Barcelonas bästa dag på året? Det är lätt: 23 april, Sant Jordi eller Sankt Görans dag. En dag då alla Barcelonabor blir som tokiga och köper rosor och böcker och blir helt snurriga från gryning till natt. Allt på grund av ett helgon, Sant Jordi, som dödade en drake just som den skulle sluka en vacker prinsessa. Från drakens blod växte en rosenbuske upp med de underbaraste röda rosor varav San Jordi plockade den vackraste till prinsessan.
Katalonien och Sant Jordi
Vem av oss invandrare har inte blivit överraskade av denna dag i Katalonien?
Här ser du Kataloniens flagga. Som du
säkert redan sett om du titta på fotboll
och hejar på Barça!
Hur många av oss vet var denna högtid kommer ifrån? Låt oss ta det från början:
Sant Jordi är en extremt populär figur i Katalonien och man kan se hans bild på alla viktiga platser över hela landet. Detta märks speciellt i Barcelona, där man skulle kunna göra en "Sant Jordi´s route" inom själva staden för att upptäcka nästan 100 verk, några av dem riktigt värdefulla.
Man kan t.ex. se Sant Jordi på Generalitats fasad och på fasaden av Casa Amatller på Passeig de Gràcia vägg i vägg med Gaudís hus Casa Batlló där Gaudí tillägnat hela huset Sankt Göran och draken, med drakens rygg som tak och drakens offer som benknotor på balkongerna samt hela huset skimrande av drakfjäll.
Sant Jordi var redan en kändis i Katalonien på 700-talet och år 1032, då landet började anta formen av en nation i de pyreneiska dalarna, tillägnade Abbot Oliva, en centralfigur i landets historia, ett altare till Sankt Jordis ära i Benedictinerklostret Ripoll.
Ända sedan dess har alla katalanska monarker tillbett Sant Jordi och 1300 tog det katalanska Parlamentet (Generalitat) honom som sitt skyddshelgon. Detta blev inte officiellt förrän den 17 april 1456, då Generalitat hade ett stort möte i Barcelonas katedral.
Den 23 april är Sant Jordi´s dag och fastän det inte är en helgdag så har Katalonien gjort dagen till sin mest patriotiska dag då alla gator och torg förvandlas till rosenträdgårdar med Sant Jordi´s rosor.
Traditionen att ge rosor till älskade kvinnor har många poetiska förklaringar. En av dem är att när Sant Jordi led martyrdöden och hans huvud rullade på marken, så spirade rosor upp längs vägen.
Faktum är att en tradition kommer från medeltiden, då Parlamentets ledamöter kom ut från Sant Jordi´s kapell i Barcelonas Palau de la Generalitat, där de hade firat dagen, så brukade de ge rosor till sina kärestor. Ända sedan dessa dagar fortsätter traditionen i detta kapell. Hela dagen kan man se en lång kö av människor som väntar på sin tur att hylla Kataloniens skyddshelgon.
På senare tid, år 1926, började man införa seden att samtidigt med rosen ge en bok i present. Ursprungent till detta bruk kommer från den spanska regeringens beslut att uppmärksamma dagen för Cervantes död, som ägde rum den 23 april 1616, till att kalla den för "Dia del Libro" (Bokens dag). Underligt nog så är den 23 april även Shakespeares födelsedag. Dock inte samma år utan 1564.
Här var alltså historien att göra 23 april till en romantikens och kavaljerernas dag. Få är de "roslösa" kvinnorna. Överallt ser man blygt rodnande flickor, eleganta kvinnor och rörda "avias" (far-och mormödrar) med en ros i handen. Tillsammans med rosen binds också ett veteax för fertilitet och en liten katalansk flagga förstås! Längs Ramblorna trängs Barcelonaborna för att köpa rosor och böcker och det verkar som om alla i staden skolkar från sina arbeten just denna dag! Det är vår i luften, fylld av mystik och outtalade löften...
Man dansar Sardanas på Plaça Sant Jaume och det sjungs i varje hörn av de gotiska kvarteren allt från romanser till jazz.
Vid midnatt fylls återigen Ramblans flodbädd (du vet väl att Rambla betyder flodbädd på arabiska) där det förr flöt vatten nu med kaskader av rosor och små gulröda band med texten i miniformat "Sant Jordi", Diada de la Rosa och T´estimo (jag älskar dig).
Historien om Sant Jordi
Han har verkligen existerat och var en romersk soldat från Capodocia, nuvarande Turkiet. Han är född 275 eller 280 och dog martyrdöden den 23 april 303.
Han föddes i en kristen familj, son till en officer i den romerska armén och en kvinna från Diospolis, nuvarande Lod i Israel. Fadern dog och hans mor återvände till Diospolis där Jordi växte upp.
Han tog efter sin far och blev romersk soldat och steg snabbt i graderna tills han blev den romerska kejsaren Dioclecianos livvakt.
År 303 beordrade kejsaren systematisk utrotning av alla kristna. Jordi fick order att utföra dödandet men vägrade och erkände sig som kristen. Kejsaren beordrade då hans död efter långvarig tortyr. Den 23 april i staden Nicomedia, blev han halshuggen tillsammans med många kristna och kjejsarinnan Alexandra och en kvinlig präst som Jordi omvänt till kristendom.
År 494 blir Sant Jordi helgonförklarad av påven Gelasio I.
Legenden om Sankt Göran
Befolkningen i en stad som hette Selene hade fått ett stort problem. Det fanns en sjö i närheten, och där bodde det en drake. Den var stor och fruktansvärd, och ingen kunde rå på den. Än värre var att stadsbefolkningen var tvingade att varje dag ge draken två får till mat.
Så småningom hade fåren börjat ta slut. Man var tvungen att ransonera. Nu fick draken bara ett får om dagen. Men dessutom, och istället för får nummer två, blev man tvungen att offra en människa varje dag. Vem det skulle bli drog man lott om. Det hände dock en gång, att lotten föll på konungens dotter, hans enda barn. Då blev konungen mycket bedrövad och erbjöd sig att friköpa henne med guld och silver och halva sitt rike. Men allt folket vredgades högeligen och ropade: "Alla våra barn hava vi givit åt draken, och du har själv påbjudit denna lag. Därför skall du hålla den, eller vi vilja bränna dig inne i ditt hus."
Kungadottern kunde slippa undan lika lite som alla de andra som tidigare hade skickats iväg. Hon satte alltså på sig sina bästa kläder, fick en guldkrona på huvudet, och gick iväg till sjön.
Det är nu legendens huvudperson dyker upp, den tappre riddaren Göran. Han hade varit ute och ridit när han fick syn på kungadottern, och nu undrade han varför hon stod där vid sjön och var så ensam och sorgsen, eller som han uttryckte saken:
"Stolts jungfru, vad vill det säga, att du står här allena, sörjande och gråtande?"
Hon förklarade hur det hela låg till. Men Göran menade att hon inte hade någon anledning att oroa sig mera.
"Ädla jungfru, räds ej mer och var utan fruktan! Jag skall hjälpa dig i min Herres Jesu Kristi namn."
Hon å sin sida framhöll att hon hade svårt att tro att han skulle klara av att döda draken, och att det nog ändå var bäst att han gav sig iväg så att han inte själv råkade illa ut. Just då kom draken gående ur sjön, vred och fasansvärd, så att jungfrun av räddhåga nästan dånade vid hans åsyn. Men Sankt Göran gjorde korstecknet för sig och red emot draken och stack honom genom halsen med sitt spjut. Nu hade Göran alltså oskadliggjort draken.
Sedan sade han till jungfrun: "Kom nu i Vår Herres Jesu Kristi namn och bind ditt bälte om hans hals!" Hon gjorde så och ledde draken efter sig till staden som en spak och lydig hund.
Då folket såg draken komma, togo de till flykten. Då ropade Sankt Göran och bjöd dem bida och sade: "Varen oförfärade! Med Guds hjälp skall intet ont vederfaras eder. Vår Herre har sänt mig hit, att jag skall frälsa eder från denne drake, om I viljen hava en stadig tro på honom och alla låta döpa eder." Och strax dräpte Sankt Göran draken.
Både kungen och hela folket, det vill säga tjugotusen män, förutom kvinnor och barn, gjorde som Göran hade sagt. De lät döpa sig till den kristna tron med en gång. Vad beträffar draken så släpades den ut ur staden med viss möda. Den var nämligen så enorm att man fick ta åtta oxar för att kunna dra den. Kungen erbjöd Göran både guld och silver och andra dyrbarheter som tack för det han gjort, men Göran ville inte ha något. Han sa att gåvorna skulle ges åt de fattiga istället.
Så slutar berättelsen om Sankt Göran och draken.
Till slut:
Det var Unescos generalkonferens 1995 som beslutade att 23 april skulle bli hela världens bokdag där man firar böcker, författare, läsning och värnar upphovsrätt och människors fria tillgång till information.
