Skating at Xmas!!

What is this?? Well, Today we were at Franks granddaughters artistic skating performance for Xmas. Laia, 6 years old, is the most beautiful and most clever of all small elfs in the middle dressed in green and red and carrying a parcel of gold at the end of the video. Frank was a very proud grandfather and applauded all the time....:)

The sportsarena here in Torredembarra was full of mothers, fathers, grandparents, sisters, brothers, aunts, oncles, cousins and many, many friends. Of course everybody was photographing and filming their own little star and the stars were shining! They made a nice performance with all the joy in the world.. Soon they will all perform like this...

Tänka sig! Min EGNA KAKA: PANETTONE MAINA - TILL JUL!!

I Italien säger man: Det blir ingen bra jul utan MAINA!!! Jo, jag tackar jag!!

Det är verkligen smickrande...

My grandmother, my mother and Richard Gere!

My grandmother Lucy and my mother Doris - 1902

My grandmother Lucy Abbot Brown was born in England, Surbiton London 1882. Her mothers name was Elizabeth, born Edwards och married to Charles Abbot Brown, county physician in Surbiton. They were of Scottish an Irish origin. The family tree has been traced as far back as 1600 to the name Samuel Fuller, who immigrated with the Mayflower to New England in the year 1620.

Grandmother Lucy also had a brother called Charlie. Lucy and Charlie Brown, sounds
familiar, doesn’t it? But it was not of them Schultz thought while making the cartoon.

What about Richard Gere? On Mayflowers passengers list is a man named Fuller, Samuel Fuller who is our ancestor and also an ancestor to Richard Gere. The most peculiar thing is when one looks at a photo of my great grandfather Charles Abbot Brown one can clearly see the resemblance to Richard Gere!!
Quite an amazing story!!

Here are the photos of the two gentlemen:

My grandmothers father Charles Abbot Brown

Richard Gere

VÅREN ÄR HÄR!!

Jag läste på min vän Ulricas blogg om våren av Grieg. Det
fick mig genast att tänka på min far Sverre.




Sverre Sandberg

Han var norrman och kom från Trondheim-Stjördalen

och älskade Grieg och speciellt ”Våren”. Han drömde sig

tillbaka till den vackra fjorden där han var född.

Med stor sorg förlorade jag min far när jag bara var 10 år.
Ett av de minnen jag har är just att han satt i sitt
arbetsrum rökande cigaretter och lyssnande till Grieg
på den stora grammofonen. Röken i rummet var tät,
eftersom han rökte minst 50 cigaretter om dagen och
den underbara sången om Våren ringlade sig genom
rökridån.

Edvard Grieg


På hans begravning spelade de också Våren och jag
kommer ihåg att jag räknade alla de levande ljusen i
kyrkan för att inte gråta. En liten flicka som skulle
vara så modig... Nu kan jag gråta när jag lyssnar på
den här vackra inspelningen med Sissel Kyrkjebo.
Och äntligen är våren här!!

">

Herrens vägar äro outgrundliga!

Dopfunten, formad som en snäcka med rep, i sjömanskyrkan Sant Joan.

Igår var Frank och jag på dop. Ett rätt ovanligt dop, eftersom
de två barnen som skulle döpas var 4 och 8 år. Min styvson
Frank Jr:s dotter och son. Frank Jr är inte så väldigt religös,
d.v.s. inte alls religös, och hade sagt att om barnen skulle
döpas så fick de väl bestämma det själva så småningom. Mamma
Anna var väl inte helt överens,men böjde sig för sin mans
argument.

Men Herrens vägar äro outgrundliga, och det föll sig inte
bättre än att Marc, den 8-åriga sonen, har många kompisar
som skall konfirmeras i år. Här gör man det ju mycket
tidigare än i Sverige.

Och Marc kom hem till sin mamma och pappa och ville absolut
gå i bibelskola med sin bästa vän Artur och konfirmeras
tillsammans med alla andra vänner i byn. Sagt och gjort,han
har gått ett helt år och läst och nu i maj stundar
”Primera Comunió”,som man säger här.
Det betyder första nattvarden.

Nu infann sig dilemmat: Marc kunde inte konfirmeras, eftersom
han inte är döpt. Pappa Frank fick böja sig och mamma Anna
var mycket nöjd. Hon sade: ”Det är ju lika bra att vi döper
Laia, 4 år, också, eftersom det säkert kommer att bli
likadant för henne.”
Sagt och gjort. Igår döptes Marc och Laia. Ett högtidligt, lite
ovanligt dop.



Stundens allvar!


Marc och Laia döps!










För dig som känner Patrik, min yngste son, kan jag ju säga att
hans vänner Ärkeänglarna Mikael och Rafael måste ha kontaktat
Sant Marc och Santa Laia, som antagligen jobbat övertid för
att ordna det här!
När jag stod där kunde jag inte låta bli att titta upp i himlen
och blinka till Gud och säga:
”Det där gjorde Du bra!! Smart drag!!”


Hela familjen utanför kyrkan vid stranden