Bengtsson och Mr L anlände sent på kvällen till Boston efter ett byte i New York. Mr L hade beställt hotell för Bengtsson och de begav sig dit tillsammans. The Boston Park Plaza Hotel som låg alldeles i närheten av auktionshuset Skinner och Berdeley Street där Mr L bodde. Surpotta kände sig lite trött men nöjd, och han var stolt över att hans kunskaper i engelska fortfarande var så bra. Han pratade vitt och brett med den förvånade nattportiern om Laholm och att hans vänner kallade honom för ”Sour Pottie” men att hans namn var Bengtsson. ”Yes, yes” sa portiern, som inte förstod mycket engelska alls. Han kom från Guatemala och hade bara varit i Boston 1 månad. Till slut var Surpotta installerad i sitt rum. Det var riktigt trivsam. Han packade bara upp pyjamas och tandborste och den lilla madonnan i trä,som han alltid hade med sig och som han hade fått av sin mamma när han var tio år.
Nästa dag hade Mr L beställt tid i Auktionshuset Skinner för att lämna in de saker Bengtsson hade med sig till försäljning. Efter en god och stärkande frukost med bacon och ägg, fastän kaffet var för bedrövligt, stod Surpotta i entrén klockan 10 och väntade på Mr L.
När de anlände till Autionshuset blev de hjärtligt mottagna av en Mrs Giacometti. ”Are you Italian”? frågade Bengtsson och plirade på henne genom sina runda glasögon. ”Verkligen inte” sa hon och såg riktigt ilsken ut. ” Ni är väl inte här för att prata om min bakgrund, utan för att visa några indianska småsaker.. Surpotta blev tvärarg. ”Småsaker?” Kom så går vi” sa han till Mr L. ”Nej, nej, vänta lite. Var så vänlig och visa vad ni har att sälja” sa Mrs Giacometti, mellan de smalnande läpparna. Med en suck öppnade Bengtsson paketet och lade ut sina dyrgripar på det stora bordet.
”My God! Fantastic” Mrs Giacometti trodde inte sina ögon. Efter en timmes värdering av föremålen, bestämde de sig för att de skulle gå för cirka 180.000 dollar. Dessutom skulle han få förtur och vara med på en aution redan om 2 veckor. Tyvärr, skulle föremålen då tas upp på en extralista utan fotografier, som skulle läggas in i utropskatalogen. Oj, oj, så spännande.
De två följande veckorna var Mr L så vänlig och visade honom runt i Boston med omnejd. Bengtsson älskade kartor och gick alltid med en karta i ena handen. Ibland tittade han mer på kartorna än på omgivningen skojade Mr L!
Surpotta var också flera dagar i Mr L:s antikaffär och pratade med kunder och hade roligare än vad han haft på många år. Kunderna gillade honom och Bengtsson kunde vara riktigt underhållande när han var på det humöret. En dag hade han sålt ett par silverljusstakar till en förtjusande dam. Hon pratade i ett kör och till slut sa hon ” Har ni haft något inbrott? (burglary) Surpotta funderade en lång stund Han kunde de flesta engelska ord för föremål i affären. Men ”burglary”.. vad kunde det betyda? Något smycke kanske? Han ville inte visa att han inte förstod, så han drog ut en av smyckelådorna i disken och tittade mycket noggrant och utbrast” Nej, tyvärr inte idag!” Damen såg väldigt förvånad och undrande ut. Tackade för sig, tog sitt inslagana paket och trippade ut på höga klackar till den väntande limousinen med privatchaufför. Just innan hon gick ut genom dörren, vände hon sig om, öppnade munnen för att säga något, men ändrade sig och försvann ut på gatan skakande sitt nypermanentade blåtonade hår och mumlade något om konstiga utlänningar.
Äntligen infann sig dagen för autionen. Surpotta var mycket nervös. Tänk om han inte skulle få något för sina saker? Mr L följde med honom och när de steg in i den fullsatta salen klappade Bengtssons hjärta så hårt att han inte kunde andas. ”Skärp dig Bengt” sa han till sig själv ”Du har ju arbetat med antikviteter hela ditt liv. Det är klart att de här indianföremålen kommer att gå högt.”
Auktionsförrättaren var en elegant genleman i kostym och slips. Med van hand klubbade han det ena numret efter det andra. Så sade han
”Nummer 713. Indiansk shaman skallra"
Mycket ovanlig, från Northwest Coast, 1840-1860 talet. Troligen Tlingit. Snidad i två delar med ett centralt maskliknade ansikte. Utrop: 20,000 till 30,000 dollar.
Skall vi börja på 500 dollar? En hand sträcktes upp. Långsamt steg summan. Den stannade på 6, 000 dollar. Surpotta svalde ljudligt. Skulle den gå så billigt? Men plötsligt tog bjudandet fart igen. Då de hade kommit till den svindlande summan av 59,250 dollar sade autionsförattaren “Inga fler bud? Första, andra, tredje...såld till herren med hatt längst nere i salen. Bengtsson och Mr L hade helst velat hoppa opp och ner skrikande av glädje. Men de nöjde sig med att trycka varandras händer och le illmarigt. Surpotta vände sig om för att se vem som köpt skallran. En man i stor cowboyhatt och stövlar, rutig skjorta med fransar och ett stort bälte med skärpspänne av siljer. Han påminde om John Wayne tyckte Surpotta, som hela sitt liv älskat cowboyfilmer
Navajo Third Phase Chiefs blanket var nästa nummer. En gammal filt som tillhört en indianhövding i Navajo-stammen. Mrs Giacometti hade nästa svimmat när hon såg den. Surpotta trodde ett ögonblick att det var för att den var sliten och trasig. Men icke sa Nicke. Hon väderade den till omkring 150.000 dollar!! Mr L och Surpotta tänkte gå ut ur salen när den ropades upp. Spänningen var för stor. Den gick för 213,300 dollar!!! Bengtsson fick andas lugnt och försöka slappna av.
Det sista föremålet en Tomahawk, som Surpotta gillade mycket gick för en spottstyver. “Endast” 21,330 dollar.
När dagen var slut vandrade Surpotta Bengtsson ut med: 238.043 dollar efter att först ha dragit av 10% kommission till Skinner och sedan 10 % på det till Mr L. Han försökte räkna ut hur mycket det blev i svenska kronor. Han kom fram till cirka 1 ½ miljon svenska kronor. Det räckte och blev över för att hans dröm att resa blev verklighet. Och ändå hade han merparten av indianska samlingen kvar hemma i Laholm!
Äventyret kunde fortsätta! Men först skulle Surpotta och Mr L gå ut och fira ordentligt på "Grill 23",
Det bästa stekhuset i stan enligt Mr L. Där serveras biff och revbensspäll som smälter i munnen liksom pepparstek och lammkotletter, perfekt grillade, knapriga, saftiga och möra. Till det ett gott rödvin. Surpotta suckade av välbehag. Det här var verkligen hans livs resa! Och den hade bara börjat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar