Seamus and Bessie

An Irish farmer named Seamus had an accident with a lorry and was sueing the lorry company. In court their hot-shot solicitor was questioning Seamus..

Solicitor
'Now didn't you say to the Police at the scene of the accident, 'I'm fine?'

Seamus

'Well , I'll tell you what happened. I had just loaded my favorite cow Bessie into the...'

Solicitor

'I didn't ask for any details , just answer the question. Did you not tell the police officer at the scene of the accident, "I'm fine !" ?'

Seamus

'Well, I had just got Bessie into the sidecar and I was driving down the road.....'


The solicitor interrupted again and said,

'Your Honor , I am trying to establish the fact that , at the scene of the accident this man told the police that he was fine. Now several weeks after the accident he is trying to sue my client. I believe he is a fraud. Please tell him to simply answer the question.'

By this time, the Judge was fairly interested in Seamus's answer and said to the solicitor:

'I'd like to hear what he has to say about his favourite cow Bessie'.

Seamus thanked the Judge and proceeded.

'Well as I was saying , I had just loaded Bessie , my favorite cow , into the sidecar and was driving her down the road when this huge lorry and trailer came through a stop sign and hit me right in the side.



I was thrown into one ditch and Bessie was thrown into the other. I was hurt very bad like and didn't want to move. However , I could hear old Bessie moaning and groaning. I knew she was in terrible pain just by her groans. Shortly after the accident a policeman on a motorbike turned up. He could hear Bessie moaning and groaning so he went over to her. After he looked at her and saw her condition , he took out his gun and shot her between the eyes.



Then the policeman came charging across the road , gun still in hand , looked me up and down , and said
'How badly are you hurt?'

'Now what the F**k would you have said????´

Spansk frukost!

Nu har jag varit med om det mesta. Åkt buss med 300 glada pensionärer till en liten by uppe i bergen.
Vi började äventyret kl 08:45 och skeppades till en liten stad som heter Alcover. Där har man byggt upp en restaurang som ser ut som ett slott mitt ute på landet kallad "El Alamo" och tar 1.800 gäster!!



Dagen var vacker efter en kall natt och vi åkte genom fält av mandelträd som just börjar blomma, och många underbara mimosaträd som lyser utefter vägen.

På El Alamo skulle vi få frukost. Vi satte oss vid dukat bord och fram kom kyparen med en flaska rödvin och en flaska mineralvatten. Var det frukosten? Nej efter ett tag kom också grillade skivor av bondbröd ingnidna med lite vitlök, färska tomater och olivolja och salt. På det låg härlig lufttorkad skinka.

Katalansk specialitet: "Pa amb tomàquet" /Bröd med tomat/

Mums! Vilken frukost. Jag sade till Frank att jag inte kunde dricka rött vin till frukost...MEN det kunde jag!


Styrkta till kropp och själ av denna frukost forsatte vi vår resa till en vingård som framställde vitt vin och cava. Och där...blev det vinprovning såklart. Jättegod cava (katalansk champagne, d.v.s. vin framställt enligt champagnemetoden).
Jaha, klockan var bara 11 på förmiddagen och vi hade hunnit med en hel del. Nu åkte vi till ett stort bageri som framställde olika sorters kakor, rån och kex. WOW, allt var mycket gott och det stod stora bord uppdukade med läckerheter. Kakorna skjöldes ner med sött vin som dracks i "porró", en karaff med lång pip. Med den undviker man att använda glas och dessutom lär vinet smaka bättre drucket på detta sätt. Man måste ha rätt lång träning för att inte spilla ner sig. Frank är expert:

Jaha, vad skulle vi nu hitta på? Alla in i bussarna igen och iväg upp i bergen. Vi gick en promenad och blev berusade av dofter. Timjan, rosmarin och en massa andra örter blommade och spred en ljuvlig doft. Fåglarna sjöng och man kunde verkligen märka att våren var på väg.
Nu började alla bli hungriga. Hur man nu kunde bli det? Så vi begav oss till baka till El Alamo där borden stod uppdukade och nu följde en lunch som verkligen kunde kallas för lunch. Först tapas av alla slag, sedan en delikatesstallrik,

Ovanpå det kalvkött med svamp, till efterrätt färsk ananas med "crema catalana" täcke. Allt nedsköljt med goda viner och cava.

Plötsligt blev hela lokalen nedsläckt och in kom en vagn med tårtor, upplyst som en bröllopsvagn.


Och sedan blev det kaffe och likörer. PUH!! Nu kunde man väl inte röra sig? Men det kunde man, för nu blev det dans till orkester. Gråhåriga damer och genelmän svängde sin lurviga ben och dansade tango, vals, mambo, twist och t.o.m linedance!!

Oj, oj, oj dessa katalanska pensionärer vet hur man roar sig!! Det hela höll på till 20.00 och då ansågs lunchen slut och de som kunde, gjorde en ring och dansade sardanas/katalansk folkdans.

Vi hade hållit på i 12 timmar nästan. Tror dock att de flesta sov på vägen hem i bussen.
Vad hela kalaset kostade? Jo, det skall jag berätta. Heldagsutflykt med buss, frukost, besök på vingård, kexfabrik, fabulös lunch och dans till orkester:

20 € d.v.s. ungefär 190 kronor....

PS: Behöver jag säga att INGEN av dessa personer som var med på utflykten var onykter eller lallade omkring utan att kunna ta vara på sig själv!!? Det var mycket intressant att se att på alla bord stod halva vinflaskor kvar och att se hur naturligt man här handskas med alkohol...

Tänk att det skall vara så kul att se en kille tvätta fönster...!

Flickorna hos frissan tyckte det i alla fall, klicka nedan och se själv!

The Hotel Bill

An elderly lady decided to give herself a big treat for her significant 70th birthday by staying overnight in one of London's most expensive hotels.

When she checked out next morning, the desk clerk handed her a bill for £250.00.

She exploded and demanded to know why the charge was so high. "It's a nice hotel but the rooms certainly aren't worth £250.00 for just an overnight stop without even breakfast."

The clerk told her that £250.00 is the 'standard rate', so she insisted on speaking to the Manager.


The Manager appeared and, forewarned by the desk clerk, announced: "The hotel has an Olympic-sized pool and a huge conference centre which are available for use."

'But I didn't use them," she said.

''Well, they are here, and you could have," explained the Manager.


He went on to explain that she could also have seen one of the in-hotel shows for which the hotel is famous. "We have the best entertainers fromEdinburgh, Glasgow, and Aberdeen performing here," the Manager said.

"But I didn't go to any of those shows," she said.

"Well, we have them, and you could have," the Manager replied.

No matter what amenity the Manager mentioned, she replied, "But I didn't use it!" and the Manager countered with his standard response.

After several minutes discussion with the Manager unmoved, she decided to pay, wrote a cheque and gave it to him.


The Manager was surprised when he looked at the cheque. "But madam, this cheque is for only £50.00."

"That's correct. I charged you £200.00 for sleeping with me," she replied.

"But I didn't!" exclaims the very surprised Manager.

"Well, too bad, I was here, and you could have."

Don't mess with Senior Citizens

Trettondagsbal i Torredembarra och present från Kungarna!!.

Trettondagen och sederna runt helgen

Anledningarna till firandet av trettondag jul, har skiftat med tidens gång, men flera av dem hänger ihop. I den första kyrkokalendern räknades trettondag jul som Jesu födelse, men redan på 300-talet flyttades Jesu födelse till 24e eller 25e december.
Trettondagen firades istället som ett minne av Kristi dop, vilket fortfarande förekommer i vissa länder. I Sverige väntar vi till första söndagen efter tretton-dagen, och låter trettondag jul stå för Guds uppenbarelse bland människorna.

I många kristna länder tillhör trettondagen de tre vise männen. Under medeltiden sades det att tre vise män kom fram till Betlehem just denna dag med sina gåvor guld, rökelse och myrra. Detta firas här i Spanien och på många håll genom att utbyta presenter denna dag och inte under julafton som vi gör i Sverige. Barnen väntar på de tre kungarna som kommer med presenter om de varit snälla och med kol om de varit stygga. Innan trettondagsafton brukar barnen sätta ut mat på balkongen så att kungarnas kameler har något att äta!! Nu har traditionerna ändrats lite här med, och man får presenter på jul också. Men fortfarande är helgen "Reies" (Kungarna) en stor helg med parader på många platser.

I England har jag varit på bal just på trettondagsafton. Någonting att komma ihåg. Min första långa klänning. Stor orkester. Uppvaktande kavaljer som hämtade mig och överäckte blomma i en liten kartong.
Ja, ja, det är inte riktigt så här i Torredembarra. Men vi i "tjejligan", Kristina, Anette och jag, gick på vår vanliga bar-runda. Egentligen infaller den på söndagar, men eftersom vi hade trettondagsafton mitt i veckan så blev det idag onsdag den 5 januari istället. Det passar bra. Vi kunde till och med damma av tiarorna eftersom vi kom att umgås med tre kungar. Ja, faktiskt tre kungar. De kom från orienten med rökelse, myrra och andra gåvor.

Anlände prick klockan 18.00 till strandpromenaden.

Alla barn var i upplösningstillstånd och väntade på sina presenter som anlände med kungarna.

Jag hade bara önskat mig en handfull diamanter och lite guld.


Vet ni vad jag fick av kungarna? Inte diamanter, men nästan lika bra. En liten röd laptop som jag önskat mig länge... Nu har jag alltså en ny leksak när jag skall ut och resa!!
Aftonen slutade festligt hemma hos Anette med cava och "turrones" (spanskt julgodis). Vi hade också gäster från Sverige och Amerika, Patrik och Marlene som fick vara med på bar-rundan.
Det blev en riktigt lyckad trettondagsafton. Balen får vi ta en annan dag...

...och efterrätten ordnar Anna per telefon...

När jag satt och bläddrade i min mammas gamla kokbok "Prinsessornas kokbok" ramlade en liten broschyr ut. Den var från mars 1934 och kom från A.B. Stockholms Glacefabrik.

Den kunde ha kommit från månen likaväl, så overklig och ouppnålig är den. Så kunde det vara på 1930-talet.


Man sade till husan att hon skulle beställa glass till efterrätt. Glassen kunde beställas i form av en pyramid eller ros etc med spunnet socker runtomkring. Priset var 5:-st och med i broshyren fanns en värdekupong på 50 öre som "kunde godtagas som dellikvid". 5 kronor var mycket år 1934. Glassen har alltså blivit billigare, men inte lika festlig.
"Ett enda telefonssamtal - och kommer vi med den mest utsökta dessertglace Ni gärna kan tänka Er!" Och hem kom glassen i ilfart med den behändiga lilla trehjulsscotern!!


Den här broshyren inspirerade mig att göra en glassbomb till vår julmiddag. Jag packade olika sorts glasser med drottningsylt mellan lagren i en rund glasskål, som jag klätt med plastfilm. Ställde in hela härligheten i frysen och tog min trehjuling (nåja, jeep är det ju faktiskt) till Tarragona och inhandlade en hink rosa spunnet socker. När glassen serverades,(skålen vänds upp och ner på ett fat, man drar bort plastfilmen och placerar spunnet socker runtomkring)så stack jag tomtebloss i den och jag kan garantera att det blev succé... och vilken god efterrätt. Den påminde mig verkligen om hur det var när jag var liten, även om det inte var så långt tillbaka som på 1930-talet..

Första doppet för året!!!

Här i Torredembarra badar vi året om. Så här såg det ut igår, 1 januari 2011.

Även små barn sprang och plaskade i vattnet under uppsikt av mamma.













Tomtar som joggar och bytte om på stranden såg man också.

Om du undrar varför inte jag finns med på någon bild så var det ju bara för

att jag måste fotografera....

Nästa år... DÅ skall jag också vara med och någon annan får fotografera!!

Under kilten på skottar...

Två skottar som skottar, inte fryser de heller!

Efter min resa till Skottland i augusti 2010 har jag nu fått belägg på att det verkligen är riktigt det här med
vad skottarna inte har under kilten..



Först min favoritskotte Sean Connery.

och en skotte med en skotte!

Man kan ju bara gissa här, men nu kommer bevisen:

Med drottning Elizabeth och allting!!

Det sägs att det är mycket populärt att åka till Skottland...