Örebrotid eller normaltid eller vintertid?

Det är numera den sista söndagen i oktober till sista söndagen i mars som gäller. Dessa datum följer ur en gemensam EU-lag. År 2010 börjar normaltid den 31 oktober klockan 3 på natten mellan lördag och söndag och sommartid börjar igen 27 mars 2011.

Den svenska normaltiden infördes den 1 januari 1879 då alla orter i landet fick samma tid. Innan dess hade varje ort sin egen tid, klockan var tolv på dagen då solen stod som högst (soltid). Skillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 minuter.

Skillnaden mellan Stockholm och Göteborg var 24 minuter. Förr i tiden spelade det inte en betydande roll, folk levde relativt isolerade i sina byar och reste oftast inte långt. Problemen kom med järnvägens framfart, det blev krångligt att skriva tidtabeller, och lokförarna hade problem med att hålla reda på tiden mot sin klocka. Så kom debatten igång om en gemensam tid för landet. Men vilken tid man skulle följa var inte givet. Stockholm och Göteborg var de starkaste kandidaterna.

Statens Järnvägar införde då en egen tid, så kallad järnvägstid. Stationsklockorna hade två minutvisare, den ena visade järnvägstiden och den andra visade den lokala tiden. Järnvägstiden följde tiden i Göteborg (för att passagerare som följde lokal tid skulle komma för tidigt, inte för sent till tåget), och det var något som inte kunde accepteras i huvudstaden. Debatten rasade i riksdagens båda kamrar, utredningarna avlöste varandra, ingen ville ge med sig. Under 15 år debatterades saken, innan man kom fram till en kompromiss. Svensk normaltid skulle följa meridianen ungefär mitt emellan Stockholm och Göteborg, en timmes tidsskillnad från Greenwich.
Här är bild på Greenwich Mean Time Line

Denna meridian går ungefär vid läget för Örebro. Så normaltid blev lika med Örebrotid!! I Danmark kallas normaltiden skämtsamt för Gudhjemtid eftersom 15-gradersmeridianen passerar Gudhjem på Bornholm.


Sverige var först i världen med att införa en gemensam tid.

TORREDEMBARRA - den lilla staden, vars namn låter som en trumvirvel!

SWEA Art Konstkurs med nya kunskaper och mycket glädje i Spanien

Som ni vet bor jag just i denna lilla stad och hade den stora glädjen att få hjälpa till och arrangera veckan som fick namnet "Kreativa dagar". En av ledarna, konstnären Gabriella Legillon, skrev ett sådant fint brev om upplevelsen här, så jag vill gärna dela med mig till dig om vad hon skrev:

"I slutet av september samlades 22 skapande Sweor från hela Europa till en kurs i Torredembarra i Spanien.
Den lilla staden, vars namn låter som en trumvirvel, TORREDEMBARRA, ligger på medeltida sätt uppe på en liten kulle nära havet.

Efter en timmes tågresa utmed kusten från Barcelona anländer vi till detta blå-gula lilla paradis.



Blått som himlen ovanför våra huvuden och blått som havet som, framför våra ögon, möter himlen vid horisonten. Gult som den mjuka sandstranden under våra bara fötter och som stenhusen i den gamla stadskärnan. Visst passade allt detta oss svenska konstnärer utmärkt som inspiration!
Men - om man blandar gult och blått blir det GRÖNT och denna färg var kursens röda tråd!
Under diabildsvisningar fick vi exempel på gröna färgers användande i konsthistorien. Sen blandade vi grönt och målade gröna motiv inför nästa internationella SWEA Art utställning, på temat ”grönt”. Denna utställning går av stapeln i London i februari. (Vernissage den 5 februari 2011. Se SWEA Arts hemsida)

Maina (Novara), f.d. ordförande i Barcelona och gift med Frank, en katalan från staden, hade organiserat kursen tillsammans med Christina (Måneskiöld), SWEA Arts internationella kontaktperson.
Tack vare dessa personer som fått stadens ledande personer intresserade av och engagerade i SWEA och vår kurs blev vi mottagna med öppna armar!
Tre stora lektionssalar med ateljéfönster stod till vårt förfogande och en utställning i slutet av veckan hade förberetts i Rådhuset.

Christina hade kört hela vägen från Bryssel. I hennes blå bil, som var fullastad med material, fanns det massor av akrylfärger, pigment, papper, dukar, penslar och, en inte oviktig, kaffebryggare plus flera kilo Gevalias kaffe!
Allt detta och en perfekt organisation utgjorde förutsättningarna för att vi kunde lära och skapa med både glädje och koncentration.

Dagarna började med 3 timmars kurs i pigment och färglära, komposition och bildanalys.
När solen sen stod högt på himlen, och skuggorna var korta, vandrade vi förbi doftande rosépepparträd till en liten restaurang där det serverade en 3 rätters hemlagad spansk lunch med tillgång till vatten och vin i lika mängder.








Trots att stranden låg nedanför restaurangen och vattentemperaturen var 25° så gick alla, mycket motiverade, tillbaka till skolan för att fortsätta med sina målningar.
Under eftemiddagarna fick vi undervisning av en spansk konstnär och bildlärare, Jordi Roig Morera.

Här ses Jordi och den långe turistchefen Pere Font:



Med värme och respekt för våra kunskaper fick Jordi oss att förstå och se det bästa i våra egna och de andras verk, vilket gav både inspiration och självförtroende. Jordi inbjöd oss också till ett spännade besök i hans egen ateljé.

Det är unikt med SWEA Art att man inte behöver ha en viss nivå för att vara med. Det räcker med att vilja skapa. Under kursen visades ett stort intresse för varandras arbete. Stöd och konstruktiv kritik gjorde att vi kunde och vågade skapa med stor frihet.
Vi hängde ut affischer i hela staden som såg ut så här:



Efter 4 dagar, sent på fredagskvällen, var alla färdiga med 1, 2 eller 3 konstverk.
På lördagsmorgonen hann vi precis hänga de 48 dukarna i Rådhuset innan Borgmästaren och de kulturansvariga kom för att inviga utställningen.



Bland besökare från staden fick vi trängas med både radio, TV och ditresta Sweor från Barcelona. Här ser vi Margaretha Bernsten Persson AO för Barcelona,Maina, Jordi, Christina, Gabriella och Pere.





Alla lyftes av stämningen i den fina salen och av allt det vackra vi skapat under veckan.

Förutom konstnärernas framsteg blev resultatet av denna kurs ett verkligt och levande kulturutbyte!
Gabriella Legillon

JA, SE DET VAR EN RIKTIG SWEA-SAGA DET. PRECIS SOM SWEA SKALL VARA!!Klicka på ordet: EXPOSICIÓ under rutan här för att se en video från utställningen. (Även om det står att videon inte kan visas!!)

EXPOSICIÓ from antropologiaimes on Vimeo.">

Mario Vargas Llosa

Jorge Mario Pedro Vargas Llosa, född 28 mars 1936 i Arequipa är en Peruansk författare, journalist och räknas som en av Latinamerikas ledande romanförfattare och en av sin generations mest framstående författare. Han har av många kritiker utsetts till den internationellt sett mest inflytelserika av de latinamerikanska författare som slog igenom under den latinamerikanska boomen under 1960- och 1970-talen.




2010 tilldelades han Nobelpriset i litteratur "för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag". Vargas Llosa slog igenom på 1960-talet med romaner som Staden och hundarna och Det gröna huset. Han är ännu aktiv inom en rad litterära genrer och verkar som litteraturkritiker och journalist. Bland hans verk finns komedier, deckare, historiska romaner och politiska thrillers. Flera av hans böcker har filmatiserats. Många av Varga Llosas verk har inspirerats av hans syn på det peruanska samhället och erfarenheter som peruan. Han har i tilltagande grad blivit mer internationellt inriktad och tagit sig an ämnen som berör andra delar av världen.

Som många andra latinamerikanska författare har Vargas Llosa varit politiskt aktiv genom hela sin författarkarriär. Hans politiska åsikter har gradvis gått från vänster till höger. 1990 ställde han upp som presidentkandidat i det peruanska valet för center-högerkoalitionen Frente Democrático (FREDEMO) och förespråkade nyliberala reformer. Senare har han stött mer traditionella konservativa kandidater. Hans politiska ställningstaganden har ofta varit kontroversiella och inneburit konflikter med både höger- och vänsteranhängare i latinamerikansk politik.

Mario Vargas Llosa föddes i en medelklassfamilj, som enda barn till Ernesto Vargas Maldonado och Dora Llosa Ureta ( fadern var busschaufför, och modern var dotter till en kreolfamilj) som separerade några månader före hans födsel. Vargas Llosa levde med sin mors familj i Arequipa till efter ett år efter föräldrarnas skilsmässa, när hans morfar blev honorärskonsul för Peru i Bolivia. Med sin mor och hennes familj flyttade Vargas Llosa därefter till Bolivia där han tillbringade sina tidiga barnaår. Familjen Llosa hölls ihop av morfadern, som drev en bomullsfarm. Modern och hennes familj ville inte förklara att Vargas Llosas föräldrar hade separerat och han växte upp i tron att hans far hade dött.
Senare fick fick hans morfar en diplomatisk post i den peruanska kuststaden Piura och hela familjen flyttade tillbaka till Peru. 1946, vid tio års ålder, flyttade han till Lima där han för första gången träffade sin far. Föräldrarna återupptog sin relation och bosatte sig under Vargas Llosas tonår i i Lima.



När Vargas Llosa var fjorton år sände hans far honom till militärskolan Colegio Militar Ett år före sin utexaminering började Vargas Llosa arbeta som en amatörjournalist för lokala tidningar. Han slutade studera vid militärskolan och avslutade sina studier i Piura, där han arbetade för den lokala tidningen La Industria. 1953, skrev Vargas Llosa in sig i Limas universitet San Marcos, Amerikas näst äldsta universitet, för att studera juridik och litteraturvetenskap. 1955 gifte han sig - vid 19 års ålder - med sin morbrors svägerska. Hon var 13 år äldre än honom.
1957 publicerades hans första noveller "The Leaders" ("Los jefes") och "The Grandfather" ("El abuelo”) När han utexaminerades från San Marcos 1958, fick han ett stipendium som gjorde det möjligt för honom att åka till Madrid för att studera. 1960 flyttade han till Frankrike och trots familjens osäkra ekonomiska läge bestämde sig paret för att stanna i Paris där han började skriva produktivt. Deras äktenskap höll dock bara några år till, och de skilde sig 1964. Ett år senare, 1965, gifte sig Vargas Llosa med sin kusin, Patricia Llosa, med vilken han fick tre barn.

Som lite kuriosa så vill jag berätta att min man Frank är född samma dag som Mario Vargas Llosa: den 28 mars 1936 och de är kolossalt lika till utseendet. Så till den milda grad att när vi var ute på restaurang i Barcelona kom det folk fram och ville att han skulle skriva sin autograf!!
Foto på "min" Frank!!

Det var förfärligt!

Surpotta Bengtsson hänger inte alls i hängmattan. Han är ute och reser i världen och vill inte komma tillbaka till Laholm. Nu hälsar han att han är i Marocko och äter kamelkött...?
Hoppas han kommer hem snart, så vi får någon ordning på allt det här!