SWEAs KV-lunch med avsked...i Torredembarra

Sweorna Margaretha, Gunilla, Maina, Gudrun, Kristina och Yvonne!

Så var det dags för kortvarsel-lunch hos oss i Torredembarra.
En underbar dag. Havet låg blått och stilla och den
milslånga sandstranden lockade att springa barfota på..

På restaurangen El Capitan samlades vi för att säga "Hej då"
till Gudrun Bruna som överger oss för att resa tillbaka till
Sverige och Stockholm.


Anette och Gunilla fotograferade

















Margaretha och strandvy!

Det var en härlig dag och lunch med många skratt och som vanligt trevligt med alla Sweor.

Vi hoppas såklart att Gudrun snart kommer tillbaka och hälsar på oss!

Hej då Gudrun!

Näää, nu var det inget roligt längre!!!

Usch, Barça vann med 1-0 över Inter och ändå känns det ju inte så roligt eftersom Barça blev (klicka) utmanövrerade.
Det är bara att bita ihop och komma igen!!!

Barrunda med tanter...

Tänk att vi kan ha så kul... Tre helt vanliga tanter på
"Barrunda". Nåja, en är lite yngre, men i alla fall!
Tarragona har en tapasfestival och där får vi i Torredembarra
vara med.



Man kan gå runt och pröva olika tapas och drinkar för
2.50 per bar. Vi klarade av 3! Den första var godast
tycker jag. Två strutar med något gott och räkor och
cava, vin eller öl.

Sedan var det friterade flak med sardiner och romesco
och något mer gott och vitt vin.














Till slut serverades ett spett med färsk frukt och en
underbart god "mojito". Fråga mig inte hur det stavas!
Det var ett under att vi lyckades komma hem oskadda.
Och kul var det!



I Torredembarra har vi barrunda varje söndag vid 19-tiden.
Du är mycket välkommen. För det mesta blir det bara en
bar vi besöker!! Men man vet aldrig vad som händer...

Överallt i Europa men inte i Portugal!!

Nu har våren kommit till Sverige!

Årets första blommande tussilago har siktats på Ingarö av museets Jourhavande biolog.
De första små tussilagoblommorna hittades på söndagen i en sydsluttning vid Klacknäset på Ingarö i Stockholms skärgård. Enligt Jourhavande biolog Lars-Åke Janzon är inga andra blommande tussilago kända hittills i år.
Tussilago, eller hästhov som den också kallas, är normalt den första inhemska växten som blommar om våren i Sverige.

Carl von Linné skrev 1755: "Den tidigast blommande svenska örten; då går tjälen ur marken, snön smälter i skuggan, isen lossnar på floderna, grodan kväker i kärren, trasten sjunger i skogen, orren spelar på ljungenoch ärlan bebådar Floras ankomst."

Tussilagons gynnsamma effekt på hosta och andra medicinska egenskaper visste man redan i antikens läkekonst. Som drog använde man både blomhuvudena och bladen.

Numera används den sällan invärtes eftersom den innehåller alkaloider som vid omfattande bruk kan framkalla cancer.

Rotstocken, bladen och bladstjälkarna har använts till framställning av fnöske.

Tussilagon växer överallt i Europa utom i Portugal!

JAG HAR TAPPAT BORT...!

Jag har tappat bort mina trosor. Det är högst pinsamt, men inte omöjligt när det gäller mig är jag rädd. Dessutom var de mina favorittrosor, svarta med rosa hjärtan på.

Först tänkte jag på gymmet men där hade de inte hittat några svarta trosor med rosa hjärtan.. Till råga på allt blev det mycket fnittrande i receptionen. Larvigt tycker jag!




Återstod alltså det mest troliga: hos gynekologen. Tog mod till mig och slog numret till Doktor Anderssons mottagning. Den osympatiska syster Birgitta svarade med sin vanliga sura röst ”Doktor Anderssons mottagning”.

Har aldrig förstått varför hon måste se ut som en citron i ansiktet och alltid ge order som en sergant. ”KLÄ AV ER I HYTTEN! SITT KVAR OCH VÄNTA TILLS JAG ROPAR UPP ER!”

Måste man låta på det sättet? Kanske hon har ett olyckligt kärleksliv och ständigt blir påmind om det med alla halvnakna kvinnor omkring sig? Nåja, nu gällde det ju mina trosor.


Jag kunde tänka mig vilket avsnoppande svar jag skulle få. ”Hmm, jag har möjligen inte glömt mina trosor i omklädningshytten igår?” nästan viskade jag. ”HUR SA? TROSOR? NI FÅR FÖRKLARA LITE NÄRMARE.” Syster Birgitta var i högform hörde jag. ”Ett par svarta trosor med rosa hjärtan” försökte jag klämma fram igen.


”VERKLIGEN INTE! HÄR HAR VI ANNAT FÖR OSS ÄN ATT TÄNKA PÅ ERA TROSOR”. ”Nähä” kaxade jag upp mig. Då måste jag ha glömt dem hos TANDLÄKAREN!”

FRANCESC MACIÀ, vem var det??

Häromdagen funderade jag över hur mycket vi vet om landet vi bor i. Vi var fyra svenska vänner som promenerade i Barcelona och passerade Plaça Francesc Macià. Vem var det undrade jag? En av oss trodde det var en general, själv gissade jag på författare, en annan hävdade att han hette Macìa med accent på i:et.
Nyfiken som jag är fick jag ju genast slå upp det när jag kom hem. Det visade
sig vara Generalitats första president i modern tid och hans namn är Macià, med accent på sista a:et.En stilig man med vita mustacher.

Överste Francesc Macià var född 21 oktober 1859 och död 25 december 1933. Han efterföljdes av president Lluis Companys i Jover. Som ju också har en gata uppkallad efter sig.




Palau de la Generalitat

Generalitat de Catalunya är det namn som gavs vid instiftandet av Kataloniens autonoma regering och har en mycket lång historia. Den börjar så tidigt som 1283 då, som en oberoende stat, den katalanska kungen “Pere II den Store” grundade det. Den förste presidenten 1359 var biskopen Berenguer de Cruïlles. Exakt den 11 september 1714 blev Generalitat och det katalanska självstyret avsatt av den spanske kungen Felipe V, när han intog Barcelona och förbjöd det officiella användandet av det katalanska språket.

Generalitat blev inte återinrättat förrän den 17 april 1931 med utropandet av den 2a Spanska Republiken och Francesc Macià, en mytomspunnen kämpe för katalanska rättigheter, utnämndes till president.

Franco förbjöd det katalanska språket igen och avskaffade Generalitat 1939 (som ett resultat av det spanska inbördeskriget 1936-1939), men det fortsatte att verka i exil. President Josep Tardellas återvände som president nr 125 år 1977, då Generalitat blev återupprättat till följd av demokratins “tillfrisknande” efter Francos död 1975.

Så nu vet jag lite mer om vem Francesc Macià var och lite mer om historien i Katalonien. Jag förstår också varför det katalanska språket är så viktigt för katalanerna. De har verkligen fått kämpa för att ha det kvar.

Man kan bara tänka sig vad som hade hänt om Ryssland tagit över Sverige och tvingat oss att prata ryska och ta bort alla svenska namn på gator och torg etc.etc. Klart vi skulle kämpa med näbbar och klor för att prata vårt språk!!

Det är roligt med historia. Och viktigt. Sedan jag flyttat hit till Barcelona har jag också börjat tänka mer på vad som hänt i Sverige och göra jämförelser med Spanien.


Tänk dig Stockholm 1359, året för Generalitats förste president, vad hände hos oss då?
I mitten av 1300talet hade Stockholm mellan tre- och fyratusen invånare. De var svenskar, finländare och tyskar. Tyskarna hade en mycket stark ställning i Stockholm; det stadgades bland annat att hälften av medlemmarna i stadens råd skulle vara tyskar. Den lilla staden på Stadsholmen var trångbodd och hygienen usel. Exkrementer och avloppsvatten hälldes direkt ut på gatan. Rent vatten var sällsynt. Detta ledde till att sjukdomar grasserade. Den täta bebyggelsen var dessutom orsak till ständiga bränder. Inte förrän 1436 omnämns Stockholm för första gången som Sveriges huvudstad i offentliga dokument!
På 1700talet då den spanske kungen Felipe V intog Barcelona såg Stocholm ut så här sett från Skeppsbron:





Oj, det blev mycket historia idag. Hoppas att du tycker det är lika roligt som jag!

SURPOTTA BENGTSSON

Surpotta Bengtsson brukade aldrig gå på loppmarknader. Men den här gången tänkte han göra ett undantag.



Långt ute på landsbygden nära Gamleby låg en liten loppmarknad nära hans faster herrgård Odenholm. Äntligen hade han kommit sig för att åka och hälsa på henne efter många års tjatande. Inte för att han hade något emot faster Vera, men det var så långt och omständigt att ta sig från Laholm och dit.

Han tänkte stanna en vecka och faster Vera sade ” Det är loppmarknad alldeles i närheten och det vore så trevligt att åka dit med dig. Du som är expert!” Surpotta Bengtsson fnös. ”Expert! Jag är fan i mig bäst i hela Sverige på antikviteter och ett riktigt proffs!” ”Ja, ja” suckade faster Vera. ”Det var det jag menade!” Och nu var de på väg i faster Veras gamla Dodge.


Väl där tyckte Surpotta Bengtsson att det var riktigt trevligt. Men han aktade sig noga för att tala om det. Det bjöds på kaffe också och hembakta kanelbullar som han älskade.




Just när han skulle sätta en bulle i munnen fick han syn på den. Pottan! En äkta Mariebergs-potta. 1700-tal. Helt oskadd! Han samlade på Marieberg.Han hade flera dyrgripar, som ljusstakar och tillbringare. Men ingen potta!


Marieberg porslinsfabrik var på sin tid landets största. Fabriken startades 1758. Eftersom Marieberg märkte sina produkter väl och bara existerade i 30 år, var det ett tacksamt samlarområde.


Damen som stod vid disken och sålde hade en stor sjalett om huvudet och tjocka starka glasögon. Här gällde det att inte verka för intresserad. ”Rolig sak det här” sa Surpotta Bengtsson ”Inte mycket efterfrågan på pottor nuförtiden eller hur?” Damen granskade honom noggrant och sade på småländska ”Jodå, sommargästerna behöver dem allt fortfarande” ”Jasså minsann, hur mycket vill du ha för den?” ”Ja, den är i gott skick så jag vill nog ha en hundring för den” Surpotta Bengtsson kände att benen vek sig under honom. En sådan är unik sak och detta underbara skick med små rosor målade både utanpå och inuti kärlet skulle betinga ett pris på cirka 20.000:- kronor på en av de finare auktionshusen i Stockholm. När damen såg att han tvekade tyckte hon att hon borde förklara lite närmare hur fin den var. ”Jo, vi brukade allt servera filbunke ur den här hemma” sade hon med en knyck på nacken. ”Serverade ni FILBUNKE hur den?” utbrast Surpotta Bengtsson bestört. Damen såg att hon hade sagt något konstigt och tillade hastig ”Nja, men det var bare på sommarn!”..Surpotta Bengtsson köpte pottan och transporterade hem den till Laholm i triumf. Nu står den på hedersplats i salongen. Han var mycket nöjd med sitt loppisfynd!
c/maina