekade tyckte hon att hon borde förklara lite närmare hur fin den var. ”Jo, vi brukade allt servera filbunke ur den här hemma” sade hon med en knyck på nacken. ”Serverade ni FILBUNKE hur den?” utbrast Surpotta Bengtsson bestört. Damen såg att hon hade sagt något konstigt och tillade hastig ”Nja, men det var bare på sommarn!”..Surpotta Bengtsson köpte pottan och transporterade hem den till Laholm i triumf. Nu står den på hedersplats i salongen. Han var mycket nöjd med sitt loppisfynd!
Utmaning 55 - 24 februari
Skriv om ett loppisfynd (verkligt eller påhittat).
Surpotta Bengtsson brukade aldrig gå på loppmarknader. Men den här gången tänkte han göra ett undantag.
Långt ute på landsbygden nära Gamleby låg en liten loppmarknad nära hans faster herrgård Odenholm. Äntligen hade han kommit sig för att åka och hälsa på henne efter många års tjatande. Inte för att han hade något emot faster Vera, men det var så långt och omständigt att ta sig från Laholm och dit.
Han tänkte stanna en vecka och faster Vera sade ” Det är loppmarknad alldeles i närheten och det vore så trevligt att åka dit med dig. Du som är expert!” Surpotta Bengtsson fnös. ”Expert! Jag är fan i mig bäst i hela Sverige på antikviteter och ett riktigt proffs!” ”Ja, ja” suckade faster Vera. ”Det var det jag menade!” Och nu var de på väg i faster Veras gamla Dodge.
Väl där tyckte Surpotta Bengtsson att det var riktigt trevligt. Men han aktade sig noga för att tala om det. Det bjöds på kaffe också och hembakta kanelbullar som han älskade. Just när han skulle sätta en bulle i munnen fick han syn på den. Pottan! En äkta Mariebergs-potta. 1700-tal. Helt oskadd! Han samlade på Marieberg. Marieberg porslinsfabrik var på sin tid landets största. Fabriken startades 1758 och eftersom Marieberg märkte sina produkter väl och bara existerade i 30 år, var det ett tacksamt samlarområde. Damen som stod vid disken och sålde hade en stor sjalett om huvudet och tjocka starka glasögon. Här gällde det att inte verka för intresserad. ”Rolig sak det här” sa Surpotta Bengtsson ”Inte mycket efterfrågan på pottor nuförtiden eller hur?” Damen granskade honom noggrant och sade på småländska ”Jodå, sommargästerna behöver dem allt fortfarande” ”Jasså minsann, hur mycket vill du ha för den?” ”Ja, den är i gott skick så jag vill nog ha en hundring för den” Surpotta Bengtsson kände att benen vek sig under honom. En sådan är unik sak och detta underbara skick med små rosor målade både utanpå och inuti kärlet skulle betinga ett pris på cirka 20.000:- kronor på en av de finare auktionshusen i Stockholm. När damen såg att han tvekade tyckte hon att hon borde förklara lite närmare hur fin den var. ”Jo, vi brukade allt servera filbunke ur den här hemma” sade hon med en knyck på nacken. ”Serverade ni FILBUNKE hur den?” utbrast Surpotta Bengtsson bestört. Damen såg att hon hade sagt något konstigt och tillade hastig ”Nja, men det var bare på sommarn!”..Surpotta Bengtsson köpte pottan och transporterade hem den till Laholm i triumf. Nu står den på hedersplats i salongen. Han var mycket nöjd med sitt loppisfynd!
2009-02-20
Utmaning 51 - 20 februari
En bild att skriva till:
Ljuset
Bilens hastighet var alldeles för hög. Men just idag kände hon för att köra så fort. Hon körde nedcabbat och håret flög omkring hennes ansikte. Solen sken och det var en underbar försommardag. Kanske hon skulle sätta på någon bra musik? Luckan till CD-hållaren krånglade och hon fick luta sig ner för att få upp den. När hon tittade upp var den stora långtradaren någon meter ifrån bilen och krachen var oundviklig. Glas som splittrades, metall som gnisslade sönder, en outhärdlig smärta och sedan ... lugn. Hon kände att hon svävade, nej flög fram över vägen i en otrolig hastighet. Ett grönt skarpt ljus och en konstig skärpa över hela landskapet.
Drömde hon? Hon vände sig om och såg. Såg bilen totalkvaddad och sig själv svårt skadad liggande på vägen. Ett otroligt lugn spred sig genom kroppen. Hon kände sig totalt lycklig och avslappad. Kunde det vara så? Kunde hon vara död? Hennes kropp fanns ju kvar? Ingen smärta bara en stor frid och glädje. Långt framför henne som i en dimma kom en stor grupp människor gående. En kvinna vinkade åt henne och skrattande närmade hon sig. Men det var ju...det kunde inte vara.. Mamma! Hon ropade högt av glädje. Mamma! Hennes älskade mamma som hon saknat så.
Plötsligt ändrades bilden och allt blev mörkt. Smärta, en röst som sade ”Älskling, vakna! Kom tillbaka till mig!” Hon öppnade ögonen och såg sin man stå bjöd över henne. ”Doktorn, hon har återfått medvetandet”. Hon ville inte. Hon ville tillbaka till glädjen och friden.
Med en djup suck återvände hon till livet och kämpade för att säga åt sin man ”Jag har sett ljuset. Det gröna skimrande ljuset och den klara dagen. Aldrig mer kommer jag att vara rädd för döden”
Utmaning 51 - 20 februari
En bild att skriva till:
Ljuset
Bilens hastighet var alldeles för hög. Men just idag kände hon för att köra så fort. Hon körde nedcabbat och håret flög omkring hennes ansikte. Solen sken och det var en underbar försommardag. Kanske hon skulle sätta på någon bra musik? Luckan till CD-hållaren krånglade och hon fick luta sig ner för att få upp den. När hon tittade upp var den stora långtradaren någon meter ifrån bilen och krachen var oundviklig. Glas som splittrades, metall som gnisslade sönder, en outhärdlig smärta och sedan ... lugn. Hon kände att hon svävade, nej flög fram över vägen i en otrolig hastighet. Ett grönt skarpt ljus och en konstig skärpa över hela landskapet.
Drömde hon? Hon vände sig om och såg. Såg bilen totalkvaddad och sig själv svårt skadad liggande på vägen. Ett otroligt lugn spred sig genom kroppen. Hon kände sig totalt lycklig och avslappad. Kunde det vara så? Kunde hon vara död? Hennes kropp fanns ju kvar? Ingen smärta bara en stor frid och glädje. Långt framför henne som i en dimma kom en stor grupp människor gående. En kvinna vinkade åt henne och skrattande närmade hon sig. Men det var ju...det kunde inte vara.. Mamma! Hon ropade högt av glädje. Mamma! Hennes älskade mamma som hon saknat så.
Plötsligt ändrades bilden och allt blev mörkt. Smärta, en röst som sade ”Älskling, vakna! Kom tillbaka till mig!” Hon öppnade ögonen och såg sin man stå bjöd över henne. ”Doktorn, hon har återfått medvetandet”. Hon ville inte. Hon ville tillbaka till glädjen och friden.
Med en djup suck återvände hon till livet och kämpade för att säga åt sin man ”Jag har sett ljuset. Det gröna skimrande ljuset och den klara dagen. Aldrig mer kommer jag att vara rädd för döden”
Jag har tappat bort...Lägg gärna din text som en kommentar här eller i din egen blogg.
Inlagt av Ann Ljungberg kl 01:00 20 kommentarer Länkar
Jag har tappat bort mina trosor. Det är högst pinsamt, men inte omöjligt när det gäller mig är jag rädd. Dessutom var de mina favorittrosor, svarta med rosa hjärtan på.
Hur kunde jag ha blivit av med dem och när?? Och var??
Först tänkte jag på gymmet men där hade de inte hittat några svarta trosor med rosa hjärtan.. Till råga på allt blev det mycket fnittrande i receptionen. Larvigt tycker jag!
Återstod alltså det mest troliga: hos gynekologen. Tog mod till mig och slog numret till Doktor Anderssons mottagning. Den osympatiska syster Birgitta svarade med sin vanliga sura röst ”Doktor Anderssons mottagning”. Har aldrig förstått varför hon måste se ut som en citron i ansiktet och alltid ge order som en sergant. ”KLÄ AV ER I HYTTEN! SITT KVAR OCH VÄNTA TILLS JAG ROPAR UPP ER!” Måste man
låta på det sättet? Kanske hon har ett olyckligt kärleksliv och ständigt blir påmind om det med alla halvnakna kvinnor omkring sig? Nåja, nu gällde det ju mina trosor.
Jag kunde tänka mig vilket avsnoppande svar jag skulle få. ”Hmm, jag har möjligen inte glömt mina trosor i omklädningshytten igår?” nästan viskade jag. ”HUR SA? TROSOR? NI FÅR FÖRKLARA LITE NÄRMARE.” Syster Birgitta var i högform hörde jag. ”Ett par svarta trosor med rosa hjärtan” försökte jag klämma fram igen.
”VERKLIGEN INTE! HÄR HAR VI ANNAT FÖR OSS ÄN ATT TÄNKA PÅ ERA TROSOR”. ”Nähä” kaxade jag upp mig. Då måste jag ha glömt dem hos TANDLÄKAREN!”
Inlagt av Ann Ljungberg kl 01:00 20 kommentarer Länkar
Jag har tappat bort mina trosor. Det är högst pinsamt, men inte omöjligt när det gäller mig är jag rädd. Dessutom var de mina favorittrosor, svarta med rosa hjärtan på.
Hur kunde jag ha blivit av med dem och när?? Och var??
Först tänkte jag på gymmet men där hade de inte hittat några svarta trosor med rosa hjärtan.. Till råga på allt blev det mycket fnittrande i receptionen. Larvigt tycker jag!
Återstod alltså det mest troliga: hos gynekologen. Tog mod till mig och slog numret till Doktor Anderssons mottagning. Den osympatiska syster Birgitta svarade med sin vanliga sura röst ”Doktor Anderssons mottagning”. Har aldrig förstått varför hon måste se ut som en citron i ansiktet och alltid ge order som en sergant. ”KLÄ AV ER I HYTTEN! SITT KVAR OCH VÄNTA TILLS JAG ROPAR UPP ER!” Måste man
låta på det sättet? Kanske hon har ett olyckligt kärleksliv och ständigt blir påmind om det med alla halvnakna kvinnor omkring sig? Nåja, nu gällde det ju mina trosor.
Jag kunde tänka mig vilket avsnoppande svar jag skulle få. ”Hmm, jag har möjligen inte glömt mina trosor i omklädningshytten igår?” nästan viskade jag. ”HUR SA? TROSOR? NI FÅR FÖRKLARA LITE NÄRMARE.” Syster Birgitta var i högform hörde jag. ”Ett par svarta trosor med rosa hjärtan” försökte jag klämma fram igen.
”VERKLIGEN INTE! HÄR HAR VI ANNAT FÖR OSS ÄN ATT TÄNKA PÅ ERA TROSOR”. ”Nähä” kaxade jag upp mig. Då måste jag ha glömt dem hos TANDLÄKAREN!”
2009-01-28
Utmaning 28
Som man bäddar får man ligga, sägs det. Hitta på en egen metafor som motsvarar ordspråket! Hur vill DU uttrycka att man får skylla sig själv? Bädda (ooops!) in ditt ordspråk i en kort scen.
Cecils bar hade just öppnat då Barbara gled in genom dörren. Hon satte sig vant tillrätta på den höga barstolen och beställde in fyra dry martini. ”Vill du ha din nu eller skall vi vänta på de övriga tre?” frågade bartendern. ”Alla fyra är till mig så rada upp dem bara” viskade hon sexigt. Barbara brukade ofta gå dit, men den här gången hade Anders backat ur och hon var urförbannad på honom. Barbara svepte alla fyra drinkarna snabbt och vände sig till den lilla flintskallige mannen på stolen bredvid henne. ”Vill du schkåla med mig”, sluddrade hon. Han tittade på henne över de små läsglasögonen och sade:
METAFOR:” Den som alltid hänger i baren blir full!”
Barbara tittade förvånat på honom och såg ledsen ut. Han skyndade sig att försöka
Släta över förolämligen med ”Men det gäller ju inte en så snygg tjej som du!”
Barbara höjde ena ögonbrynet och fräste:
METAFOR: ”Med honung smakar det sämre!”
Mannen reste sig och sade godnatt och med ett leende tillade han ”Det är dags att gå hem och sova”,
METAFOR: ”Sena vanor, missar morgonen”.
Barbara vände sig till mannen på andra stolen. Vid det här laget var hon rätt packad. ”Åh, vad gör en sådan här söt pojke ute?” undrade hon med en blinkning. Mannen tittade föraktfullt på henne. ”Som tur är slipper jag att se min fru på det här viset. Hon är hemma och lägger barnen.”
METAFOR: ”Man kan inte ha vintunnan och frun full på samma gång!”
Ha, svarade Barbara när du är hemma sitter du väl vid datorn hela tiden. Du vet ju sägen:
METAFOR: ”Dator in, äktenskap ut!”
Han tittade på henne och svarade:’
METAFOR: ”Fula flickor tänker för mycket”.
Han reste sig och snurrade nonchalant med bilnycklarna runt fingret. Barbara såg att det var Porsche-nycklar och skrattade:
METAFOR: ”Porscheägare har ingen humor!”
Ingen tur i kväll heller. Hon tänkte verkligen inte hoppa i säng med förste bäste. Även om hennes pappa brukade säga:
METAFOR: ”Hungriga hundar äter vad som helst!”
Hon tänkte kärleksfullt på sin pappa. Tänk så många roliga saker han brukade säga. En
massa METAFORER:
”Man behöver elefanter för att jaga elefanter”
”Den som blundar, får inget se!”
”Den som reser mycket, får fullt huvud och tom pung!”
”Den som springer fort, kommer fram först!”
”Tunga klockor dånar mest och små klockor pinglar enerverande!”
”Ju fler vargar dess sämre chans!”
”Ju djupare du sjunker dess kallare blir det!”
”Rapp tunga får många fiender!”
Hon kände hur trött hon var. Hon skulle aldrig gå ut och dricka mer. Dessutom
Skulle hon gå hem och skriva på ”skrivpuff” och det brukar bli sent
METAFOR: ”Den som skriver på skrivpuff, kommer aldrig i säng!”
Utmaning 28
Som man bäddar får man ligga, sägs det. Hitta på en egen metafor som motsvarar ordspråket! Hur vill DU uttrycka att man får skylla sig själv? Bädda (ooops!) in ditt ordspråk i en kort scen.
Cecils bar hade just öppnat då Barbara gled in genom dörren. Hon satte sig vant tillrätta på den höga barstolen och beställde in fyra dry martini. ”Vill du ha din nu eller skall vi vänta på de övriga tre?” frågade bartendern. ”Alla fyra är till mig så rada upp dem bara” viskade hon sexigt. Barbara brukade ofta gå dit, men den här gången hade Anders backat ur och hon var urförbannad på honom. Barbara svepte alla fyra drinkarna snabbt och vände sig till den lilla flintskallige mannen på stolen bredvid henne. ”Vill du schkåla med mig”, sluddrade hon. Han tittade på henne över de små läsglasögonen och sade:
METAFOR:” Den som alltid hänger i baren blir full!”
Barbara tittade förvånat på honom och såg ledsen ut. Han skyndade sig att försöka
Släta över förolämligen med ”Men det gäller ju inte en så snygg tjej som du!”
Barbara höjde ena ögonbrynet och fräste:
METAFOR: ”Med honung smakar det sämre!”
Mannen reste sig och sade godnatt och med ett leende tillade han ”Det är dags att gå hem och sova”,
METAFOR: ”Sena vanor, missar morgonen”.
Barbara vände sig till mannen på andra stolen. Vid det här laget var hon rätt packad. ”Åh, vad gör en sådan här söt pojke ute?” undrade hon med en blinkning. Mannen tittade föraktfullt på henne. ”Som tur är slipper jag att se min fru på det här viset. Hon är hemma och lägger barnen.”
METAFOR: ”Man kan inte ha vintunnan och frun full på samma gång!”
Ha, svarade Barbara när du är hemma sitter du väl vid datorn hela tiden. Du vet ju sägen:
METAFOR: ”Dator in, äktenskap ut!”
Han tittade på henne och svarade:’
METAFOR: ”Fula flickor tänker för mycket”.
Han reste sig och snurrade nonchalant med bilnycklarna runt fingret. Barbara såg att det var Porsche-nycklar och skrattade:
METAFOR: ”Porscheägare har ingen humor!”
Ingen tur i kväll heller. Hon tänkte verkligen inte hoppa i säng med förste bäste. Även om hennes pappa brukade säga:
METAFOR: ”Hungriga hundar äter vad som helst!”
Hon tänkte kärleksfullt på sin pappa. Tänk så många roliga saker han brukade säga. En
massa METAFORER:
”Man behöver elefanter för att jaga elefanter”
”Den som blundar, får inget se!”
”Den som reser mycket, får fullt huvud och tom pung!”
”Den som springer fort, kommer fram först!”
”Tunga klockor dånar mest och små klockor pinglar enerverande!”
”Ju fler vargar dess sämre chans!”
”Ju djupare du sjunker dess kallare blir det!”
”Rapp tunga får många fiender!”
Hon kände hur trött hon var. Hon skulle aldrig gå ut och dricka mer. Dessutom
Skulle hon gå hem och skriva på ”skrivpuff” och det brukar bli sent
METAFOR: ”Den som skriver på skrivpuff, kommer aldrig i säng!”
Utmaning 23
Skriv om en person som överskrider alla sociala gränser på ett party!
Malin halkade på hallmattan och kanade in på coctailpartyt med spräckt kjol, trasiga strumpor och ett idiotiskt flin över de blåröda läpparna.
Bra början! Hon hade suttit hemma och stärkt sig med det ena vinglaset efter det andra. Bag in a box! Hela djävla hon var en bag in a box. ”Baglady” tänkte hon och började fnittra hejdlöst.
Det hela började när hon blev bjuden på den här snobbiga personalfesten. Malin kände att hon inte alls hörde hemma i detta gäng av advokater, bankfolk och läkare. Ändå hade hon tackat ja eftersom hon så gärna ville fortsätta på praktikantplatsen. Och nu höll hon på att göra bort sig helt och hållet!
När hon äntligen lyckats kravla sig upp, tog hon tag i kavajen på närmaste karl och andades ”Kommer du offftaa hit?” Hon mötte ett par föraktfullt iskalla blå ögon och en brysk hand som knuffade bort henne. Det här skulle inte bli lätt. Förtvivlan började förlama Malin och storgråtande stapplade hon snubblande bort mot baren. De andra gästerna drog sig så långt bort från henne som möjligt, och när hon nådde fram till baren, lyckades hon sätta sig bredvid den höga barstolen och föll med ett brak mot en kvinna i mörkgrön sidenklänning. Samtidigt drog hon ner fyra flaskor och ett par glas som stod på bardisken och en blandning av likörer, vodka, gin och kladdig ananasjuice strömmade ner över kvinnan i grönt.
Malin kravlade sig upp igen och slog armarna om den förstummade kvinnan. ”Förlåt. Förlåt! Jag skall hjälpa dig att torka av klänningen. Hon tog ett stadigt tag i kjolen och med ett avskyvärt rispande ljud rev hon klänningen i två delar! Herregud, viskade hon när damen i grönt avsvimmad föll i golvet, visande ett par stadiga skära underbyxor.
Bartendern tittade medlidsamt på henne. ”Du vara lite full, va?” frågade han med en stark brytning. ”Bättre gå hem! Jag skall hjälpa dig ut.” Tacksamt tog hon hans arm och tillsammans omsom drog, han omsom släpade han Malin mot utgången.
”Åh, så snäll du är” lyckades hon viska fram. ”Nej, detta inget att snacka om” sa bartendern. ”Skall jag beställa en taxi åt dig?” Ja, tack snörvlade hon,” men först måste jag få min päls.” ”Har damen en nummer lapp?” frågade tjejen i garderoben. ”Den måste jag ha tappat när jag trillade”, sa Malin. ”Men det är den bruna minkpälsen längst in där.”
Tjejen tittade frågande på bartendern, som ryckte på axlarna och sa ”Giva henne pälsen för fan. Så hon komma härifrån.” Taxin körde just upp framför ingången och Malin svepte den långa fotsida, underbart mjuka minkpälsen om sig. Den doftade Chanel nr 5 och mycket pengar. Just då hon var på väg mot taxin kom damen i grönt rusande. Hon skrek högt och viftade med bägge armarna. ”Ta fast henne, ta fast henne. Hon har stulit min minkpäls. Ring till polisen fort!”
Malin satt på Östermalms polisstation och huttrade och mådde tjyvens. Nu var hon märkt för livet. Hon skulle förlora sitt jobb, sina arbetskamrater, sin våning. Allt! Malin suckade tungt. Hennes mamma var på väg för att hämta henne och framtiden såg inte allt för munter ut.
Plötsligen slogs dörren till cellen upp och där stod hennes chef. Med tre steg var han framme hos Malin och lyfte upp henne i en stor björnkram.” Kan du förlåta mig?” frågade han. ”Min fru var nog lite på örat och hon tog fel på din päls och hennes. Jag betalar allt du fått lägga ut och skall berätta för alla på jobbet att det inte var ditt fel.”
Nu förstod Malin ingenting. Vems var pälsen då? Hur hade den hamnat i garderoben?
Nu stod hennes mamma i dörren och utbrast ”Men lilla Malin, vad har hänt? Och varför i hela fridens namn, har du faster Brittas minkpäls på dig?” Nu kom hon ihåg. Hon hade varit hemma hos sin stenrika faster och ”lånat” pälsen för att göra intryck på festen. Faster låg till sängs och märkte ingenting och i fyllan och villan hade Malin helt glömt bort det. Nu var hon åter i verkligheten och kände att någon givit en en chans till. Hon hade fått tillbaka sitt härliga jobb, sin hygglige chef och sina jobbarkompisar samt framför allt blivit en erfarenhet rikare.
Copyright © Maina Novara
Skriv om en person som överskrider alla sociala gränser på ett party!
Malin halkade på hallmattan och kanade in på coctailpartyt med spräckt kjol, trasiga strumpor och ett idiotiskt flin över de blåröda läpparna.
Bra början! Hon hade suttit hemma och stärkt sig med det ena vinglaset efter det andra. Bag in a box! Hela djävla hon var en bag in a box. ”Baglady” tänkte hon och började fnittra hejdlöst.
Det hela började när hon blev bjuden på den här snobbiga personalfesten. Malin kände att hon inte alls hörde hemma i detta gäng av advokater, bankfolk och läkare. Ändå hade hon tackat ja eftersom hon så gärna ville fortsätta på praktikantplatsen. Och nu höll hon på att göra bort sig helt och hållet!
När hon äntligen lyckats kravla sig upp, tog hon tag i kavajen på närmaste karl och andades ”Kommer du offftaa hit?” Hon mötte ett par föraktfullt iskalla blå ögon och en brysk hand som knuffade bort henne. Det här skulle inte bli lätt. Förtvivlan började förlama Malin och storgråtande stapplade hon snubblande bort mot baren. De andra gästerna drog sig så långt bort från henne som möjligt, och när hon nådde fram till baren, lyckades hon sätta sig bredvid den höga barstolen och föll med ett brak mot en kvinna i mörkgrön sidenklänning. Samtidigt drog hon ner fyra flaskor och ett par glas som stod på bardisken och en blandning av likörer, vodka, gin och kladdig ananasjuice strömmade ner över kvinnan i grönt.
Malin kravlade sig upp igen och slog armarna om den förstummade kvinnan. ”Förlåt. Förlåt! Jag skall hjälpa dig att torka av klänningen. Hon tog ett stadigt tag i kjolen och med ett avskyvärt rispande ljud rev hon klänningen i två delar! Herregud, viskade hon när damen i grönt avsvimmad föll i golvet, visande ett par stadiga skära underbyxor.
Bartendern tittade medlidsamt på henne. ”Du vara lite full, va?” frågade han med en stark brytning. ”Bättre gå hem! Jag skall hjälpa dig ut.” Tacksamt tog hon hans arm och tillsammans omsom drog, han omsom släpade han Malin mot utgången.
”Åh, så snäll du är” lyckades hon viska fram. ”Nej, detta inget att snacka om” sa bartendern. ”Skall jag beställa en taxi åt dig?” Ja, tack snörvlade hon,” men först måste jag få min päls.” ”Har damen en nummer lapp?” frågade tjejen i garderoben. ”Den måste jag ha tappat när jag trillade”, sa Malin. ”Men det är den bruna minkpälsen längst in där.”
Tjejen tittade frågande på bartendern, som ryckte på axlarna och sa ”Giva henne pälsen för fan. Så hon komma härifrån.” Taxin körde just upp framför ingången och Malin svepte den långa fotsida, underbart mjuka minkpälsen om sig. Den doftade Chanel nr 5 och mycket pengar. Just då hon var på väg mot taxin kom damen i grönt rusande. Hon skrek högt och viftade med bägge armarna. ”Ta fast henne, ta fast henne. Hon har stulit min minkpäls. Ring till polisen fort!”
Malin satt på Östermalms polisstation och huttrade och mådde tjyvens. Nu var hon märkt för livet. Hon skulle förlora sitt jobb, sina arbetskamrater, sin våning. Allt! Malin suckade tungt. Hennes mamma var på väg för att hämta henne och framtiden såg inte allt för munter ut.
Plötsligen slogs dörren till cellen upp och där stod hennes chef. Med tre steg var han framme hos Malin och lyfte upp henne i en stor björnkram.” Kan du förlåta mig?” frågade han. ”Min fru var nog lite på örat och hon tog fel på din päls och hennes. Jag betalar allt du fått lägga ut och skall berätta för alla på jobbet att det inte var ditt fel.”
Nu förstod Malin ingenting. Vems var pälsen då? Hur hade den hamnat i garderoben?
Nu stod hennes mamma i dörren och utbrast ”Men lilla Malin, vad har hänt? Och varför i hela fridens namn, har du faster Brittas minkpäls på dig?” Nu kom hon ihåg. Hon hade varit hemma hos sin stenrika faster och ”lånat” pälsen för att göra intryck på festen. Faster låg till sängs och märkte ingenting och i fyllan och villan hade Malin helt glömt bort det. Nu var hon åter i verkligheten och kände att någon givit en en chans till. Hon hade fått tillbaka sitt härliga jobb, sin hygglige chef och sina jobbarkompisar samt framför allt blivit en erfarenhet rikare.
Copyright © Maina Novara
2009-01-20
Utmaning 20
Skriv en kort text om favoritplatsen i ditt (eller din huvudpersons) hem.
Surpotta Bengtssons absoluta favoritplats i hans hem är vinden. Man tar sig ditupp genom att öppna en lucka i taket utanför badrummet och fälla ner en stege.
Vingligt klättrar man upp till den mörka vinden. Det tar ett tag att hitta strömbrytaren, och ibland måste man vifta bort lite spindelväv för att nå knappen. Det doftar damm och trä och hemligheter. Det första han gör när han klättrat upp, är att gå bort till den vinröda sammetssoffan som han ärvt att en gammal faster från Varberg. Framför soffan står en stor tung kista med gediget hänglås.
Ingen, förutom Lennart själv, ja det är ju så han heter, har någonsin fått öppna denna kista. Med kalla fingrar vrider han om den rostiga nyckeln till det stora hänglåset. Lennart har alltid kalla händer. Faktum är att fingrarna brukar bli blåvita, när han är ute på promenad på vintern. Doktorn har sagt att det är någon slags fransk sjukdom , Reynards... någonting. Låter nästan lite adligt. Han suckar belåtet. Nåja, nu kommer det stora ögonblicket när kistans lock slås upp.
Åh, så fantstiskt. Helt underbart! Han tar upp ett paket inslaget i rosa silkespapper med sidenband runt om. Det prasslar så härligt när Lennart vecklar upp sin skatt. Det här är det bästa ögonblicket. Just när han skall få njuta av innehållet.
Varje gång Surpotta Bengtsson känner sig lite ner eller arg går han upp till vinden och besöker sin favoritplats. Och genast känner han sig glad och optimistisk.
Nu har han äntligen vecklat ut alla silkespapper och där ligger den och skimrar i all sin
prakt. Han kommer precis ihåg när han köpte den. Det var en stor auktion på en herrgård i Småland. Så fort han fick se den, visste han att den här måste han ha. Vad den än kostade. När dagen för auktionen kom, satte han sig längst fram i salen för att inte missa detta tillfälle.
Det hade kommit många utländska handlare. Det var en viktig husauktion med många tunga nummer som silver och utsökt konst. Han kände sig faktiskt lite nervös. Det var ovanligt. För det mesta var han kall och beräknande. Men den här klenoden ville han inte missa.
”Nummer 466” ropade auktionsförrättaren ut! ”Ett ur från 1700-talet i guld och emalj med speldosa och rörliga figurer.” Nu gällde det! Med fast stämma följde han budgivningen och till slut var det bara han och en antikhandlare från Wien kvar. 550.000 kronor...Pang...såld till herren med pottan på huvudet.
Åh, vilken lycka! Uret var hans! Han smekte det med andakt och såg helt förälskad ut när han med fasta steg gick ut ur salen.
Så gick det till när han införskaffade det allra dyrbaraste uret han någonsin ägt. Lite synd var det ju att bara han skulle få njuta av de små figurerna som doldes bakom urets lock. En herdinna i vacker vit emaljklänning med rosor på som med mekanikens hjälp lyfte på kjolen och gav sig åt en herde upprepade gånger tills man slog igen locket.
Lennart log för sig själv och vek omsorgsfullt ihop det rosa silkespappret och lade ner det lilla paket i kistan och låste hänglåseet.
Så satte han sig i soffan och tog upp en bok ur fickan och de guldbågade glasögonen och lutade sig bekvämt tillbaka. Det var verkligen hemtrevligt här uppe på vinden. Solen sken in genom det lilla fönstret i snedtaket och lugnet lägrade sig över Surpotta Lennart Bengtsson där han satt på sin favoritplats och läste, väl medveten om den lilla herdinnan inlåst i kistan vid hans fötter.
Copyright © Maina Novara
Utmaning 20
Skriv en kort text om favoritplatsen i ditt (eller din huvudpersons) hem.
Surpotta Bengtssons absoluta favoritplats i hans hem är vinden. Man tar sig ditupp genom att öppna en lucka i taket utanför badrummet och fälla ner en stege.
Vingligt klättrar man upp till den mörka vinden. Det tar ett tag att hitta strömbrytaren, och ibland måste man vifta bort lite spindelväv för att nå knappen. Det doftar damm och trä och hemligheter. Det första han gör när han klättrat upp, är att gå bort till den vinröda sammetssoffan som han ärvt att en gammal faster från Varberg. Framför soffan står en stor tung kista med gediget hänglås.
Ingen, förutom Lennart själv, ja det är ju så han heter, har någonsin fått öppna denna kista. Med kalla fingrar vrider han om den rostiga nyckeln till det stora hänglåset. Lennart har alltid kalla händer. Faktum är att fingrarna brukar bli blåvita, när han är ute på promenad på vintern. Doktorn har sagt att det är någon slags fransk sjukdom , Reynards... någonting. Låter nästan lite adligt. Han suckar belåtet. Nåja, nu kommer det stora ögonblicket när kistans lock slås upp.
Åh, så fantstiskt. Helt underbart! Han tar upp ett paket inslaget i rosa silkespapper med sidenband runt om. Det prasslar så härligt när Lennart vecklar upp sin skatt. Det här är det bästa ögonblicket. Just när han skall få njuta av innehållet.
Varje gång Surpotta Bengtsson känner sig lite ner eller arg går han upp till vinden och besöker sin favoritplats. Och genast känner han sig glad och optimistisk.
Nu har han äntligen vecklat ut alla silkespapper och där ligger den och skimrar i all sin
prakt. Han kommer precis ihåg när han köpte den. Det var en stor auktion på en herrgård i Småland. Så fort han fick se den, visste han att den här måste han ha. Vad den än kostade. När dagen för auktionen kom, satte han sig längst fram i salen för att inte missa detta tillfälle.
Det hade kommit många utländska handlare. Det var en viktig husauktion med många tunga nummer som silver och utsökt konst. Han kände sig faktiskt lite nervös. Det var ovanligt. För det mesta var han kall och beräknande. Men den här klenoden ville han inte missa.
”Nummer 466” ropade auktionsförrättaren ut! ”Ett ur från 1700-talet i guld och emalj med speldosa och rörliga figurer.” Nu gällde det! Med fast stämma följde han budgivningen och till slut var det bara han och en antikhandlare från Wien kvar. 550.000 kronor...Pang...såld till herren med pottan på huvudet.
Åh, vilken lycka! Uret var hans! Han smekte det med andakt och såg helt förälskad ut när han med fasta steg gick ut ur salen.
Så gick det till när han införskaffade det allra dyrbaraste uret han någonsin ägt. Lite synd var det ju att bara han skulle få njuta av de små figurerna som doldes bakom urets lock. En herdinna i vacker vit emaljklänning med rosor på som med mekanikens hjälp lyfte på kjolen och gav sig åt en herde upprepade gånger tills man slog igen locket.
Lennart log för sig själv och vek omsorgsfullt ihop det rosa silkespappret och lade ner det lilla paket i kistan och låste hänglåseet.
Så satte han sig i soffan och tog upp en bok ur fickan och de guldbågade glasögonen och lutade sig bekvämt tillbaka. Det var verkligen hemtrevligt här uppe på vinden. Solen sken in genom det lilla fönstret i snedtaket och lugnet lägrade sig över Surpotta Lennart Bengtsson där han satt på sin favoritplats och läste, väl medveten om den lilla herdinnan inlåst i kistan vid hans fötter.
Copyright © Maina Novara
Utmaning 13
Välj en av följande karaktärer och skriv om hans eller hennes bästa minne.En uteliggare i en storstad, En matematikprofessor med fyra barn, En bestsellerförfattare med torgskräck
En matematikprofessor med fyra barn
De gifte sig den 21 juni 1935.Livet log verkligen emot dem. Två unga människor som älskade varandra. Två välbeställda familjer som bara ville hjälpa dem att få en bra start på livet.
Han suckade när han tänkte tillbaka. Hur hade det blivit? Birgitta ville forsätta studera, han var nästan färdig matematikprofessor. Vid det här laget forstod han att alla måste lära sig något någon gång, och han hade lärt sig att 1 plus 1 inte alltid blir 2. I deras fall hade det blivit 5. 3 flickor föddes i raskt takt 1936, 1937 och 1939. Birgitta hade fått ge upp sina planer att bli läkare. Det fanns helt enkelt inte tid. Mitt i krigstider fick de försöka anpassa sig till ”rådande läge”, som det så fint heter.
Han blev färdig matematikprofessor med ständigt dåligt samvete. Men för helvete, det är väl meningen att kvinnan skall ta hand om barnen?
Birgitta var inte överens. Massa idéer om kvinnans frigörelse. Mycket före sin tid sa somliga.
Han tänkte tillbaka på sin pappa, farfar och andra män i släkten. Så mycket lättare de haft det. Kvinnan skulle stå vid spisen och föda barn. Annars skulle ju inga familjer existera? Eller hur? För det var väl inte meningen att männen skulle stanna hemma och ta hand om barn, tvätt, matlagning och allt som hör därtill? Vilken befängd tanke!
Och nu... Birgitta väntade barn igen. Världen hade rasat samman. Det blev plötsligt helt omöjligt för henne att någonsin fullfölja sin dröm att bli läkare.
Bara det inte blev en flicka igen! Han brukade skoja med sina vänner som sade att de fått en flicka: ”Jag började på det viset”! Efter tre flickor var det inte roligt längre. Kunde inte Birgitta framföda en son?
Han suckade. Just då ringde telefonen och en okänd röst sade ”Er fru ligger här på Allmänna BB och vi anser att ni bör komma ögonblickligen. Det är mycket kritiskt.”
Plötsligt ändrades hela världen. Kritiskt? Birgitta? Han började darra i hela kroppen. Vad betyder många flickor? Vad betyder kvinnojämlikhet? Vad betyder tvätt, matlagning och delade hushållsgöromål? Ingenting!! Vad som verkligen betydde något var hans älskade livskamrat, fru, älskarinna och bästa vän.
Han slängde sig in i en taxi och betalade extra för att komma så fort som möjligt till Allmänna BB. Valhallavägen i Stockholm var full av trafik och taxin sniglade sig fram mot avtagsvägen mot Lidingö.
Äntligen framme rusade han in och iväg till intaget. Där upplyste de honom om var Birgita låg. Efter en språngmarsch stod han äntligen utanför den vita därren med 14B på. Sakta öppnade han och där satt Birgitta i en säng och log! ”Vad har hänt?”lyckades han stamma fram. ”Allt väl! Efter ett kejsarsnitt, har du fått en välskapt dotter och din fru mår utmärkt” sade barnmorskan och räckte honom hans dotter. Den fjärde dottern!
Vilken lycka! Tårarna strömmade ner för hans kinder. Allt var bra! Birgitta mådde utmärkt. Den lilla flickan snusade i hans famn. Tack gode Gud! Detta var den lyckligaste dagen i hans liv!
Välj en av följande karaktärer och skriv om hans eller hennes bästa minne.En uteliggare i en storstad, En matematikprofessor med fyra barn, En bestsellerförfattare med torgskräck
En matematikprofessor med fyra barn
De gifte sig den 21 juni 1935.Livet log verkligen emot dem. Två unga människor som älskade varandra. Två välbeställda familjer som bara ville hjälpa dem att få en bra start på livet.
Han suckade när han tänkte tillbaka. Hur hade det blivit? Birgitta ville forsätta studera, han var nästan färdig matematikprofessor. Vid det här laget forstod han att alla måste lära sig något någon gång, och han hade lärt sig att 1 plus 1 inte alltid blir 2. I deras fall hade det blivit 5. 3 flickor föddes i raskt takt 1936, 1937 och 1939. Birgitta hade fått ge upp sina planer att bli läkare. Det fanns helt enkelt inte tid. Mitt i krigstider fick de försöka anpassa sig till ”rådande läge”, som det så fint heter.
Han blev färdig matematikprofessor med ständigt dåligt samvete. Men för helvete, det är väl meningen att kvinnan skall ta hand om barnen?
Birgitta var inte överens. Massa idéer om kvinnans frigörelse. Mycket före sin tid sa somliga.
Han tänkte tillbaka på sin pappa, farfar och andra män i släkten. Så mycket lättare de haft det. Kvinnan skulle stå vid spisen och föda barn. Annars skulle ju inga familjer existera? Eller hur? För det var väl inte meningen att männen skulle stanna hemma och ta hand om barn, tvätt, matlagning och allt som hör därtill? Vilken befängd tanke!
Och nu... Birgitta väntade barn igen. Världen hade rasat samman. Det blev plötsligt helt omöjligt för henne att någonsin fullfölja sin dröm att bli läkare.
Bara det inte blev en flicka igen! Han brukade skoja med sina vänner som sade att de fått en flicka: ”Jag började på det viset”! Efter tre flickor var det inte roligt längre. Kunde inte Birgitta framföda en son?
Han suckade. Just då ringde telefonen och en okänd röst sade ”Er fru ligger här på Allmänna BB och vi anser att ni bör komma ögonblickligen. Det är mycket kritiskt.”
Plötsligt ändrades hela världen. Kritiskt? Birgitta? Han började darra i hela kroppen. Vad betyder många flickor? Vad betyder kvinnojämlikhet? Vad betyder tvätt, matlagning och delade hushållsgöromål? Ingenting!! Vad som verkligen betydde något var hans älskade livskamrat, fru, älskarinna och bästa vän.
Han slängde sig in i en taxi och betalade extra för att komma så fort som möjligt till Allmänna BB. Valhallavägen i Stockholm var full av trafik och taxin sniglade sig fram mot avtagsvägen mot Lidingö.
Äntligen framme rusade han in och iväg till intaget. Där upplyste de honom om var Birgita låg. Efter en språngmarsch stod han äntligen utanför den vita därren med 14B på. Sakta öppnade han och där satt Birgitta i en säng och log! ”Vad har hänt?”lyckades han stamma fram. ”Allt väl! Efter ett kejsarsnitt, har du fått en välskapt dotter och din fru mår utmärkt” sade barnmorskan och räckte honom hans dotter. Den fjärde dottern!
Vilken lycka! Tårarna strömmade ner för hans kinder. Allt var bra! Birgitta mådde utmärkt. Den lilla flickan snusade i hans famn. Tack gode Gud! Detta var den lyckligaste dagen i hans liv!
Utmaning 12
Skriv 200 ord om en resa med förhinder!
Surpotta Bengtsson skulle just stänga affären och bege sig till stationen. Han hade köpt t.o.r. från Laholm till Stockholm Central. Tåget gick klockan 14.44, så han hade en timme på sig.
Då hörde han en knackning på dörren. Utanför stod en mycket elegant dam med päls och hatt och ville tydligen komma in. Surpotta Bengtsson, han hette egentligen Lennart,
tittade bekymrat på den tilltänkta kunden. Skulle han öppna? Han hade ju inte haft en kund på hela veckan, såå... Men just idag, då han bestämt sig för att göra denna långa resa för att hälsa på sin gamla moster? Neej, han måste höra vad hon ville!
Han vred om nyckel och öppnade. “Hur var det här då?” frågade han vresigt. Damen tittade storögt på honom, tog ett steg bakåt och sade “Jag hade tänkt att köpa ett smycke till mig själv. Men om det inte passar, kan jag ju gå någon annan stans.” “Nej, nej för all del kom in. Bara det går fort, för jag skall med tåget om en timme.”
Efter tjugo minuters tittande på alla smycken han hade, sa damen “Nej, det finns inget som passar tyvärr. Jag kommer tillbaka en annan gång”.
När hon var på väg mot dörren, som fortfarande var låst, upptäckte Lennart till sin fasa, att hans dyraste ring med smaragd och diamanter fattades. Han stoppade damen som förgäves försökte komma ut och frågade om hon möjligtvis sett till ringen. Helt kallt avvisade hon alla anklagelser. Men eftersom Lennart var säker på att hon stulit den, tillkallade han polisen. Efter några minuter kom polisbilen tjutande och ut hoppade flera poliser med dragna pistoler. Det är inte så ofta det inträffar ett rån av juveler i Laholm.
Damen nekade och Lennart började kallsvettas. Tänk om han hade misstagit sig? Då tog den kvinnliga konstapeln med damen in i köket bakom affären för kroppsvisitation. Långa minuter gick då man plötsligt hörde konstapeln ropa “Jag har hittat ringen! Hon hade gömt den i hattbandet”.
Surpotta Bengtsson sjönk utmattad ner på första bästa antika stol. Vilken tur han haft! En titt på den gamla farfarsklockan sade honom dock,att han inte skulle hinna med tåget. Han måste ringa till sin moster och säga att resan hade blivit förhindrad. Kanske han kunde åka dit nästa jul istället?
Han kände sig rätt lättad och glad. Egentligen avskydde han att resa.
Skriv 200 ord om en resa med förhinder!
Surpotta Bengtsson skulle just stänga affären och bege sig till stationen. Han hade köpt t.o.r. från Laholm till Stockholm Central. Tåget gick klockan 14.44, så han hade en timme på sig.
Då hörde han en knackning på dörren. Utanför stod en mycket elegant dam med päls och hatt och ville tydligen komma in. Surpotta Bengtsson, han hette egentligen Lennart,
tittade bekymrat på den tilltänkta kunden. Skulle han öppna? Han hade ju inte haft en kund på hela veckan, såå... Men just idag, då han bestämt sig för att göra denna långa resa för att hälsa på sin gamla moster? Neej, han måste höra vad hon ville!
Han vred om nyckel och öppnade. “Hur var det här då?” frågade han vresigt. Damen tittade storögt på honom, tog ett steg bakåt och sade “Jag hade tänkt att köpa ett smycke till mig själv. Men om det inte passar, kan jag ju gå någon annan stans.” “Nej, nej för all del kom in. Bara det går fort, för jag skall med tåget om en timme.”
Efter tjugo minuters tittande på alla smycken han hade, sa damen “Nej, det finns inget som passar tyvärr. Jag kommer tillbaka en annan gång”.
När hon var på väg mot dörren, som fortfarande var låst, upptäckte Lennart till sin fasa, att hans dyraste ring med smaragd och diamanter fattades. Han stoppade damen som förgäves försökte komma ut och frågade om hon möjligtvis sett till ringen. Helt kallt avvisade hon alla anklagelser. Men eftersom Lennart var säker på att hon stulit den, tillkallade han polisen. Efter några minuter kom polisbilen tjutande och ut hoppade flera poliser med dragna pistoler. Det är inte så ofta det inträffar ett rån av juveler i Laholm.
Damen nekade och Lennart började kallsvettas. Tänk om han hade misstagit sig? Då tog den kvinnliga konstapeln med damen in i köket bakom affären för kroppsvisitation. Långa minuter gick då man plötsligt hörde konstapeln ropa “Jag har hittat ringen! Hon hade gömt den i hattbandet”.
Surpotta Bengtsson sjönk utmattad ner på första bästa antika stol. Vilken tur han haft! En titt på den gamla farfarsklockan sade honom dock,att han inte skulle hinna med tåget. Han måste ringa till sin moster och säga att resan hade blivit förhindrad. Kanske han kunde åka dit nästa jul istället?
Han kände sig rätt lättad och glad. Egentligen avskydde han att resa.
2009-01-11
Utmaning 11
Skriv en vintersaga - med glansis, månljus och stelfrusna tår. Gärna på vers!
Natten lyses upp av månljus
irrande i trädens brus
flyr en kvinna mitt i skogen
letande efter ett hus
Bort från krigets hemska fasor
för att värma sig vid brasor
Fryser gör hon, hoppas på en fäll av får
Som kan värma hela kroppen
Ner till så stelfrusna tår
Havet ligger blankt och slätt
Glansis hjälper henne lätt
Fly till andra strandens trygghet
Att få sova varm och mätt
Nästan över isen når hon
när den plötsligt färgas röd
Kulor visslar genom natten
Kulor som blir hennes död
Utmaning 11
Skriv en vintersaga - med glansis, månljus och stelfrusna tår. Gärna på vers!
Natten lyses upp av månljus
irrande i trädens brus
flyr en kvinna mitt i skogen
letande efter ett hus
Bort från krigets hemska fasor
för att värma sig vid brasor
Fryser gör hon, hoppas på en fäll av får
Som kan värma hela kroppen
Ner till så stelfrusna tår
Havet ligger blankt och slätt
Glansis hjälper henne lätt
Fly till andra strandens trygghet
Att få sova varm och mätt
Nästan över isen når hon
när den plötsligt färgas röd
Kulor visslar genom natten
Kulor som blir hennes död
2009-01-10
Utmaning 10
Börja och avsluta en text på ca 300 ord med: Det blir aldrig som man tänkt sig.
Det blir aldrig som man tänkt sig. Sista gästen hade gått och ett berg disk väntade i köket. Tänk att han hade kommit. Det var ovisst in i det sista. Hon kände sig trött och ledsen och besviken på sig själv. Efter alla dessa år borde hon ha vetat bättre. Djävla förbannade skit! Skulle hon aldrig lära sig att hantera karlar. Det verkade inte så. Hon hade ju hört om hans skilsmässa och genast börjat hoppas och drömma. Om vad? En tonårsdröm som aldrig fick lov att utvecklas.
De gifte sig på var sitt håll och hon hade verkligen inte tänkt å honom varje dag. Kanske varannan? I hennes tankar var han trevlig, superintelligent, snygg, hjälpsam, charmig, romantisk och stenrik. Hade det blivit de två skulle livet varit en dans på rosor. Men hon hade gift sig med Klas som var o.k. Ingen spännande man, men rätt snäll och bra med barnen. Hon saknade passionen och de roliga överraskningarna, de fantastiska blomsterbuketterna, lyxiga restaurangerna och de romantiska dansaftnarna! Det var detta hon tänkte på när hon bjöd hem Klas. Hennes man hade för länge sedan lämnat henne och hon var rätt nöjd med sin singeltillvaro. Men... med Klas skulle det vara annorlunda.
Middagen började klockan åtta och alla elva personerna som hon bjudit strömmade uppför trappan. Utom Klas..hade han missförstått tiden? En halvtimme senare kom han
insläntrande. Sjavigt klädd och definitivt onykter. När han öppnade munnen kom det en ström av skryt och dumheter ut som fick alla i sällskapet att rygga tillbaka och undrande stirra på denna okända, ytterst otrevliga karl! Hon såg på honom och försökte förgäves få honom att lugna ner sig. Till slut var det bara att be honom gå. Ursäkta sig för de övriga gästerna och försöka göra det bästa av kvällen.
Nu hade alla gått och trots den tråkiga upptakten hade det blivit en trevlig kväll med god mat och många skratt. Hon kunde skatta sig lycklig att ha så bra vänner. När hon
tänkte på sitt liv var det inte så tokigt i alla fall. Underbara ungar, bra arbete, härliga vänner. Varför hade hon trott att Klas skulle komma inridande på sin vita häst och
svepa henne med på äventyr? Hon borde ha lärt sig vid det här laget att man får rida själv på den vita hästen och egenhändigt ta tag i tömmarna. Hennes mormor hade ett bra talesätt: ”När hästen dör, kliv av!!” Tänk så många människor som sitter kvar på döda hästar bara för att man är rädd för förändring.
Det blir aldrig som man tänkt sig.
Utmaning 10
Börja och avsluta en text på ca 300 ord med: Det blir aldrig som man tänkt sig.
Det blir aldrig som man tänkt sig. Sista gästen hade gått och ett berg disk väntade i köket. Tänk att han hade kommit. Det var ovisst in i det sista. Hon kände sig trött och ledsen och besviken på sig själv. Efter alla dessa år borde hon ha vetat bättre. Djävla förbannade skit! Skulle hon aldrig lära sig att hantera karlar. Det verkade inte så. Hon hade ju hört om hans skilsmässa och genast börjat hoppas och drömma. Om vad? En tonårsdröm som aldrig fick lov att utvecklas.
De gifte sig på var sitt håll och hon hade verkligen inte tänkt å honom varje dag. Kanske varannan? I hennes tankar var han trevlig, superintelligent, snygg, hjälpsam, charmig, romantisk och stenrik. Hade det blivit de två skulle livet varit en dans på rosor. Men hon hade gift sig med Klas som var o.k. Ingen spännande man, men rätt snäll och bra med barnen. Hon saknade passionen och de roliga överraskningarna, de fantastiska blomsterbuketterna, lyxiga restaurangerna och de romantiska dansaftnarna! Det var detta hon tänkte på när hon bjöd hem Klas. Hennes man hade för länge sedan lämnat henne och hon var rätt nöjd med sin singeltillvaro. Men... med Klas skulle det vara annorlunda.
Middagen började klockan åtta och alla elva personerna som hon bjudit strömmade uppför trappan. Utom Klas..hade han missförstått tiden? En halvtimme senare kom han
insläntrande. Sjavigt klädd och definitivt onykter. När han öppnade munnen kom det en ström av skryt och dumheter ut som fick alla i sällskapet att rygga tillbaka och undrande stirra på denna okända, ytterst otrevliga karl! Hon såg på honom och försökte förgäves få honom att lugna ner sig. Till slut var det bara att be honom gå. Ursäkta sig för de övriga gästerna och försöka göra det bästa av kvällen.
Nu hade alla gått och trots den tråkiga upptakten hade det blivit en trevlig kväll med god mat och många skratt. Hon kunde skatta sig lycklig att ha så bra vänner. När hon
tänkte på sitt liv var det inte så tokigt i alla fall. Underbara ungar, bra arbete, härliga vänner. Varför hade hon trott att Klas skulle komma inridande på sin vita häst och
svepa henne med på äventyr? Hon borde ha lärt sig vid det här laget att man får rida själv på den vita hästen och egenhändigt ta tag i tömmarna. Hennes mormor hade ett bra talesätt: ”När hästen dör, kliv av!!” Tänk så många människor som sitter kvar på döda hästar bara för att man är rädd för förändring.
Det blir aldrig som man tänkt sig.
Utmaning 9 - Allting är vitt vitt vitt!
Skriv 150 ord om 5 vita ting!
Vit skinnhandske, vit pärla, vit haj, vit snöflinga, vit näsduk
Operan börjar klockan nio. Hennes sidenklänning frasade då hon gick in genom porten på La Scala. Dansande som en vit snöflinga svävade hon vid hans sida. Hennes hand iklädd lång vit operahandske låg helt lätt på hans arm. Att få uppleva Puccinis Madame
Butterfly hade varit hennes dröm i många år.
Sista akten, tårarna rinner för hennes kinder och genast tar han upp sin oklanderligt vita näsduk ur smokingfickan och räcker henne. Hon ler och tänker på den vita hajen som förde dem samman. Vilken otrolig historia egentligen. Det började med pärlfiske i Australien som kunde slutat där. En stor haj anföll precis när hon öppnat musslan med den underbart vackra, skimrande vita pärlan.
Armando tvekade inte en sekund. Hans yacht låg precis ovanför dykstället och han sköt harpunen rakt på hajen. Marianne hissades upp på båten och när hon vaknade stod hennes prins där! Hennes liv ändrades helt. Här i Milano, gift med Armando. Nu börjar operan.
Skriv 150 ord om 5 vita ting!
Vit skinnhandske, vit pärla, vit haj, vit snöflinga, vit näsduk
Operan börjar klockan nio. Hennes sidenklänning frasade då hon gick in genom porten på La Scala. Dansande som en vit snöflinga svävade hon vid hans sida. Hennes hand iklädd lång vit operahandske låg helt lätt på hans arm. Att få uppleva Puccinis Madame
Butterfly hade varit hennes dröm i många år.
Sista akten, tårarna rinner för hennes kinder och genast tar han upp sin oklanderligt vita näsduk ur smokingfickan och räcker henne. Hon ler och tänker på den vita hajen som förde dem samman. Vilken otrolig historia egentligen. Det började med pärlfiske i Australien som kunde slutat där. En stor haj anföll precis när hon öppnat musslan med den underbart vackra, skimrande vita pärlan.
Armando tvekade inte en sekund. Hans yacht låg precis ovanför dykstället och han sköt harpunen rakt på hajen. Marianne hissades upp på båten och när hon vaknade stod hennes prins där! Hennes liv ändrades helt. Här i Milano, gift med Armando. Nu börjar operan.
2009-01-08
Utmaning 8
Du träffar en gammal bekant som du inte umgåtts med på 10 år. Vilka förändringar ser han/hon hos dig? Vill personen uttala dem? Skriv en dialog!
“Hej, det var länge sedan!” Varför skulle hon möta honom just nu? Just idag?
Hon kände sig gammal, ful, tjock hopplöst omodern. “Ja, det var det verkligen. Minst
10 år eller hur?” Han granskade den kvinnan han fortfarande älskade och aldrig kunnat
glömma. Hon utstrålade samma skönhet, samma glada ögon, samma sexiga utstrålning
som han alltid hade gömt i ett hörn av sitt hjärta. “Hur har du det nu för tiden?” frågade
hon och lade sin hand på hans rockärm. Han hoppade till som av en elstöt och kände
sig som en stammande tonåring. Djävlar, hur dum får man bli? Ta dig samman och
skärp dig! “Jo, jag har ett arkitektkontor med 10 anställda och det går rätt bra. Mitt
äktenskap med Anna är slut sedan ett par år och jag är fri som en fågel.”
Fri som en fågel? Nu måste han ta ett djupt andetag och sluta uppföra sig som en komplett idiot.
Hon såg på honom. Hon såg sitt liv i grått som hade kunnat vara så annorlunda om de hade fått leva tillsammans. Hon såg tills hon kände tårarna komma.
Hon grät för att hon kände sig gammal, ful, tjock, hopplöst omodern. Han omfamnade
henne för att han såg skönheten, ögonen, utstrålningen. Bägge två levde i sin verklighet.
Utmaning 8
Du träffar en gammal bekant som du inte umgåtts med på 10 år. Vilka förändringar ser han/hon hos dig? Vill personen uttala dem? Skriv en dialog!
“Hej, det var länge sedan!” Varför skulle hon möta honom just nu? Just idag?
Hon kände sig gammal, ful, tjock hopplöst omodern. “Ja, det var det verkligen. Minst
10 år eller hur?” Han granskade den kvinnan han fortfarande älskade och aldrig kunnat
glömma. Hon utstrålade samma skönhet, samma glada ögon, samma sexiga utstrålning
som han alltid hade gömt i ett hörn av sitt hjärta. “Hur har du det nu för tiden?” frågade
hon och lade sin hand på hans rockärm. Han hoppade till som av en elstöt och kände
sig som en stammande tonåring. Djävlar, hur dum får man bli? Ta dig samman och
skärp dig! “Jo, jag har ett arkitektkontor med 10 anställda och det går rätt bra. Mitt
äktenskap med Anna är slut sedan ett par år och jag är fri som en fågel.”
Fri som en fågel? Nu måste han ta ett djupt andetag och sluta uppföra sig som en komplett idiot.
Hon såg på honom. Hon såg sitt liv i grått som hade kunnat vara så annorlunda om de hade fått leva tillsammans. Hon såg tills hon kände tårarna komma.
Hon grät för att hon kände sig gammal, ful, tjock, hopplöst omodern. Han omfamnade
henne för att han såg skönheten, ögonen, utstrålningen. Bägge två levde i sin verklighet.
Utmaning 7
Skriv en berättelse på 100 ord där dessa ord finns med:tankesidaorsak
Låt den här stunden vara för evigt. Stanna alla klockor. Jag älskar dig så vanvettigt, att en enda tanke på att de skulle vara slut, gör att jag vill dö nu. Aldrig trodde jag att denna sida skulle finnas hos mig. Endast en natt tillsammans. En natt!!
Varför, varför skulle vi hitta varandra igen efter alla dessa år, när det ändå är en helt
omöjlig situation? Kunde vi inte få förbli ovetande om varandras existens? Förgäves försöker jag hitta en orsak till detta onödiga lidande. Vi måste glömma igen. Vi måste gå tillbaka till vår grå vadag och aldrig återses!
Skriv en berättelse på 100 ord där dessa ord finns med:tankesidaorsak
Låt den här stunden vara för evigt. Stanna alla klockor. Jag älskar dig så vanvettigt, att en enda tanke på att de skulle vara slut, gör att jag vill dö nu. Aldrig trodde jag att denna sida skulle finnas hos mig. Endast en natt tillsammans. En natt!!
Varför, varför skulle vi hitta varandra igen efter alla dessa år, när det ändå är en helt
omöjlig situation? Kunde vi inte få förbli ovetande om varandras existens? Förgäves försöker jag hitta en orsak till detta onödiga lidande. Vi måste glömma igen. Vi måste gå tillbaka till vår grå vadag och aldrig återses!
SKRIVPUFF 6
Det långa helgfirandet börjar ta slut, kanske hör du till de lyckliga som varit lediga ända sedan jul? Skriv om din känsla inför att återvända till jobbet.
Platsannonserna var inte så uppmuntrande! Städare, klinikchef, elingenjör, säkerhetsvakt på tunnelbanan, traffikvakt. Här kanske..biljettförsäljare på
Nationalmuseum? Där kunde jag ju samtidigt studera konst, som jag är så intresserad av. Jag blev avbruten av min man som förvånat utbrast ”Tänker du börja jobba igen? Nu när du äntligen blivit glad pensionär!”
Pippi Långstumpsyndromet. Det är vad som drabbat mig. Pippi ville ju börja skolan
eftersom hon så gärna ville få skollov. Precis så känner jag mig. Skulle vilja börja
arbeta igen så det skulle kännas härligt att vara ledig och inspirerande att börja
arbeta igen. Fastän kanske jag skulle vända på det? Nu kan jag ju gå på Nationalmuseum och titta på konst som jag älskar när jag vill. Jag är ju pensionär!
Hurraaa!
Det långa helgfirandet börjar ta slut, kanske hör du till de lyckliga som varit lediga ända sedan jul? Skriv om din känsla inför att återvända till jobbet.
Platsannonserna var inte så uppmuntrande! Städare, klinikchef, elingenjör, säkerhetsvakt på tunnelbanan, traffikvakt. Här kanske..biljettförsäljare på
Nationalmuseum? Där kunde jag ju samtidigt studera konst, som jag är så intresserad av. Jag blev avbruten av min man som förvånat utbrast ”Tänker du börja jobba igen? Nu när du äntligen blivit glad pensionär!”
Pippi Långstumpsyndromet. Det är vad som drabbat mig. Pippi ville ju börja skolan
eftersom hon så gärna ville få skollov. Precis så känner jag mig. Skulle vilja börja
arbeta igen så det skulle kännas härligt att vara ledig och inspirerande att börja
arbeta igen. Fastän kanske jag skulle vända på det? Nu kan jag ju gå på Nationalmuseum och titta på konst som jag älskar när jag vill. Jag är ju pensionär!
Hurraaa!
Utmaning 3.
Gepetto hade gått på lunch. Det sista han sade innan han lämnade verkstaden var “Rör inte datorn”. Såklart kunde inte Pinocchio motstå frestelsen, utan så fort han hörde dörren stängas klättrade han upp på skrivbordet och prövade en av tangenterna. Försiktigt och lätt med foten. Det skulle han aldrig ha gjort. Plötsligt började datorn
surra och bilder rusade över skärmen i rasande fart. Pinocchio blev alldeles knäsvag
och ramlade ihop i en hög på bordet. Just då kom städerskan in med den stora Hoover-
dammsugaren tjutande över golvet. “Oj, då” sade hon. “Så mycket skräp som ligger här. Massa stickor och pinnar”. Gnolande sög hon raskt upp högen. Det rasslade till i
insugningsröret och plötsligt befann sig Pinocchio i kolmörker. Hur han klarade sig utdärifrån blir en helt annan historia.
Gepetto hade gått på lunch. Det sista han sade innan han lämnade verkstaden var “Rör inte datorn”. Såklart kunde inte Pinocchio motstå frestelsen, utan så fort han hörde dörren stängas klättrade han upp på skrivbordet och prövade en av tangenterna. Försiktigt och lätt med foten. Det skulle han aldrig ha gjort. Plötsligt började datorn
surra och bilder rusade över skärmen i rasande fart. Pinocchio blev alldeles knäsvag
och ramlade ihop i en hög på bordet. Just då kom städerskan in med den stora Hoover-
dammsugaren tjutande över golvet. “Oj, då” sade hon. “Så mycket skräp som ligger här. Massa stickor och pinnar”. Gnolande sög hon raskt upp högen. Det rasslade till i
insugningsröret och plötsligt befann sig Pinocchio i kolmörker. Hur han klarade sig utdärifrån blir en helt annan historia.
“SKRIVPUFF” Utmaning 2
JANUARI 2009-01-02
OK, den person du tänker på har just fått beskedet att hon eller han är polisanmäld för förstörande av annans egendom. Anklagelsen är falsk. Vem har anmält och vad gör din huvudperson åt saken? Skriv i 10 minuter, gärna i dialogform.
-----------------------------------------------------------------------
Surpotta Bengtsson blev verkligen upprörd. I brevlådan med den lilla nallen i gult och grönt på, låg ett långt smalt brunt kuvert från Stockholm. När han dröjande öppnade det, såg han ett maskinskrivet ark från Polismyndigheten.
Vad kunde detta betyda? Med darrande fingrar vecklade han upp pappret och läste: ”Härmed meddelas att herr Surpotta Bengtsson anklagas för förstörelse av en bysthållare av märket Warners, tillhörande änkefru Anita Ekberg med adress Värtavägen 21 i Stockholm. Förstörelsen ägde rum på midsommarafton fredagen den 20 juni 2008 hemma hos ovan nämnda fru Ekberg.”
Nu gällde det att tänka kallt och klart. Var hade han varit den dagen? Kände han fru Ekberg? Vilket motiv skulle han haft? Fanns det någon person han kände som kunde vara av hjälp?
Frågorna besvarade han med:
1.Hemma
2.NEJ
3.Inget alls
4. Hemliga Granskog på UD
Så fick det bli. Långsamt och eftertänktsamt slog han numret till Granskog.
”Hallå, Granskog här”
”Ja hej, det är Surpotta Bengtsson. Något underligt har hänt”. Han berättar historien för en mycket förvånad Granskog som säger ”Du skojar väl?”. ”Nej, tyvärr inte. Vad skall jag göra?” ”Det finns bara en sak att göra. Vi får åka hem till tanten och fråga vad som i hela friden är meningen!
Jag kommer och hämtar dig om en kvart. Försök att klä dig lite snyggare än du brukar. Och..ingen potta på huvudet tack!”
Efter en kvart kom Granskog glidande i sin Mercedes med CD-skylt och tonade rutor. Surpotta Bengtsson, iförd rutig kostym, rosa skjorta och lila slips, hoppade in i baksätet.
Nu gällde det. När de stannade på Värtavägen 21 stod det en kvinna på den lilla balkongen precis över porten. Hon såg vacker ut med det gråa håret blåtonat och glasögon med strass på. Nej men, nu vinkade hon åt dem. Så konstigt.
Kunde det vara fru Ekberg? Mycket riktigt i porten stod det
-Ekberg 1 trappa-.
Surpotta Bengtsson och Granberg marscherade uppför trappan och innan de hann ringa på klockan öppnades dörren av den vackra kvinnan som kvittrade ”Välkomna! Äntligen fick jag nöjet att träffa herr Surpotta Bengtsson. Jag har försökt länge, men ni avböjer alltid min förfrågan att komma och värdera mina antikviteter. Så därför tog jag till det här lilla tricket med bysthållaren! Fiffigt, eller hur?”
Granberg tittade på sin vän. Nu hade det verkligen gått för långt. Han brast ut i ett skallande gapskratt. Han skrattade så att tårarna rann och fick till slut fram med ” Jag har ju sagt till dig att förr eller senare får du betala för dina fasoner att vara en av Sveriges skickligaste värderingsmän som alltid försöker slingra sig ifrån uppdragen att värdera antikviteter. Inte för utan att du fått öknamnet Surpotta!”
Surpotta Bengtsson blev till slut riktigt nöjd med sin dag. Drickande sherry och ätande småkakor hemma hos den paranta fru Ekberg och i gott sällskap av sin gode vän Granberg.
Copyright © Maina Novara
JANUARI 2009-01-02
OK, den person du tänker på har just fått beskedet att hon eller han är polisanmäld för förstörande av annans egendom. Anklagelsen är falsk. Vem har anmält och vad gör din huvudperson åt saken? Skriv i 10 minuter, gärna i dialogform.
-----------------------------------------------------------------------
Surpotta Bengtsson blev verkligen upprörd. I brevlådan med den lilla nallen i gult och grönt på, låg ett långt smalt brunt kuvert från Stockholm. När han dröjande öppnade det, såg han ett maskinskrivet ark från Polismyndigheten.
Vad kunde detta betyda? Med darrande fingrar vecklade han upp pappret och läste: ”Härmed meddelas att herr Surpotta Bengtsson anklagas för förstörelse av en bysthållare av märket Warners, tillhörande änkefru Anita Ekberg med adress Värtavägen 21 i Stockholm. Förstörelsen ägde rum på midsommarafton fredagen den 20 juni 2008 hemma hos ovan nämnda fru Ekberg.”
Nu gällde det att tänka kallt och klart. Var hade han varit den dagen? Kände han fru Ekberg? Vilket motiv skulle han haft? Fanns det någon person han kände som kunde vara av hjälp?
Frågorna besvarade han med:
1.Hemma
2.NEJ
3.Inget alls
4. Hemliga Granskog på UD
Så fick det bli. Långsamt och eftertänktsamt slog han numret till Granskog.
”Hallå, Granskog här”
”Ja hej, det är Surpotta Bengtsson. Något underligt har hänt”. Han berättar historien för en mycket förvånad Granskog som säger ”Du skojar väl?”. ”Nej, tyvärr inte. Vad skall jag göra?” ”Det finns bara en sak att göra. Vi får åka hem till tanten och fråga vad som i hela friden är meningen!
Jag kommer och hämtar dig om en kvart. Försök att klä dig lite snyggare än du brukar. Och..ingen potta på huvudet tack!”
Efter en kvart kom Granskog glidande i sin Mercedes med CD-skylt och tonade rutor. Surpotta Bengtsson, iförd rutig kostym, rosa skjorta och lila slips, hoppade in i baksätet.
Nu gällde det. När de stannade på Värtavägen 21 stod det en kvinna på den lilla balkongen precis över porten. Hon såg vacker ut med det gråa håret blåtonat och glasögon med strass på. Nej men, nu vinkade hon åt dem. Så konstigt.
Kunde det vara fru Ekberg? Mycket riktigt i porten stod det
-Ekberg 1 trappa-.
Surpotta Bengtsson och Granberg marscherade uppför trappan och innan de hann ringa på klockan öppnades dörren av den vackra kvinnan som kvittrade ”Välkomna! Äntligen fick jag nöjet att träffa herr Surpotta Bengtsson. Jag har försökt länge, men ni avböjer alltid min förfrågan att komma och värdera mina antikviteter. Så därför tog jag till det här lilla tricket med bysthållaren! Fiffigt, eller hur?”
Granberg tittade på sin vän. Nu hade det verkligen gått för långt. Han brast ut i ett skallande gapskratt. Han skrattade så att tårarna rann och fick till slut fram med ” Jag har ju sagt till dig att förr eller senare får du betala för dina fasoner att vara en av Sveriges skickligaste värderingsmän som alltid försöker slingra sig ifrån uppdragen att värdera antikviteter. Inte för utan att du fått öknamnet Surpotta!”
Surpotta Bengtsson blev till slut riktigt nöjd med sin dag. Drickande sherry och ätande småkakor hemma hos den paranta fru Ekberg och i gott sällskap av sin gode vän Granberg.
Copyright © Maina Novara
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)